Då är lärarinnan på gång - på riktigt

Två gånger har jag träffat mina elever och undervisat dem i vårt fina språk. Detta uppdraget passar mig alldeles perfekt. Det kunde inte varit bättre. Att få undervisa svenska på engelska.

Det är ett underbart par som är välmotiverade och väldigt språkintresserade och kunniga. Vi har otroligt roligt tillsammans och skrattar gott åt varandra, deras svenska och min skånska. Det är tur att jag skaffat webbskola som vi ska arbeta med för där får de höra hur rikssvenskan låter, så jämför vi med min skånska och skrattar lite.

Jag älskar dialekter och jag hoppas att vi kan fortsätta att skratta tillsammans när vi träffas för det ger mig så mycket.

Jag önskar er alla en fin lördag - själv ska jag bara bara-mysa-ta hand om mig själv hela dagen (maken har rest iväg)

Privatundervisande språklärare=JAG

Jag har fått jobb där jag ska undervisa vuxna som vill lära sig svenska. Privatundervisning är det och jag får uppdrag från en språkskola. Just nu har jag fått två uppdrag där jag ska lära en man att konversera bättre och ett par som är helt nybörjare.

Jag är glad och jag är nöjd över att jag är en intressant person som någon vill anlita.

Ha en fortsatt fin dag - jag ska bara njuta av denna lycka att få undervisa i svenska på engelska

Solen skiner och jag har sovit gott

det kan ju bara bli en bra dag av detta.

Jag har sovit dåligt så länge jag kan minnas och de senaste två åren har varit hemska och det har bara blivit värre och värre. För två veckor sedan kapitulerade jag och insåg att jag måste göra något riktigt ordentligt åt det. Jag sökte över nätet och hittade KBT-behandling. Jag tvekade inte en sekund att göra detta. 69kr i månaden kostar det och det är värt varenda krona. Jag sover redan bättre efter två veckor.

Så med detta vill jag ha sagt att jag tror och hoppas att allting blir lättare och bättre i mitt liv framöver.


Ha en fin dag alla bloggläsare (om jag har några kvar) - själv blir det utomhusjobb både dagtid och nattetid idag.

Här är jag i alla fall

Lugn och fin sommar är vad jag ger mig själv. Jag tar hand om det jag behöver och vädret spelar ingen roll. Jag jobbar med mig själv och tar en dag i taget i denna lilla bubbla, som jag snart måste komma ur för att hjälpa till att försörja mig och min familj. Tyvärr räcker det inte med att maken gör det :(

Men, det är en fin sommar och jag njuter till 100%. Nu ska jag och maken åka iväg några dagar, bara han och jag, utan hans arbetsdator och utan min blogg/facebookdator huelia, hur ska det gå?

En riktig semester...

Ja,ja, det behöver vi nog alla ibland, att vara närvande tillsammans utan dehär små fina underbara sällskapen.


MEN, vi ska lämna fyra tonåringar hemma med mina älsklingar(hundarna)... Japp, mor lilla mor släpp taget nu, det är det som gäller. Lättare sagt än gjort. Eller vad säger ni tonårsmammor?


När jag kommer hem igen ska jag ta tag i mitt skrivande på allvar, till 100%, då ska uppsatsen skrivas klart och skrivrutiner för boken ska fixas till. Jag ska börja med en stund varje morgon för att komma in i det igen. Nu har jag återhämtat mig ordentligt och det känns mycket bra för mig att ha gett mig denna sommar till att baravara och samla energi.

Nu ska jag hoppa i jogginkläderna och bege mig ut på en 17-18km runda.

Ha en fin dag och en fortsatt fin sommar - njut - oavsett väder - det gör jag

Oh, så bloggtrött man kan vara då,

både att läsa bloggar och att blogga själv. Ja,ja, så kan/får det vara ibland. Jag har varit trött efter min Englands resa och har haft full fokus på konfirmationen som var i söndags.


Den var bara helt underbar. Det går inte att beskriva med ord hur fin, magisk och alldeles underbar den var. Jag är fortfarande helt salig bara jag tänker på den. Min resa blev större för mig oxå när jag kunde dela deras tankar och minnen genom att ha varit på de platser som deras bildspel visade oss i kyrkan.

Min dotter har aldrig varit vackrare och aldrig någonsin sett lyckligare ut än hon gjorde hela denna dag. (inte riktigt hela dagen, inte kl 6 när hon gick upp)Hon gick omkring och log precis hela tiden. Vilken lycka för lilla mor att få se och uppleva detta. Det var magiskt i kyrkan när vi fick se gruppens kärlek och gemenskap som de format tillsammans under tre veckor i Eastbourne.



Mottagningen hade vi i församlingshemmet och det var med en fin mottagning med subwaymackor och ett gigantiskt kakfat, där alla hade varit samlade i köket för att dekorera cupcakes i över en timme innan vi fikade. Oxå det var fantastiskt att se 12 barn/ungdomar i köket som alla tittade på Jenne när hon dekorerade sina cupcakes.




Och, som vanligt avslutade vi dagen med lite fina kort på konfirmanden och även jag fick showa lite med henne.



Så,



Nu fick jag dela detta med er oxå, nu kanske jag kan komma tillbaka till verkligheten, med mitt bokskrivande och annat som ligger mig varmt om hjärtat för att få vardagen att bli så fin som jag vill ha den.





Jag önskar er alla en fin onsdag - själv ska jag springa och sedan umgås med min älskade syster på vår festival i stan, där 12-stegsmöte och sinnesromässa står på programmet.

I'm home again

Eastbourne är en mycket vacker stad, det visste jag i och för sig att den var eftersom det är en stad vid havet, men det var så fantastiskt vackert där, så det var riktigt magiskt. Det blev en riktigt fin vecka för mig, med mycket vila och egentid. Jag är inte riktigt van vid att inte ha något att göra, för jag har ju pluggat i tre år och skrivit på boken samtidigt, men denna resa var utan dator så jag fick verkligen tid att baravara. Det var lite jobbigt emellanåt, men jag försökte verkligen se det positiva i det hela tiden.





Här är Jennifer och jag på mitt lilla rum och pratar och myser första dagen jag träffade henne i Eastbourne.

Det var underbart att veta att hon var där nere när jag kom dit och att jag skulle få möjlighet att vara med henne. jag träffade henne lite varje dag och vi hade det roligt tillsammans. Jag fick följa med till kyrkan som de besökte varje dag och parken där de hade sina aktiviteter. Jag fick även vara med när tre konfirmander döptes i havet, det var en fin ceremoni att få bevittna. Det var underbart att få se henne tillsammans med alla de nya vännerna som hon träffat där.






Vi startade vår vecka på Starbucks såklart. Ett besök om dagen var vad Jennifer ville ha där sista veckan. Jag sa, såklart inte nej till en kopp te där heller. Och jag valde inte den minsta koppen heller.














Jag bodde på ett fantastiskt mysigt bed and breakfast med alldeles underbara ägare som gjorde att allt kändes så enkelt och fint med min mat och mitt boende de dagarna. Jag kommer defenetivt att åka dit igen och bo hos dem för det var otroligt billigt och fint hos dem.






Nu är jag hemma igen och ska ta tag i mitt vardagsliv, men det är en vecka innan konfirmation så det är en del att tänka på innan dess, men en sak i taget så ordnar allt sig - det har jag ju lärt mig vid det här laget.



Jag önskar er ella en fin söndag - själv ska jag fortsätta få ordning på min tvätt, mina tankar och mina mål

England nästa - UTAN dator!!

och det är på fredag natt. Syrran ska skjutsa mig kl 1.45 till Malmö. Det dygnet blir inget roligt dygn. Men eftersom jag ska resa till dottern så går ju allt. Belöningen med kramar och pussar får jag ju när jag kommer dit.

När det gäller bloggskrivandet är det lite stiltje på den fronten, som ni märker och det får väl vara så ett tag. Det är så mycket som händer och mina tankar är inte samlade som jag önskar att de skulle vara, men efter denna resa är tanken att de ska samla ihop sig och att jag ska vara hemma och njuta ännu mer av min ledighet och mitt skrivande.

Det intressanta med denna resa är att för första gången sedan jag började blogga/plugga/skriva på boken ska jag resa UTAN dator. Fattar ni? Det känns faktiskt helt underbart (jag är ärlig). Det ska bli roligt att få åka iväg och bara vara med mig själv och min dotter utan tankarna på facebook, bloggen, chatta med familjen osv.

Så jag önskar er alla en finfin midsommar helg och en fin vecka med mycket mys, skrivande och glädje - själv ska jag njuta av dotterns sällskap, och fint väder. (Ja, det ska det bli enligt prognosen)

Då börjar sommarlovet nu=bokskrivandet på G

och det är helt ok. Snart ska jag bara njuta, men jag har en "lite" jobbig dag frmför mig. Jag ska åka med 15-åringen till Kastrup för hon ska åka till Eastbourne i England i tre veckor på konfirmationsläger. Spännande och lite jobbigt för lilla mamsen. Men jag åker till henne om två veckor, så det blir säkert hur bra som helst bara lilla mamsen kan sluta oroa sig.

Min fina examensdag blev hur fin som helst. Min underbara frisör, Ida gjorde mig så fin i håret. Jag har aldrig haft någon frisör som jag är så nöjd med som med Ida. Hon är noggrann och helt underbar som människa, så mig får hon snällt dras med ett tag.

Så här fin var jag igår.


Dagen spenderade jag med min kära familj. En lugn och alldeles perfekt dag blev det. Ceremonin i kyrkan var otroigt fin och prästen lockade oss att skratta många gånger. När vi hade tagit lite fina kort utanför kyrkan gick vi mot bilen och halvvägs dit upptäckte jag att min handväska inte var med. Igång med löparbenen mot kyrkan igen. Där kom en stilig man med min lilla handväska i handen. Jag blev alldeles till mig av lycka och det märkte han säkert, för jag kramade hans hand så länge så länge av glädje och tacksamhet. återigen var förvirrade jag i farten, men nu är det lov, så nu ska hjärnan få vila och bara må bra.




Här är jag med syrrans gosse som, enligt mig, var den snyggaste kille på stan igår. Så fin i ny skjorta och vattenkammat hår när han kom. Han ska sova hos mig i natt så vi ska hyra film och fixa en lite godispåse, sen är det hög mysfaktor för oss. Jag virkar och han tittar på film.



Jag önskar er alla en fin lördag, pingsafton - ta hand om er nu - själv ska jag givetvis ta hand om mig idag

Hurra för mig idag

men även för maken, för han fyller år idag, så vi ska fira tillsammans hela dagen.

För 8 år sedan kunde jag varken läsa eller skriva för jag var helt slut i kropp och själ. 5,5 års sjukskrivning blev det och sedan återupptog jag mina studier på högskolan. Jag började med min lärarutbildning på halvtid som jag sedan ökade på med den ena skrivarkursen efter den andra och de sista tre terminerna har jag pluggat heltid.



IDAG




är det sista dagen på min lärarutbildning. Visserligen har jag några poäng kvar att fixa till, men jag känner ändå mig glad och tacksam över att jag lyckades komma tillbaka till studiernas värld. OCH under resans gång har jag kommit fram till att jag vill hellre skriva änd jobba som lärare och därför älskar jag alla mina poäng i mina skrivarkurser mer än de i min lärarutbildning.

Får man säga så?

Men, jag ska skriva det som är kvar för jag ska plocka ut mitt examensbevis, men jag behöver inte det idag för att jag ska vara stolt, det är jag ändå över att jag lyckades komma tillbaka, även om det inte är till 100% så är jag tillbaka och


JAG ÄLSKAR DET


Ha en fin fredag och hoppas att ni får en riktigt fin dag allihopa - jag ska mysa med min familj hela dagen och bara njuta av att jag går ut skolan.

Hur viktigt är pengar egentligen?

Självklart mycket viktigt. Men när jag blivit av med mina 4200kr i fredags tänkte jag faktiskt mer på de familjer som har sjuka barn än på att jag förlorat just "bara" pengar. Jag tänkte på mina friska barn som jag har hemam + min fantastiska familj. Vi behöver inte sälja huset för att jag förlorade dessa pengar. Jag behöver inte stanna hemma från England för detta, men alla de som har sjuka barn är fortfarande ledsna och förtvivlade över detta.

Nu är det ändå så att jag troligtvis får tillbaka pengarna så tjejen på Maxi (hur hon nu kan veta hur banken tänker), men hon berättade hur ligorna går tillväga på Maxi. Jag finns ju på deras filmer och på automatens film, så alla kommer att se att jag inte varit oaktsam med mitt kort.

Ha en skön nationaldag - själv ska jag fira den med familjen och att få lite ordning här och där i huset.

Mycket att fira idag

Jag har varit nykter i 5 år - Tacksamheten flödar för alla de dagar som jag fått vara nykter och kunna njuta av livet som jag är värd att göra.

Syrran fyller år

OCH

Nästan det bästa av allt: Min älskade syster kom in på behandlingspedagog utbildningen som hon drömt om i över två år.

Grattis till oss idag


Hoppas ni alla får en fin lördag - själv ska jag njuta av all lycka jag känner inom mig just idag.

Grattis till mig och maken

Det är sju år sedan vi gifte oss idag. En fin dag för oss då vi smög iväg och gifte oss, tillsammans med våra fyra barn och våra närmsta kompisar. Tolv år har vi varit tillsammans och det är som det alltid är i förhållande, upp och ner, men vi har inte gett upp. Som tur är. För nu är vi ett team, och vi har alla våra fyra barn boende hos oss. Så lyckan är total. Våra tonåringar är som alla andra tonåringar, tro inget annat, ;) men jag älskar att vara deras mamma och ha dem omkring mig, med eller utan deras problem ( som är värst i hela världen när de dyker upp). Känner ni igen det?





När maken kom in i mitt liv kände jag direkt att detta var Mannen i mitt liv. Så känner jag fortfarande och jag är så lycklig över alla år som jag fått ha med honom och att vi klarat mina sjukdomar m.m tillsammans PLUS att vi växt ihop till ett fantastiskt team, som jag alltid önskat få göra med en man. OCH äntligen fick jag göra det med Mr Right.








Det var hyllningen till min älskade make - nu till mina latardagar. Frukosten står på bordet när jag kommer upp. Lunch och middag lagas så det passar min matplan. Resten av tiden virkar vi och pratar om allt som vi kan lösa tillsammans. Det som vi borde löst för 15 år sedan ;) och hur vi ska se till att framtiden blir så bra som möjligt ;)

Leva Här Och Nu?? Njaa, inte riktigt, men vi har det underbart under våra samtal, inget ältande, bara sunt diskuterande, svärmor och svärdotter emellan.

Med andra ord


Jag samlar kraft tillsammans med min svärmor, våra garner och underbara rundor med hundarna i det lilla brukssamhället Söderfors.

Ha en underbar söndag alla kära vänner - njut och lev här och nu, det gör jag så gott jag kan

Skriva på boken - heltid??

Läkaren sa till mig igår att det var dags för mig att börja ta hand om mig själv nu. Betyder det att jag kan släppa allt och skriva på boken heltid?

Ha en skön dag alla kära vänner - själv ska jag ta hand om mig, bara mig ;)

Mvg-dikt av skrivande dotter nummer 2

Det hände om och om igen,

varje gång intalade

jag mig själv,

att det inte skulle hända igen.

Men det gjorde det,

ändå.

Jag fick leva i det tysta,

sa ingenting.

för om jag skulle sagt något,

skulle det bli värre.

tusen gånger värre.

så jag förblev tyst.

Tog emot alla hårda ord,

precis som om jag förtjänade det.

Till slut bröt jag kontakten.

Och nu,

är jag osynlig för dem,

men jag är stark

tusen gånger starkare.


Det är så härligt att mina döttrar oxå älskar att skriva och vågar uttrycka sig med ordens kraft

En annan Cattis idag

Gårdagen var seg, depp och allmänt jobbig.

Timmarna i Malmö innan loppet igår fick vi tillbringa i bilen för det regnade och haglade så vi visste inte om vi ville springa. Vi satt i bilen och kollade in de som åt råa korvar innan loppet, de som hade tjocka kedjor runt halsen och de som hade fina joggingkläder. Allt kommenterades av oss som visste allt om allt. Till slut så beslutade att vi går ner och kollar när det ska starta, så ser vi hur mycket det regnar då. Sagt och gjort. Vi tog ner till startområdet och in bland kvinnorna - hamnade där starten gick och när loppet drog igång hade det slutat regna. Mina ben var lätta och jag pressade mig mer än jag tidigare gjort. Den ena kilomterertiden efter den andra vara bara så himla bra. Jag sprang mitt bästa lopp ever och kom i mål på 25.55. Lyckan var total och är så än idag.

Så med dessa tankar att jag är så himla glad och stolt över detta så fortsätter jag att plugga, blogga och skriva på boken och jag hoppas att de lätta fina känslor jag har inom mig just nu kan få fortsätta finnas här med mig en dag i taget.




Ha en skön tisdag - själv ska jag bara njuta över min prestation som lyfte hela mig.

Oh, vad tiden går sakta

Jag kan inte komma på om jag någonsin upplevt att en vecka går så långsamt som jag tycker att den gör nu. Det beror säkert på att jag pausar från uppsatsen och återhämtar mig, vilket betyder att det står inte så mycket i almenackan som stressar mig.


Det är skönt att jag får uppleva att dagarna inte tar slut, samtidigt som jag vet att jag "måste" ta tag i uppsatsen igen.


MEN


det gör jag på tisdag.


Idag ska jag skriva klart inledningen på boken som jag sedan ska skicka till en kurskamrat för respons. Det ska bli spännande att se hur inledningen slutar, samt vilken respons jag får som gör att jag skriver om den ännu en gång innan jag ska skicka in den till läraren, för bedömning och betygssättning.



Frukosten är redan i magen för när den har lagt sig tillrätta ska jag ta på mig joggingskorna och ge mig ut i skogen på min 5-km runda.

Hoppas ni alla får en fin Påskafton - själv ska jag bara göra det som gör mig glad, skriva på boken, springa och virka.

Min födelsedag är inte min dag längre Den är Elins dag

VARNING FÖR DETALJER KRING EN ALLVARLIG MOPEDOLYCKA.

Den 18 april förra året den dagen då jag fyllde 41 år blev min äldsta dotters bästa kompis påkörd när hon körde moppe hem efter en underbar söndag med alla sina vänner. För mig var ordet påkörd att bli tillknuffad.

Det dottern sedan förmedlade via sms var att nyckelbenet var av och ett ligament i bäckenet. Fortfarande "inte så farligt" i min värld. På morgonen var skadorna ett brutet lårben oxå.

MEN

Det var värre än så. Skadorna jag beskrivit var där, men bäckenet var värre än ett litet ligament. Hela hennes bäcken var öppet. Lårartären var söndersliten i det ben som inte benet var brutit. Hon hade opererats i åtta timmar och då endast åtgärdat bäckenet samt lagat lårartären.

Hon låg tre dagar på intensiven och vi var alla förtvivlade. Mina tankar var varenda minut hos henne och hennes mamma, pappa, storasyster, lilla syster och alla de andra slänktingarna som var förtvivlade.

Min dotter fick jag hämta och lämna i skolan för hon klarade inte av första veckan särskilt bra. Dessa två tjejer var som siamesiska tvillingar och det skulle vara deras sista veckor i nian tillsammas. Så min dotter grät varje dag och var helt förtvivlad över att fundera på hur hon skulle klara de sista veckorna i skolan. Jag försökte förklara att nu var det en dag i taget som gäller, vi vet ingenting om Elins skador och ingenting om hur lång tid detta tar. Det gick mycket bensin för mig och till hennes egen moped för alla besök hos Elin. Men det tog ett tag innan min dotter satte sig på sin moped igen, kan jag säga.





Hennes nya fina moped som hon inte hade haft många dagar och som hon var så stolt över.



Olycksplatsen som är i den korsningen som hon svänger i varje dag till sitt gymnasium idag.







Men det tog sex veckor innan hon fick gå på sina ben igen. Sex veckor i en säng (till en början i alla fall) där alla behov fick göras i sängen. Hon klarade allt, denna tös. Underbar tjej och hennes släkt coh alla hennes vännerna mer eller mindre bodde hos henne för att göra hennes dagar så fina som det bara gick. Min dotter sov där några gånger och då var det pizza och godis mys för hela slanten.











Hennes Älskade lillasyster var hos sin Elin varje dag. När hon inte orkade gå i skolan tog skolan på sjukhuset över så hon kunde vara med sin syster men ändå inte missa skolan.





JAG BARA ÄLSKAR DETTA KORT

Första besöket för Elin hemma i sitt hus efter olyckan. Eftersom det inte fanns hjälpmedel hemma hos dem som kunde hjälpa Elin så hon kunde ligga så fick hon sova på detta vis. Är det inte underbart i allt det jobbiga?







Här ska Elin få komma upp och gå för första gången sedan olyckan hände. Alltså hon skulle få stå på benen efter sex veckor. Förstår ni så stort det var för henne och alla oss andra. Det finaste med detta var att på måndagen röntgade de bäckenet och det var läkt. På tisdagen tog de bort hoffmaninstrumenten som hållit ihop hennes bäcken i sex veckor. På tisdagseftermiddagen gick hon sina första steg och på onsdagen fick hon åka hem. Go girl. Underbart gumman.



Jag hittade ingen nytagen bild på Elin efter olyckan, men här är en fantastiskt fin bild på Elin och min Rebecca.



Ja, det har gått ett år sedan denna olycka och alla är glada, lyckliga och tacksamma för att Elin stannade med oss. Det var jobbiga månader, men nu är det bakom oss och vi tar en dag i taget nu. Jag har förmedlat till min dotter och Elin att min min födelsedag är inte lika viktig som att Elin behöver henne hos sig. Morgondagen kommer att vara en tung dag för henne och hennes familj. Samtidigt som vi alla måste glädjas åt denna underbara tjej och den glädje hon ger oss alla varje dag.

Men jag måste ju oxå skriva att hon var i skolan de två sista veckorna i rullstol. Så mycket hon orkade i alla fall, och hon var med på BALEN utan rullstol med kryckor. Underbart. Detta var precis det jag förmedlat till dotter när det var som värst, att vi vet inget hur sista veckan i skolans er ut och den blev faktist precis som jag trodde och önskade i slutet av april.

Älskade Elin, Tack för att jag får vara delaktig i ditt liv. Älskar dig så och du vet att jag alltid finns här för dig.

Puss från Mamma Cattis


Ja, då hoppas jag ni alla får en fin söndag - själv ska jag ut på min 14km joggingrunda innan jag ska bjuda min familj, syrrans familj, ungarnas bästisar samt två vänner till mig på fika istan för att "fira" mig.

I morgon är mina tankar med Elin

Dagen efter natten i skogen

Lördag idag och jag såg att jag inte skrivit något inlägg sedan i onsdags. Det har nog aldrig hänt innan, att det inte blivit något inlägg på fler dagar. I torsdags pluggade jag och igår var det 99% datorfri dag. Jag kollade bara om jag fått mail från min lärare annars gjorde jag inget, inget fb, inget aftonbladsläsande heller. Det ryckte lite i min datorkropp, men jag klarade det med.





Igår kväll var jag med maken i skogen och tittade på djuren. Han är jägare och har hittat sin meditativa plats. Långt in i skogen där bara fåglarnas kvitter och grenbrytningen från vildsvinen hörs. Det var magiskt, lugnt och underbart härligt att sitta där och lyssna på fåglarna och sedan upptäcka att de tystnat när solen gått ner. Då var det bara TYST. Underbart.

Innan solen gick ner tog jag fram papper och penna och funderade och skrev stödord till min inledning i boken. Så, idag ska jag påbörja mitt arbete med den första delen. Denna del är redan skriven och det gjorde jag för tre år sedan när jag gick min första skrivarkurs. Den är skriven i första person och i presens och det ska jag skriva om till tredjeperson och imperfekt. Det var så underbart att fundera hur jag skulle fånga läsaren redan i början av boken och jag kan tala om att mina skrivartankar INTE är idag som de var när denna del skrevs för tre år sedan. Då ville jag vara informera läsaren om ALLT, det vill jag inte nu, nu vill jag fånga läsaren så hon vill veta mer och fortsätter att läsa för att få svar på sina frågor som hon får när hon börjar läsa boken.

Ojså, helt plötsligt blev läsaren en "hon".


Jag önskar er alla en finfin lördag - själv ska den vara studiefri, men inte städfri och när jag fått bort dammet och satt fram påsksakerna ska jag träffa fina vänner, först hos/med syrran och sedan ikväll med en annan underbar vän.