Henrik kom hem efter dansen och sjönk ner på sängen. Axlarna hängde på honom tillsammans med huvudet som nästan hamnade nere i magen. Hur kunde en enda kväll få honom så helt ur balans? Var det verkligen på det viset att känslorna för Sara var så oerhört starka så det kändes om livet inte var värt att leva längre nu när hon hade förlovat sig igen? Det fick inte vara så, han måste ju kunna jobba och leva ett bra liv i sitt hus ute på landet med sina grisar och kor fast utan Sara.
Han hade inte träffat henne på över två år och inte tänkt på henne särskilt ofta heller och ändå rev det inombords för att hon hade en ny ring på fingret. Jag får väl helt enkelt låta bli att gå ut i denna staden, tänkte han. Jag får helt enkelt undvika de platser som Sara är på. Det får ju inte mina känslor att försvinna, men det ger mig inte nya händer som kramar hjärtat på mig ialla fall när jag ser henne.
Tankarna är många denna natt efter att ha fått se Sara med sin nya glittriga guldring på vänsterhanden. Ah, vad det gjorde ont. Först denna otroliga glädje över att se henne komma gåendes över torget och sedan denna urladdning när ringen visades. Han var alldeles matt i kroppen. Han lade sig ner i sängen och drog täcket över sig och bestämde sig för att försöka få med kompisarna att åka till grannstaden under en period, allt för att unvdvika de jobbiga känslor som dök upp inom honom när underbara Sara dök upp på samma ställe som han var på.
5 kommentarer:
Du skriver om olycklig kärlek...man kan verkligen känna hur hjärtat gråter på denne stackars man som återigen sett sin älskade välja en annan. Måtte han snart hitta det han söker...måtte han förstå att släppa Sara, gå vidare och kanse hitta en härlig sommarförälskelse...
Sv: Ja, det får vi prata om nästa gång vi träffas!
Kul att det blev som en fortsättning på förra utmaningen =) Du har skrivit fint. Och som Anna säger, men kan verkligen känna sorgen hos Henrik.
Ha en fin dag, kram!
Hej! Är ny på "SkrivPuff" och kikade lite på din text.. Jag vill bara säga att jag tycker du skriver bra och att det gör lite ont i hjärtat att läsa om Henrik och den olyckliga kärleken.. Lycka till med boken! Hälsn Josefine
Har varit i den situationen själv och förstår precis hur han känner. Du har fångat känslan. Är väl förmodligen inte någon större skillnad på känslorna hos män och kvinnor, bara hur man uttrycker dem.
Man känner verkligen med Henrik och tycker synd om han. Samtidigt förstår jag hur svårt det är för han att gå vidare. Mycket bra skrivet(:
Skicka en kommentar