Jag återhämtar mig fortfarande efter förra veckans mentala trötthet, men det går åt rätt håll för jag blir piggare och piggare för varje dag. OCH gladare med såklart.
Jag saknar min englandskonfirmand så det gör ont i hela kroppen. Jag messar henne, men får inga svar, vilket jag tror beror på att hon inte får mina och att hon inte har tid att skriva några till mig. För OM hon inte hade haft det bra hade hon hört av sig. Tjejen som hon bor med, Linnea, hör inte heller av sig till sina föräldrar så jag är övertygad om att de har det mycket bra tillsammans.
Jag vet -
släpp taget - men det är inte så lätt. Jag är inte mer än mamma och vill veta hur hon har det, fullt naturlig mammatanke, om ni frågar mig. :)
Den nära relation som vi har fått genom våra jobbiga år tillsammans gör att det riktigt värker i magen på mig över att inte få höra hennes skratt och hennes flamstrams när hon är sockerhög samt hennes dansande steg i huset. Jag saknar hennes glittrande ögon och hennes lite manipulativa drag som hon använder sig av med glimten i ögat för att få mig att tycka synd om henne. Vilket hon vet att jag inte gör längre för hon klarar av vardagslivet alldeles perfekt utan att jag ska curla henne.
Idag ska jag åka in till stan och köpa ett fint kort som jag, kompisarna plus vår familj ska skriva i och sen skickar jag det till hennes värdfamilj och så får jag hoppas att det kommer fram innan jag kommer dit nästa lördag.
När det kommer till min skrivarlya så ska den bli städad idag och skrivbordet ska rensas för att nu ska manuset fram. Nu ska skrivrutinerna bli verklighet. Nu är det slut på att låta manuset vara dammig, nu ska det bli skriva av. Min plan är att sätta mig varje morgon en timme för att lära känna mina karaktärer igen och när jag bara väl fått in den rutinen är jag övetygad om att skrivandet kommer att bli mer än en timme om dagen. Men jag vill först få in det som rutin innan jag tänker tankarna att jag ska skriva många timmar varje dag, för då blir det för stort projekt för mig och jag låter nog hellre bli än att tänka tanken att jag ska skriva mycket. Det fungerar inte rent praktiskt heller för jag har en del andra arbetsuppgifter samt tre killar/män som jobbar heltid och ska ha mat samt lite mera mat till sina matlådor till dagen efter och det faller på min lott (frivilligt initiativ) att laga maten till dem, eftersom de jobbar och drar in pengarna.
Jag önskar er alla en fin dag - med eller utan skrivandet i era liv - själv ska jag fortsätta förbereda min nya skrivrutin som jag ska fokusera på denna sommar
Det gamla året avslutades så lugnt som det bara kunde göra. Jag var en fantastisk mamma som skjutsade ungdomarna till deras fest när tåget "kört från fel ställe". Inte kunde de ha stått på fel ställe? 3 mil enkel resa blev det. Sen började det nya året med att hämta hem dem igen. Min egen tös hade inte varit klok nog att äta ordentligt(endast ett mål) innan hon satte igång och följa partykänslan. Så hon mådde inte så bra i bilen på vägen hem. Inga detaljer. Hon har nog lärt sig något av det tror jag. 
Jag vet - släpp taget - men det är inte så lätt. Jag är inte mer än mamma och vill veta hur hon har det, fullt naturlig mammatanke, om ni frågar mig. :) 
på att vara trött
ska skrivas i skrivarkursen under april. Den uppgiften ska vara tre gånger så lång som de andra uppgifterna varit som vi lämnat in tidigare i år. Min inledning är redan skriven och färdigdiskuterad med författarcaochen och det värmer mitt hjärta att jag kan jobba med den nu och få respons på den och göra mina första sidor så bra i boken så att den blir antagen. För antagen det blir det. 
och jag har varken bloggat eller pluggat. Men nu är det ny vecka, med nya blogginlägg och nya tankar i min skrivande värld.
18 april (min födelsedag) 2010 blev min 17-årings bästa kompis påkörd på sin moped. 3 dygn på intensiven och 6 veckor utan att få/kunna stå på sina ben. Och detta inträffade precis när de skulle njuta av sina sista veckor i årskurs 9 tillsammans. Jag behöver inte gå in på detaljer, ni förstår alla vad dottern plus alla vi andra gick igenom förra våren. 
att min älskling(min bok) är mitt kursmaterial. Jag vet att jag skrev om det i förra inlägget, men det känns fortfarande lite mysko inom mig.
När jag nu ska få göra mitt stora fritidsintresse(skriva min bok) i skolan. 
Och det var en sån otrolig lättnad. 
Vi har kommit varandra så nära i vår familj under dessa år och jag är otroligt tacksam att jag har lyckats bryta det destruktiva beteende som jag fick växa upp med tillsammans med min mamma. Jag vill inte ens tänka tanken hur vi haft det om jag varit som hon var när jag var barn. Som tur är behöver jag inte fundera på det för vi är en kärleksfull familj där vänlighet är mycket viktigt för mig. Jag tjatar mycket om "att här är vi vänliga och kärleksfulla". Kanske lite för mycket ibland, men det är otroligt viktigt för mig. Taskig attityd accepterar inte Mamma Cattis och det vet de om.
Det är nästa stora fråga inför kursens andra uppgift. Eftersom bokprojektet ska bli klart denna termin och det är de sista scenerna som ska skrivas, måste jag komma på en bra början för mina studiekamrater att komma in i mitt lilla älskade projekt. Men, så klok som jag är kommer jag att fixa det, eller hur? ;)
Det är viktigt för mig. 
tänk så lyckligt lottad jag är som kan välja kurser som ökar min kreativitet i min underbara skrivande värld.
Fast den lilla hunden väckte mig kl 5 i morse så har jag en härlig känsla inom mig. Mötet igår var underbart. Vi pratade om martyrskap och offerrollen. Det är nyttigt att tänka till om det, kände jag. Det var mycket skratt och mycket 12-stegsprat om mående och hur vi(jag) ska använda mig av programmet för att släppa taget om det som hjärnan vill älta om och om igen. Det som jag inte kan förändra. Jag vet ju allt det där, men det är inte så lätt alla gånger att använda mig av de verktygen. 
Nu är jag faktiskt inte så ledsen längre. Chatt med en underbar vän, samtal med en annan och användandet av det skrivna ordet har hjälpt mig idag. Jag har skrivit klart en uppgift som ska skickas in idag där jag skulle sammanfatta hur jag utvecklats som skribent under hösten. Jag har även arbetat med en text efter att jag har fått respons av läraren och skrivit hur jag upplevt responsen.
