varje gång intalade
jag mig själv,
att det inte skulle hända igen.
Men det gjorde det,
ändå.
Jag fick leva i det tysta,
sa ingenting.
för om jag skulle sagt något,
skulle det bli värre.
tusen gånger värre.
så jag förblev tyst.
Tog emot alla hårda ord,
precis som om jag förtjänade det.
Till slut bröt jag kontakten.
Och nu,
är jag osynlig för dem,
men jag är stark
tusen gånger starkare.
Det är så härligt att mina döttrar oxå älskar att skriva och vågar uttrycka sig med ordens kraft
1 kommentar:
Så underbart bra skrivet. Starkt, vacker och tårsprutande! Precis som jag gillar mina dikter :) Kanske kan dina döttrar blivit så duktiga för att de har en sån fantastisk mamma? Det är du som är kraften bakom de orden och vi vet ju båda vem som är den destruktiva och nedbrytande... De har tur dina döttrar som har en sådan stark och positiv mamma!
Skicka en kommentar