varje gång intalade
jag mig själv,
att det inte skulle hända igen.
Men det gjorde det,
ändå.
Jag fick leva i det tysta,
sa ingenting.
för om jag skulle sagt något,
skulle det bli värre.
tusen gånger värre.
så jag förblev tyst.
Tog emot alla hårda ord,
precis som om jag förtjänade det.
Till slut bröt jag kontakten.
Och nu,
är jag osynlig för dem,
men jag är stark
tusen gånger starkare.
Det är så härligt att mina döttrar oxå älskar att skriva och vågar uttrycka sig med ordens kraft
