VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


lördag 28 februari 2009

Nu är jag framme i lägenheten i LONDON!!

Jag sov två timmar i natt och lite,lite på planet. Jag har gått Oxfordstreet och Regentstreet X antal meter, med min resväska i släptåg. Med skoskav av mina nya stövlar! Jag som skulle vara fin idag, men det blev lite smärta för att jag var så fåfäng. Jag letade efter Disney Store, men hittade den inte. Var jag för trött eller hade den flyttat på sig??

Jag fick en större lägenhet än den jag bokat. Värden frågade om det gjorde något. Nej, sa jag, det är ok. Jag bor i en stor tvåa. Två stora sovrum och ett stort kök med vardagsrum. Detta är mina "lilla" skrivarlya för en vecka.


Jag fick igång internet direkt, men när jag laddade in bilder så dog datorn, jag blev stirrig och ledsen, men hoppades att det var batteriet. Och det var det. Nu önskar jag och hoppas att den är med mig varje dag denna vecka. Ska den överge mig kan den vänta tills jag är i Sverige igen tycker jag.

Jag ska snart sova för att vara pigg i morgon. Just nu känns det rätt bra med tanke på hur lite jag sovit i natt, men det blir spännande i morgon och då vill jag vara pigg, i alla fall så pigg jag kan vara.

Många små blir något stort - GEOFFREY CHAUCER

Ha det bra

Cattis i London

Nu reser jag till London

God morgon,

Klockan är snart halv 3 och jag dricker te och har min lilla morgonstund framför datorn. Den kan jag inte vara utan bara för att jag ska resa så tidigt idag. Äntligen är det dags att få komma dit. Dagarna har bara flygit förbi mig. Igår fyllde min "lilla" dotter tonåring och vi firade det hela dagen. Det var jobbigt att säga god natt till henne igår kväll, men det fick jag snällt göra ändå.


13åringen som tar emot gäster och presenter.



Väskan är packad och jag ska bara lägga ner allting på sina platser.
Alla undrar varför jag går upp så tidigt, och jag svarar alltid, "Jag måste tänka". De skrattar såklart, men jag vill gå är ensam innan resan och fundera och tänka så allting är med och att jag känner mig trygg med resan. Jag mår alltid fruktansvärt psykiskt dåligt när jag reser, det spelar ingen roll om jag reser med familjen eller inte, det har blivit så sedan jag slutade med sprit och socker under mina reser. Det lättar efter några dagar. Det är jobbigt att veta innan att det ska bli jobbigt, men jag vet om det och tar detlugnt bara så löser det sig efter hand.

Nu ska jag äta frukost. Nästa gång jag skriver är jag i London.

Några gram praktik är värt lika mycket som ett ton teori. - FRIEDRICH ENGELS

Ha det bra

Cattis

fredag 27 februari 2009

Utmaning 57 - en minnesvärd födelsedag

Jag är helt slut. Min lilla dotter är tre veckor och idag fyller jag 25 år. Maken kommer in med det jag önskat mig en CD-spelare. Jag orkar knappt ta bort pappret. Maken tittar besviken på mig och undrar om jag inte ska ta upp den från kartongen. Jag sa att jag gör det sen när jag inte är så trött. Jag hade hört att man skulle bli trött efter en förlossning, men inte trodde jag att jag inte skulle orka gå upp från sängen på min födelsedag.

Maken var snäll och gullig som alltid och ordnade allting. Jag skulle bara ha tre gäster denna dag för resten skulle komma senare i vår. Han lagade fläskfilé, råstekta potatisar, färska champinjoner och gräddsås till det. Han var inte van vid att laga mat, men denna dag ansträngde han sig verkligen för min skull.

Mina tre gulliga gäster kom och det var syrran, mamma och min farmor. Mamma tittade lite oroligt på mig när jag låg i sängen och inte orkade gå upp. Hon uppmanade mig att gå till doktorna nu för detta kunde inte vara normalt. Hon frågade om jag hade tagit febern och det hade jag inte, men jag gjorde det på uppmaningen och den var inte så hög,men över 38 grader. Jag lovade att jag skulle gå till doktorn nästa dag.

När vi sklle äta lade jag upp två tunna skivor av potatisen på min tallrik, en skiva fläskfilé och lite sås. I mina ögon var det väldigt mycket mat, men mamma tittade med stora ögon på min tallrik och frågade om jag inte skulle äta mer.

Så fort vi ätit kröp jag ner i sängen igen med min lilla baby. Jag var nöjd med allting bara jag fick ha henne med mig. Jag brydde mig inte om ifall jag fyllde 25 eller vad som hände bara hon och jag var tillsammans. Gästerna stannade tills vi ätit tårta och sedan gav de sig av igen, men innan de körde blev det många förmaningar om ett läkarbesök för min del. Jag lovade detta, fast jag inte tyckte att det kunde vara så viktigt, jag var ju nybliven mamma och då är man trött.

Dagen försvann som i en dimma, jag var glad över att de kommit och att maken lagat mat till mig, men det var dottern och sängen som var största prioritering. Jag var ju en nybliven lycklig mamma och vem brydde sig om sin egen födelsedag då?

Jag var dock sjuk och fick läggas in igen på sjukhuset för blodförgiftnining, så mamma hade rätt med att det var nogåt allvariligt denna gång. Vilken tur jag hade att mamma denna gång inte hade slutat att vara mamma.

Ha det bra

Där det finns kärlek sker alltid underverk - WILLA CATHER

Cattis

torsdag 26 februari 2009

Utmaning 57 - en bild

Maria stod bredvid Peter och sa de jobbiga orden igen.
-Jag flyttar ifrån dig. Rösten bar henne knappt, men inom sig var hon säker på sin sak. Nu var hon klar med Peter. Hon orkade inte mer nu.
-Varför då? jag fattar absolut ingenting, svarade Peter.
-Det gör du väl, detta har vi pratat om i flera år, vad det är som inte fungerar och hur jag vill ha det för att kunna fortsätta i denna relation.
-Jamen, jag har ju bättrat mig, är jag inte bättre nu än när vi flyttat ihop? frågar Peter med tårar i ögonen.
-Jo, lite bättre, men det finns ingen förståelse från din sida, jag blir inte sedd av dig och jag orkar inte med att sköta allting här hemma som om jag bodde själv. Jag har förklarat detta i åtta år nu. Nu är jag klar, jag kan lika gärna leva ensam som ensam med dig.
-Kan jag inte få en chans till, snälla. Peter gick ner på knä, knäppte händerna mot mig och bad mige om en chans till.
-Du har fått en chans om året de sista åtta åren och nu vill jag inte mer, det var riktigt patetiskt att se en vuxen karl på 100kg ligga på knä ioch böna om en framtid som han visste inte fanns för oss. Det konstiga var att jag inte kände någonting för honom där han låg. Jag var helt tom inombords. Nollad. Kall. Klar med detta förhållande. Nu skulle jag bara få honom att förstå.
-Det kan väl inte komma som en överraskning , sa jag med kall röst.
Vi pratar inte, vi gör inga roliga saker tillsammans, du bara spelar spel på datorn och jag sitter ensam framför tvn varje kväll efter jobbet, varje helg.
-Men bara för att jag spelar spel betyder det inte att jag vill leva utan dig. Jag vill leva med dig för alltid, det lovade vi varandra för tio år sedan. Det lovade du, sa Peter igen med tryck i rösten.
-Ja, fast du lovade att dela glädje och sorg med mig och det har jag inte märkt av alls. Inte en enda gång faktiskt har du delat min sorg med mig.
-Jemen, det är väl inte så konstigt, det är väl ingenting att älta, det tråkiga.Jag fattar fortfarande inte, nu höjde Peter rösten riktigt, menar du att du inte tänker bo här längre?
-Ja, jag flyttar nästa lördag.
-Det kan du inte, jag vill ha dig här. Jag kan bli bättre, jag lovar. Peter drog efter andan och ansiktet var spänt, samtidigt som han faktiskt såg helt orörstående ut.
-Jag har bestämt mig, jag hoppas att du kan förstå en dag.
Maria vände sig och gick ut från huset med en tyngd inombords samtidigt som hon kände sig lättad. Äntligen hade hon vågat.

onsdag 25 februari 2009

På lördag reser jag

God morgon,

Jag har vaknat tidigt ännu en morgon. Jag sitter här när klockan är 6 och har varit vaken i över en timme. Jag dricker min andra kopp te och har fixat lite papper till min resa.

Dagarna bara försvinner och jag hinner inte med så mycket som jag vill hinna med. Vi ska tömma över 60kvm här uppe och flytta ner i källaren och som säkert många vet har man(vi) redan källaren fullt med andra saker. jag planerar och flyttar sakerna lugnt och försiktigt för att jag verkligen ska använda alla utrymme till max. Det ska bli fantastiskt skönt att lämna allt på lördag och bara släppa det för att låta några andra ta ansvar. Jag är inte så bra på det, jag vill gärna vara med och vara fröken duktig, men det kan jag inte nu och det kommer att göra mig gott att vara ifrån det.

Jag hinner inte med utmaningen idag innan jag ska till skolan där jag gör min lärarpraktik, men jag får fundera under dagen på folksamlingar så får vi se hur klok utmaningen blir i eftermiddag.

Naturen har aldrig någonsin bedragit ett hjärta som älskar henne -WILLIAM WORDSMITH

Ha en bra dag

Cattis

tisdag 24 februari 2009

Utmaning 55-ett loppisting

Min cykel,

Min cykel är svart med blommor på och blommorna är ditmålade av den förra ägaren. Jag ville ha en speciell cykel och jag letade länge efter den. Jag var säkert på över tjugo loppisar innan jag hittade denna på en loppis i grannbyn. Den stod där och kallade på mig kändes det som. Jag visste direkt när jag såg den stå där i det gröna gräset att det var just den jag ville ha. Jag köpte den för 100 kronor. Jag var så lycklig när jag cyklade hem på den. Det var visserligen en mil hem, men det brydde jag mig inte om, för den skulle cyklas in av mig direkt.

Solen sken från en blå himmel och fåglarna kvittrade. Hjälmen satt på huvudet och lyckan var fullkomlig. Jag njöt av varje tramp som gjorde att jag lade meter efter meter bakom mig. Jag var nästan lite ledsen över att vara hemma när jag cyklade in på gården med min nya fina cykel. Jag tog fram trasor och började putsa på den i nästan två timmar och den glänste så fint när jag var klar.

Jag vägrade sätta cykeln i garaget när det var natt, jag hade den i hallen i säkert två månader innan resten av familjen satte sig ner och förklarade att "det bara är en cykel som ska stå låst i garaget" Jag fick hålla med om det,men det var svårt. Den står nu i garaget när jag inte cyklar på den, den har två lås och den är fortfarande lika fin som den var när jag hade putsat upp den efter köpet.

Jag putsar på den varje lördag innan jag cyklar och köper frallor till frukost. Familjen tycker att jag kan putsa efter jag köpt frallor, men jag vill göra det på mitt vis, när jag känner för att putsa och det gör jag när jag har vaknat varje lördagsmorgon. Det enda jag har köpt till denna svarta cykel är en dyna till sadeln som gör det lite mjukare för rumpan när jag cyklar. Jag har inte behövt laga något eller köpt till något, den har aldrig svikit mig när vi varit ute tillsammans. Cykelkorgen som sitter på styret kommer väl till pass när jag köper frallorna och den blänker oxå väldigt fint varje vecka efter putsningen.

Jag kommer aldrig mer till att behöva köpa någon ny cykel för jag vet att denna sviker mig aldrig.

Det bästa jag vet är att göra något jag aldrig har gjort förut. - DIANA ARBUS

Ha det bra

Cattis

4 dagar till London

God morgon,

Ja, nu sitter jag här igen en tidig morgon(halv 6). Jag mår ändå ganska bra. Jag ska till den skolan som jag ska göra min praktik på nu under våren idag. Jag ska följa en lärare i svenska, engelska och tyska. Det är svenskan som jag ska ha lektioner i innan terminen är slut. Eftersom vi ska följa en lärare heltid får jag följa henne på alla hennes lektioner och då blir det även tyska och engelska. Det ska bli mycket spännande.

Väskan är packad till London och det som är kvar är ett frågeformulär om boken som jag ska skicka till Min coach. Det innehåller många frågor om min bok, vad jag tycker, vad jag förmedlar och vad jag vill ha hjälp med av henne när jag kommer dit. Jag har fått det lite svårt att skriva efter att jag skickade in boken. Jag tycker min bok inte förmedlar någonting, är dålig och att texten inte flyter. Jag väntar på att få komma till London och att Ann ska få upp mig från dessa negativa tankarna om boken och då kommer fingrarna att flyga över tangentbordet, det vet jag.

När det gäller renoveringen här hemma flyttar jag saker hela tiden. Igår skruvade jag ner hyllor från väggarna och skruvade isär det stora matbordet. Jag vet visserligen inte var det ska få plats, men det ordnar sig nog när jag kollar runt i källaren.

Inte nog med resan, renoveringen och min praktik 2 dagar denna vecka, jag har en som blir tonåring på fredag också. Jag ska hinna städa, baka en paj, baka kärleksmums, köpa en present till och fixa en bra dag för henne oxå innan jag reser. Visst är det en härlig vecka för en med utbrändhet i bakgrunden? MEN jag har tagit bort en massa för att det inte ska bli alldeles för mycket. Min syster skjutsade till och från stallet igår, jag ska inte rida idag och jag ska inte gå på några möten heller. Jag tycker faktiskt att jag lärt mig en del när dessa hektiska dagarna kommer i min väg.

Nu ska jag skriva utmaningen innan jag fixar frukost.

Älska ögonblicket så ska ögonblickets energi spridas utan gränser - CORITA KENT

Ha det bra

Cattis

måndag 23 februari 2009

Utmaning 54 det ingen vet...

Det ingen vet är att jag har en hemlig plan på hur jag ska få mina barn att INTE flytta hemifrån. Denna plan går ut på att jag först och främst döljer hur mycket pengar jag har och hur mycket jag sparar.

Jag tänker låtsas att jag inte tjänar så mycket pengar för då kanske de inte ber mig om några. Om jag inte har några pengar att hjälpe dem med körkort behöver de min hjälp längre tid och det kanske får dem att stanna hemma längre.

Jag tänker inte ge dem några extra pengar som gör att de kan spara för att flytta hemifrån.

Jag tänker verkligen bestämma över att de ska läsa på högskolan här där vi bor och att de hittar ett program som det inte finns så mycket jobb inom den branchen och att det är en lång utbildning. För att förlänga deras tid hemma ska jag uppmuntra dem att ta ett sabbatsår mellan högstadiet och gymnasiet+ ett sabbatsår mellan gymnasiet och högskolan. Då får jag ytterligare några år med dem hemma, till min stora lycka. Jag vill att de ska vara mina barn som behöver mig väldigt länge till och därför tänker jag fullfölja denna plan.

Får se om det ingen annan vet om mig kan fungera...


Mod är fruktan som bett sina böner - DOROTHY BERNARD
Ha en bra dag.

söndag 22 februari 2009

6 dagar till London

God morgon,

Klockan är 8 och jag är inne på min andra kopp te. Jag var inte med igår via bloggen som ni säkert märkte. Jag vaknade 4.40 coh kunde inte somna om efter det. Jag mådde inte bra på hela dagen, jag orkade ingenting.I natt har jag sovit mer och jag är full av energi idag. Jag satt och kollade min Londonresa i går morse. Jag kollade flyget, biljetten transport från flygplatsen osv. Det kändes mycket bra efter det.

Jag skulle gärna vilja skriva mer på boken också innan jag reser, men jag får se vad tiden säger. Jag ska ju hinna med en del med hsuet också inför renoveringen. Nu ska jag äta frukost och sedan ut och jobba. Jag ska ha med min systerdotter för hon ska dans inne i stan och då kör jag henne dit, samtidigt som jag får sällskap i jobbet.

Jag är fascinerad över hur skrivandet får mig att må bra. Min morgonsidor och mina skrivövningar från skrivpuff gör mig väldigt gott inombords.
När jag skrivit på morgonen är det en annan känsla inombords än jag hade innan jag skrev. Jag vill verkligen inte vara utan skrivandet och jag tänker inte vara det heller.

Det är den individuella livsresan som formar oss. - DAVID HALBERSTAM

Ha en bra dag

Utmaning 53 - Det blev aldrig mer detsamma

Våren -06 mådde jag så fruktansvärt psykiskt dåligt för min vikt att jag var beredd att äta vad som helst bara jag fick må bättre. Det var mina tankar då. Jag hittade en dietist som var drogterapeut och näringsfysiolog som kunde det här med sockerberoende. När jag gick till henne fick jag reda på att jag var sockerberoende och inte fick äta socker mer. Jag fick inte heller dricka sprit. Jag skulle också låta bli glutenprodukter och mjölkprodukter. Jag kände direkt "Livet blir aldrig mer detsamma" och det har det inte blivit heller. Det har blivit bättre, fast det kände jag inte de tre första månaderna när jag var sockerfri, men när jag hade insett att jag var sjuk och en matmissbrukare lät jag bli sockret helt och hållet och det var 3/9 -06

När jag emellanåt vill tillbaka till som det var förut frågar jag mina barn hur jag var när jag åt socker och de berättar gärna om deras arga mamma som alltid skällde och alltid åt upp allt godis och chockladbollar som de bakat dem.

Men att skiljas från två så nära pch kära vänner som spriten coh sockret var inte lätt, men rätt. Jag vill inte att livet ska bli som det var förut. Jag vill att livet ska fortsätta en dag i taget som det är idag. Sockerfri, spritfri och kreativ med mitt skrivande för då mår jag som bäst.

Maten och sockret var mina bästa vänner under många år, de fanns alltid där för mig när jag var hungrig, ledsen, arg, frustrerad, ilsken, glad, lycklig, JA, alltid hade jag något att äta för. Nu måste jag känna alla dessa känslor istället och emellanåt är det jobbigt, men inombords är jag lyckligare än att jag trodde jag kunde bli. Jag brukar säga att "jag känner en lycka inombords som jag aldrig känt, som jag aldrig trott att jag kunde få uppleva och som jag alltid längtat efter att få känna.

En dag i taget fortsätter livet som jag vill ha det för jag vill inte att livet ska bli som det var förr.

Varje utgång är en ingång till ett annat ställe - TOM STOPPARD

Ha en bra dag

Cattis

fredag 20 februari 2009

Utmaning 51 - En väg

Jag sitter i en bil som kör alldeles för fort för att jag ska känna mig trygg. Träden vi kör förbi hinner jag knappt se för de bara svishar förbi. Fast jag hade inte känt mig trygg utanför bilen heller för jag tycker att livet går alldeles för fort för mig. Dagarna bara försvinner och jag hinner inte tänka efter vad det jag vill egentligen.

Alla dessa tider att passa varje dag tar snart knäcken på mig. Alla dessa rutiner jag måste se till att de förblir rutiner. Det passar inte mig just nu faktiskt. Jag skulle mycket hellre bara vilja vara. Vara i nuet, med mig själv och mina tankar. Försöka tänka ut vad det är jag vill göra med mitt liv innan hela livet har svishat ifrån mig, som det känns just nu att det gör, när jag nu åker alldeles för fort på denna väg.

Varför kommer dessa tankar nu när jag inte känner mig trygg i bilen? Varför kan jag inte sätta mig ner hemma och fundera på vad det är jag vill göra med mitt liv egentligen. Det hade varit mycket bättre att göra det hemma i en paus från alla saker jag springer runt och fixar med när jag är hemma.Saker som inte är så viktigta utan som jag bara flyttar runt för att jag ska hålla ångan uppe.

Om jag bestämmer mig här och nu i bilen att jag ska försöka att ändra på några saker hemma. Jag vet att jag inte kan ändra på allting på en gång, men några saker som kan få mig att må bättre. Jag måste börja med att vara ärlig mot mig själv. När jag klarar av det klarar jag av att vara det mot andra också. Jag måste verkligen veta vad detär jag vill. När jag vet det kan jag göra det på ett ärligt och modigt sätt. För modig har jag inte varit i detta höga tempo innan, men nu ska jag lugna ner mig, bli modig och ärlig och börja leva i nuet istället för i den hastigheten jag haft fram tills nu.

Utmanad

Jag utmanades av Cool like Plastic och jag antog den.Tack

Utmaningen ser ut så här:
Gå in i din mapp mina bilder
Välj därefter sjätte bilden i sjätte mappen
Skriv om den
Invitera sex nya bloggare attvara med på utmaningen.
Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade.

Jag utmanar Mia, Diana, Berit, Annelie, Cissi och Björn






Mitt syskonbarn Amanda 6 år hade sin första ensamma kväll och natt med sin moster. På denna bild säger hon godnatt till mamma, pappa och lillebror. Hon pratar i högtalaren i telefonen och är väldigt glad denna kväll hos sin moster.

Tack för utmaningen

Ha en bra dag

Så mycket huvudbry man slipper när man beslutar sig för att inte vara något utan någon. - COCO CHANEL

Cattis

torsdag 19 februari 2009

Utmaning 50 - SKAVSÅR

När barnen var små hade jag skavsår i öronen alltid, kändes det som. Nu när jag mår bättre och har tagit hand om mig själv under några år klarar jag av att umgås med barn under flera timmar utan att få skavsår i öronen. Då drar jag slutsatsen av att det inte har med barnen att göra utan mitt mående.

Jag var aldrig riktigt lycklig när jag hade barnen små, jag har alltid älskat dem villkorslöst, men jag har också alltid haft en oro inom mig som jag inte blev av med förrän jag hittade till 12-stegsprogrammen.

Dessa hemska skavsår som jag fick i öronen när barnen var små yttrade sig så att när dagen närmade sig sitt slut ville jag bara att de skulle komma i säng för jag var så trött. Jag ville vila öronen så att de fick läka lite. Jag var mycket ensam med barnen och jag ville bara ha tystnaden som kom när de små grynen sov. När den kom fick jag lite tid att läka skavsåren i öronen för att återigen bli såriga när de små älsklingarna vaknade tidigt nästa dag. Men kärleken fanns därför dem och det gör mig gott att ALDRIG få några sår i öronen idag, vad de än gör.

Finns det några irritationsmoment som är värre än dem vi inte kan beklaga oss över? - MARKIS DE CUSTINE

Ha en bra dag

Cattis

onsdag 18 februari 2009

Utmaning 48 - skriv engagerat

Jag har precis bestämt mig för att det är dags för frukost. Denna underbara måltid som ser likadan ut varje dag och det har den gjort i flera månader,men som ändå är den måltid jag gillar bäst.

Jag tar ut mitt baconpaket från kylskåpet i köket och plockar fram en lagom stor bunt fina välskurna baconskivor. Jag skär dem försiktigt med den vassa kniven i små, små bitar. Jag tar fram mitt stora nya fina stekjärn från skåpet till höger om spisen. Spisen sätts på nian och järnet blir varmt. Jag lägger ner mina små fina baconbitar och det fräser när jag lägger ner dem. Jag ler inom mig för nu vet jag att jag snart ska få sitta ner och äta. Medan baconet fräser i pannan går jag bort och tar fram två fina vita ägg från det andra kylskåpet. När baconet har fräst så det är nästan klart knäcker jag de fina äggen och lägger ner dem i pannan . Jag snurrar runt med plastgaffeln för jag vill ha äggröran på mitt vis. Mitt vis är när lite bacon blandar sig med äggröran och jag häller baconfettet mot äggen så det blir fett och gott. Medan detta ligger och blir precis som jag vill ha det häller jag upp havregryn i en skål. Jag lägger en banan, havregrädde, nyponpulver i en annan skål och cashewnötter i en tredje.

Magen kurrar och längtar tills det är klart, och glädjen över att få äta frukost igen är enorm. Äntligen är äggröran och baconet klart. Jag lägger upp det jag ska äta på tallriken, sätter mig vid bordet och njuter några minuter. När jag är klar hamnar den blivande gröten i micron och medan den blir klar där mosar jag bananen bland grädden. När gröten är klar blandar jag gröten med banan och gräddblandningen och sedan är det bara till att njuta några minuter till tillsammans med de fantastiska nötterna som verkligen bli prickn över i när jag lägger ner dem över gröten. Jag kan inte förstå att jag har klarat mig utan denna fantstiska frukost i över 38 år. Jag upplever att jag aldrig kommer att kunna byta ut den, eftersom den smakar så mjukt och fint i munnen när jag intar den varje dag.

Det gåtfulla är det vackraste man kan få uppleva - ALBERT EINSTEIN

Ha det bra

Cattis

tisdag 17 februari 2009

Härliga skåneväder

Det är så vackert ute nu. Det ska så förbli i några dagar säger smhi. Det känns MYCKET lättare inombords när detta ljuset har kommit. Jag är så tacksam för detta.










Nu sitter jag och väntar på Dr. Phil. Han kommer och pratar till mig om ca 10 minuter. Jag har min systerdotter här ikväll och hon är så lycklig över att hon ska sova hos sin moster.


Sov gott alla

När du är tillfreds med dig att vara dig själv, och inte jämför dig med andra, då kommer alla att respektera dig. - LAO-TZU

Cattis

Känner mig fattig redan fast köket "bara " är beställt

Nu är köksbeställningen klar. Oh, vad dyrt. jag som inte har en hum om vad sånt kostar. Vår pengar som vi lånade av banken kommer inte att räcka till det vi trottoch planerat från början. Men som mitt tjat alltid säger - en sak i taget. Nu gör vi om köket och sedan ska jag ha 40-årsfest. SEDAN ser vi var vi är.

Jag måste försöka plugga idag för det gjorde jag inte igår. Boken kommer in i planeringen för torsdag för i morgon ska jag vara i stallet hela dagen med mina syskonbarn. Det är dagridläger för Amanda 6 år och jag och Alex 3 år vi kollar hur det går.

Nu när renoveringe börjar kännas av här uppe börjar det bli jobbigt. Vi bor i en plans hus med källaren och allt vi gjort fram till dags datum har varit i källaren, nu ska vi börja här uppe. Denna ooordning får mig att längta till London ännu mer. Nu är det verkligen nedräkning för mig.Resväskan kom fram igår från renoveringsdammet i källaren och nu ska den tvättas av innan den ska till London. Nu vill magen ha frukost, vi hörs snart igen.

Ha en bra dag.

En komplimang känns lite som att bli kysst genom en slöja. - VICTOR HUGO

Utmaning 48 - den mest intressanta person

Min dag igår handlade inte om särskilt många personer som jag pratade med. Av de jag pratade med är min syster den självklara personen att skriva om. Vi pratar med varandra flera gånger om dagen och en anledning är att det bara är hon och jag i vår familj(inga föräldrar närvarande, som ni vet). Vï är med i 12-stegsprogram båda två och har oerhört stor glädje av varandras kunskaper och inspiration. Våra samtal är aldrig tråkiga och får mig alltid att bli glad. Saknaden lyser alltid igenom i hennes röst om det har gått för många timmar mellan våra samtal.

Denna intressanta relation har vi inte haft alltid, som ni säkert kan förstå. Min syster tog en liten paus från mig -00 för min skilsmässa som jag gick igenom just då var "lite" jobbig. Efter ett halvår började vi om kan man säga. Tillit och ärlighet från början till slut. Allt har sedan blivit bättre och bättre sedan vi gick med i 12-stegsprogram där vi blivit mindre egoistiska och mer ödmjuka.

Vi finns för varandra varje dag, varje timme. Hon kommer troligtvis alltid att vara den peron som toppar min varjedagintressantasteperson för att hon är den hon är.

Min älskade syster.

Älskar dig.

Ha en bra dag

Det finns lika många olika slags skönhet som det finns sätt att söka lyckan - CHARLES BAUDELAIRE
Cattis

måndag 16 februari 2009

Mindre än två veckor till London

God morgon, Ja, nu är det sportlov i Skåneland och jag ska hämta mina flickor nu på förmiddagen hos deras pappa. Idag måste jag tömma min tvättstuga för i morgon ska den påbörja sin förvandling till kök. Vi ska flytta ner kök och vardagsrumm i källaren när vi renoverar häruppe. Plats har vi, MEN vi har så mycket saker oxå. Men som jag brukar tjata om här på bloggen - En sak i teget - ska jag väl klara av att ge alla sakerna nya platser.

Helgen har varit väldigt fin och mysig. Igår hade vi en OA(Overeaters Anonymous) träff. Vi är några som lärt känna varandra genom att vi är matmissbrukare och vi har träffats på 12stegsmöten. Vi träffas ungefär en gång i kvartalet, med barnen. Vi har det så fantastiskt trevligt och det ger mig så mycket att umgås med dem. Denna gång var vi hos syrran så jag kunde går dit.



Boken vill jag oxå skriva på för jag vill ha mer material med mig till London. Nu räknar jag verkligen ner, kan ni tro. Mindre än två veckor, var tar tiden vägen? Jag har börjat lägga fram lite småsaker men det viktigaste är egentligen att jag får ner lite fler sidor i boken och det ska jag jobba med så fort jag flyttat ut tvättstugan.
Jag är väldigt nervös inför resan faktiskt, för helt plötslift tycker jag inte att det jag skrivit flyter på bra i texten. MEN det är det som Ann ska hjälpa mig med, eller hur. Jag vet det i och för sig, men jag är ändå väldigt rädd hur bra boken är.

Ha en bra dag

De som förlorar förmågan att drömma förlorar sig själva - ABORIGINSKT ORDSPRÅK

Cattis

Utmaning 47 - om att återvända

Jag sitter i bilen på väg hem till mamma. Vi har inte träffats och pratat på över ett år och jag hade helst låtit bli att åka hem igen. Mamma har tjatat i över en månad på att hon vill att ja ska komma ut en dag, och här är jag nu på väg, fast jag det strider mot vad jag egentligen vill.Jag har lltid haft svårt att så emot vad mamma säger och gör. När mamma börjar tjatablir jag den lilla, lilla dottern igen som gör det hon säger åt mig att göra. När jag kommer hem till mitt barndomshem kommer alla tråkiga minnen över mig som jag har döljt så bra när jag inte varit där. Döljt och döljt, jag har låtit bli att prata om dem i tron att de ska kännas mindre då.

Jag har alltid som barn tyckt att min barndom var lycklig, men när jag började jobba med mig själv insåg att jag levt i en drömvärld. Fast det tyckte jag är ok att jag levt i en drömvärld för jag har trott att jag var lycklig. Lycklig blev jag när jag slutade missbruka mat och då fick jag uppleva den lyckan jag letat och längtat efter i hela mitt liv. Den tyngd som jag haft inom mig i alla år trodde jag att jag skulle få ha kvar för alltid, men den försvann, tack och lov. Samtidigt kom också allt fram som jag varit med om under min barndom och det var smärtsamt att känna. Jag som hade låtit bli att känna under så många år, var nu verkligen tvingad att känna. Dessa känslor gör nu att det är mycket tungt att återvända för att prata med mamma.

Mamma själv kan inte förstå någonting, hon säger alltid att det som hände när du var liten kan du väl inte må dåligt för nu. Det är precis det jag gör, men att hon ska förstå förblir ett drömscenario. Jag skulle vilja ställa mig att skrika ut min ilska och frustration när jag kommer hem till henne, men vad hjälper det. Inte ett dugg. Inte när hon tycker att jag har haft det bra som barn och nu som vuxen är det väl "inget fel på mitt liv" som hon säger. När hon har dessa känslorna om mig och min barndom kan jag inte säga något, för då blir jag bara ännu mer frustrerad.

Det är lika bra att bara åka hem till mitt barndomshem, prata med mamma på det sättet som hon vill och sedan åka tillbaka till min trygga värld. I hennes värld har jag aldrig fått plats varken som barn eller nu som vuxen.

Empati är själens motgift;där det finns empati förblir till och med de allra mest infama impulser relativt ofarliga. - ERIK HOFFER

Ha en bra dag

Cattis

söndag 15 februari 2009

utmaning 46 - en författares egenskaper.

En författare ska älska att skriva.
En författare ska älska att inspirera andra till att vilja läsa ens text.
En författare ska ha disciplin
En författare ska älska att förmedla ett budskap
En författare ska vara envis
En författare ska ta sig tid till att utvecklas sin kreativa sida
En författare ska ge sig själv ensamtid för att utvecklas.
En författare ska vara modig
En författare ska ha empati
En författare ska våga skriva även när det är svårt
En författare ska kunna ta emot kritik
En författare ska vara full av fantasi
En författare ska veta att hon betyder mycket för många....

lördag 14 februari 2009

Utmaning 45 - Kärleksförklaring till mina barn

Älskade barn. Jag trodde att när ni kom upp i tonåren skulle vi få det jobbigt tillsammans. MEN jag har det så roligt tillsammans med er.Ni är så gulliga och rara både mot mig och mot varandra. När ni ber mig ligga bredvid er och prata lite innann ni somnar blir jag så lycklig. Ni vill ha mig nära er fortfarande. Det känns nästan som det sprängs inom mig när jag ser er och jag vill bara pussa på er hela tiden. Men jag låter bli för jag vill inte vara en jobbig mamma.

Jag kommer alltid att känna så här starkt för er oavsett vad ni gör. Jag kommer alltid att finnas för er när ni behöver mig för det är vad min mammaroll är. Jag kommer att krama er så mycket ni bara vill och när ni tycker att det är tillräckligt då minskar jag på det för jag vill inte bli en dryg mamma.

Den lycka jag kände när ni föddes trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. När dotter nummer två hade kommit ut var lyckan fullkomlig för mig. Vad häftigt, jag har två döttrar. Jag tycker fortfarande efter 13 år att det är häftigt med två helt underbara flickor som vill vara med mig ibland, som vill prata med mig rätt ofta faktiskt. Då känner jag att alla dessa år innan tonåren kom har jag gjort något bra i alla fall eftersom vi har en nära relation idag.

När andra säger att det ska bli skönt när deras barn flyttar om några år säger jag "Mina barn ska aldrig flytta" Det är vad jag känner, jag vet att ni ska flytta en vacker dag, men det betyder inte att jag vill bli av med er. Jag älskar er av hela mitt hjärta och jag hoppas att det som vi har det idag, kan fortsätta för ni gör mig så lyckliga och utan er är jag inte hel.

Jag kan inte begripa; jag älskar - ALFRED TENNYSON

Mamma

fredag 13 februari 2009

Fredagen 13 februari

God morgon,

Klockan har blivit mycket men jag ska få ner några rader innan jag tar en promenad med hundarna. Det är minus 10 grader och jag gillar det inte alls. Det är vackert, men jag vill vara inomhus. Jag hoppas jag kan sälja en promenad i eftermiddag till min yngsta dotter och hennes kompis.

I går var en tung dag, men kvällens möte (Acoa) gjorde underverk med mig. Mötet var fantastiskt och när jag kom hem lade jag till 2 nya vänner på facebook + att makens yngsta son hade accepterat mig som vän. Helt plötsligt var det inte tungt inombords längre.

Mötet på banken gick oxå bra så det var säkert många faktorer som spelade in på mitt mående igår.

Dagens utmaning på skrivpuff tilltalade mig inte så mycket för när det är ramsor och så... måste jag tänka och det är så jobbigt. I de andra utmaningarna bara flyger fingrarna över tangentbordet. Vi får se vad dagen ger mig för inspiration.

Vi ska åka och beställa köksskåpen idag. Det är 6 veckors leveranstid. Alltså kommer de i slutet på mars. Jag fyller 40 den 18 april och ska ha fest då. Det ordnar sig va?? Allt ordnar sig.

Ha e bra dag

Det är arbetet som är yttersta tjusning - PABLO PICASSO

Cattis

torsdag 12 februari 2009

Vi älskar snön

God morgon, Klockan är kvart över 6 och jag är inne på kopp nummer två av mitt te. Gårdagen var en tung dag eftersom jag vaknade 4.18 och inte kunde somna om. Men dagen gick den med som de alltid gör och skrivandet betydelse för mig blir bara större och större. När jag får sitta här vi datorn varje morgon vaknar jag till liv och jag känner en oerhörd glädje inombords när jag skrivit en utmaning eller inlägg.


Jag älskar också min kamera som jag fick av min älskade make i julklapp. Jag skulle kunna lägga in hur mycket bilder här på bloggen som helst, men då tröttnar ni kanske på att läsa mina texter. Det vill jag absolut inte att ni ska göra. Här kommer i alla fall tre bilder fån gårdagen när jag och vovvarna var ute i snön.


Den lilla damen får snöklumpar i pälsen så hon haltade och gillade inte att vara ute för länge. Det hade kommit ca 2 dm snö och när det inte var plogat var det lite jobbigt, tyckte Gina.








Den stora hunden har lite lättare för att gå i snön och hade inga bekymmer med det, sa hon till sin matte.






Matte själv tyckte att det var rätt mysigt om jag hade varit klädd och inte valt att gå ut i finstövlar jeanskjol och tights. Det var lite för kallt för en hundpromenad. Jag var finklädd eftersom jag varit på ett sjukhusbesök med den lilla dottern. Men huvan över huvudet så frös jag i alla fall inte om öronen.

Nu har jag skrivit utmaningen, mina morgonsidor och detta inlägg och jag känner mig full av energi inför denna dag. Vi ska på banken halv två och försöka låna pengar till renoveringen av vårt kök. Vi får se hur hårt banken håller i sina pengar. Håll tummarna för oss.


Våra ambitioner är våra möjligheter, - SAMUEL JACKSON


Ha en bra dag

Cattis

Utmaning 12 februari

Någon som du hett önskade dig när du var liten, men aldrig fick. Vad hade hänt om du fått det?

Jag gick varje dag och väntade på att mamma skulle komma hem från jobbet.Skulle hon vara arg idag också? Jag hade städat mitt rum och damsmsugat i köket. Kunde det vara värt en kram? På min önskelista som jag hade inom mig stod det på plats nummer ett. En kram från mamma varje dag. På plats nummer två stod det. En Kram från mamma varje kväll. Denna önskelista läste jag varje kväll innan jag somnade och jag läste den så fort jag vaknade. Jag var fylld av hopp varje dag. Kanske idag, kan jag få en kram.

Mamma och pappa kramades ibland, så jag visste att hon kunde kramas. Hon visste att man la armarna runt halsen på den andra personen och stod nära, nära. Hon gjorde det med pappa och jag önskade djupt att jag också kunde få en kram i alla fall när jag fyllde år. De kom aldrig. Jag förblev ett mammakramlöst barn genom hela min uppväxt.

Vad hade hänt om jag fått en kram när jag fyllde år? När jag vaknade varje morgon? Ja, det får jag förmodligen aldrig svar på, men jag hade kanske idag sluppit tråna efter kärlek och bekräftesle på allt jag gör. Står skorna rätt, Gjorde jag det bra? Blev maten god? Är jag fin? Skriver jag bra? Ah, vad min familj är trött på mig och mitt sökande efter bekräftelse. Jag önskar att kramarna hade kommmit när jag var barn för då hade jag inte behövt söka efter dem som vuxen.

Cattis

onsdag 11 februari 2009

Morgonsidor

Julia Cameron pratar mycket om sina morgonsidor i sina böcker. Hon tycker att man ska skriva 3 sidor varje morgon. Skriva vad som helst bara man skriver, säger hon. Det ska inte läsas igenom och inte läsas av någon annan heller. Det är bara tankarna som ska ner på pappret och sen lämnar man det där.

Nu när jag pluggar har jag läst en bok om läsning och skrivning. Där pratar man oxå om att skriva fritt i fem minuter i början på varje lektion. Precis som Julia säger. Det var häftigt att hitta det där, nu när jag båda pluggar och försöker utveckla min kreativa sida.

Prova det...

Den boken jag läser heter Konsten att vara kreativ:på vandring genom livet. Av Julia Cameron.

Ideérna kommer från alla håll och kanter - ALFRED HITCHCOCK

Ha en bra kväll

Cattis

Utmaning 11 februari

Vilka uppgifter skulle du kunna ge en medhjälpare omedelbart?

Jag trycker in luckan på diskmaskinen med en suck. Vad jobbigt, tänker jag, nu måste den tömmas snart igen. Trycket över bröstet kommer varje gång jag trycker in luckan till diskmaskinen för då vet jag att den måste tömmas om en stund.

Det ringer på dörren och jag går med tunga steg för att öppna. Jag orkar knappt det, men jag är för nyfiken för att låta bli. Det är mamma.
-Hej, säger jag trött.
-Hej gumman, hur är det? Behöver du hjälp med någonting idag?frågar hon glatt.
-Ja disken och tvätten kanske, säger jag tveksamt.
-Det fixar jag, det är därför jag kommer idag, för att låta dig slippa göra det som är tungt för dig. Läg dig på soffan så tar jag över nu.
Underbara mamma som accepterar mig som jag är. Hon accepterar min sjukdom fast den inte syns. Hon kommer en gång i veckan och tar hand om disk tvätt och städning åt mig. Fast denna vecka blev det två gånger och jag är fylld av tacksamhet. Inte för att min ångest färsvinner, men trycket i bröstet lättar något när jag slipper tömma maskinen själv. Vilken tur att mamma vill vara mamma fast jag är 35 år gammal.

Ett snöigt Skåne

Bilderna behövs inte kommenteras, de talar sitt eget språk. Onsdag morgon klockan halv åtta är bilderna tagna.













De bästa tankarna kommer för det mesta på morgonen nör jag just har vaknat eller när jag promenerar - LEO TOLSTOJ

Ha en bra dag

Cattis

Skrivandet

God morgon,

Två koppar te är uppdruckna och tävlingsbidraget är skrivet till januaris tävling i skrivpuff. Jag har även börjat med morgonsidor after Julia Camerons förslag från hennes kreativitetsböcker. Jag har nämligen varit vaken sedan 4.18 och DÅ hinner man skriva mycket på morgonen om inte kroppen vill sova mer. Jag har förstört min sömn när jag varit sjukskriven genom att vila varje dag och till slut sov jag varken dag eller natt. Sedan ett år tillbaka har jag inte vilat alls på dagarna, men emellanåt trillar jag dit igen och de senaste dagarna har jag legat lite på soffan varje dag och ändå lagt mig tidigt. Det gick tills idag, men nu är det slut med vila på dagarna igen(för denna gång). Det blir tråkigt i längden att vakna vid 4.

Jag har fått ur mig 4 sidor i en anteckningsbok. Julia Cameron säger att man ska skriva 3 sidor, men min anteckningsbok är inte A4 därför skrev jag 4 sidor. Hur härligt som helst. Ingen ska läsa det efteråt, inte ens jag. Det är bara sidor som ska öka kreativiteten för mig och det kändes fantastiskt.

Nu ska jag väcka maken och sedan iväg med lilla dottern till skuhuset. Min utmaning kommer senare och även lite bilder från ett blåsigt och snöigt Skåneland.

Tiden är ingen linje, utan en rad nu-punktet
- TAISEN DESHIMARU

Ha en bra dag

Cattis

tisdag 10 februari 2009

Utmaning 10 februari

Något väcker min nyfikenhet (Huvudpersonen idag)

Jag sitter i bilen på väg till syrran. Hon ringde sent i går kväll och frågade om jag kunde komma till henne i helgen. Det var fyra dagar dit, hur kunde hon tro att jag kunde vänta i fyra dagar på att få reda på vad hon ville. klockan är halv fem på morgonen och jag har femtio mil framför mig. Jag måste köra vid denna tid för jag måste vara hemma ikväll igen. Hur knäpp är jag egentligen? Varför kunde jag inte vänta till helgen? Syrran lät konstig i rösten så jag blev rädd, nyfiken och väldigt orolig. Var någon sjuk? Tankarna virvlade i huvudet på mig dessa tidiga morgontimmar jag satt i bilen.

Jag stannad i Jönköping, då var jag halvvägs, för att äta frukost. Jag stanande på Mc dobalds såklart eftersom det var min favoritmat. Jag skämdes nästan för att tycka det, eftersom detär skräpmat, men faktum var att jag älskade det och hade kunnat äta det sju dagar i veckan. Men med tio kilos övervikt fick det räcka med en dag i veckan hade jag bestämt. Jag lyckades inte alltid håll mig till det men jag gjorde verkligen mitt bästa.

Fruksoten var nere och jag fortsatte min resa. Jag ringde syrran när jag hade tio minuter kvar för att kolla om hon var hemma. Det var hon såklart inte, hon var hos frisören. Jag suckade djupt. Skulle jag köra dit eller vänta hemma hos henne? Nej, jag valde det första alternativet. Jag körde till frisören och gick in där och sa hej. Syrran blev förvånad minst sagt. Hon gapade och kunde inte stänga munnen på flera minuter kändes det som. "Vad gör du här" frågade hon med glädje i rösten. Vad skulle jag säga? Saningen eller? "Jag blev orolig för ditt samtal igår kväll och kunde inte vänta till helgen", sa jag. "Du är för underbar" sa hon. Hon var klar och skulle bara betala, så jag gick ut igen och väntade på henne där ute.

Hon kom ut och vi gick tvärs över gatan för att ta en fika på kondiset där. Vi satte oss längst in och syrran satte sig med ryggen mot dörren för att ingen skulle se henne eller höra henne. Jag lutade mig mot henne och viskade. "Vad har hänt? Jag blev orolig, du är väl inte sjuk?" "Nej", viskade hon tillbaka. "Bara gravid" Jag blev tyst, helt tyst,detta hade jag inte väntat mig. Min syster skulle få sitt första barn vid 42 års ålder. Jag visste inte vad jag skulle säga. "Du ska bli moster, är du inte lycklig" "Jag vet inte", svarade jag. Det var en ren lögn för denna dagen hade jag längtat efter i tjuog år så till slut sa jag. Det klart att jag är. Alla mil i bilen var värda denna nyhet. Jag var så lycklig.

Tisdag - en dag med studier

God morgon.
Klockan är 8.10 och jag dricker min tredje!! kopp te. Jag har vaknat till liv nu med datorns hjälp. Jag var väldigt seg klockan 6 när jag vaknade. Jag har suttit och skrivit färdvägar till och från mina besök i London. Jag vill känna mig trygg när jag kommer dit och jag vill veta vilken buss jag ska ta till de olika ställena jag ska besöka.

Så här mysigt hade jag och min älskling det igår framför tvn.


Här kommer en väderrapport från Skåne. Idag skiner solen och det blir "nog" vackert under förmiddagen. Snön och blåsten kommer i eftermiddag och ska stanna i 2 dygn enligt smhi. I helgen blir det sol och 11 minusgrader. Jag känner tacksamhet för att jag INTE har något utomhusjobb denna vecka.

Nu ska jag äta min delikata frukost, gå en liten liten runda med hundarna och sedan är det studier för hela slanten. Självklart gör jag utmaningen innan jag börjar plugga.

Ha en bra dag

Jag försöker fånga varenda mening, vartenda ord du och jag säger.....ANTON TJECHOV

Cattis

måndag 9 februari 2009

Boken är skickad

Hej,

Nu har jag mailat iväg boken till min coach. 88 sidor blev det innan jag var klar. Jag har mycket kvar som jag vill få med i den delen jag redan har skrivit, men det hann jag inte få med nu. Det känns mycket bra att jag fått iväg den nu.

I morgon blir det studier för hela slanten och sedan skriver jag på boken igen på onsdag.

Ha en bra kväll

Cattis

Utmaning 9 februari

Vad skulle hänt om....

Jag inte tagit avstånd från min alkoholiserade pappa? Hade jag haft denna sinnesro som jag har nu? Troligtvis inte. Då skulle mina dagar gått åt att fundera om pappa var nykter och om mamma sov eller var och shoppade. Det var så som deras dagar såg ut när pappa inte kunde hålla sig nykter. Jag skulle ha kört hem minst tre gånger varje vecka för att, som jag sa, hälsa på, gå på mormors grav, osv Alla anledningar att komma hem fanns, men det jag egentligen ville var att kolla om pappa var nykter eller inte. Jag skulle inte haft någon tid och ork att skriva på min bok eftersom all energi skulle gått åt att fundera och kontrollera alla andra även om det inte hade med pappas supande att göra. För så var jag innan jag tog avstånd fån pappa.

All vår semester skulle vi lagt tillsammans med mina föräldrar och efter varje semester skulle jag varit lika ledsen och olycklig som jag alltid var när jag umgåtts med dem. Jag är därför idag full av tacksamhet och befrielse för att ha haft modet tillsammans med min syster att ha tagit avstånd från pappa. Jag har sinnesro och jag har energi att lägga på familjen och boken. Det viktigaste i mitt liv. Nu är jag på väg att bli fri från mitt medberoende och jag vet att jag valde rätt för snart två år sedan, även om det är sorgligt många gånger. Men jag vet att den sorg och längtan jag känner efter mina föräldrar bara är en illusion av vad jag vill ha, inte vad jag kunde haft med mina föräldrar.Eftersom mina föräldrar inte är som jag drömmer och önskar att de var/är.

Cattis

Helgen bara försvann

Jag är trött och jag fick ont i ryggen efter dressyrtävlingen igår. Det känns inte särskilt inspirerande att köra ut och springa upp och ner på en stege i över en timme kan jag tala om för er. Men jobbet måste skötas.
Helgen bara försvann känns det som.
Lördagskvällen passade jag och mina barn mina syskonbarn för syrran och hennes make skulle på idrottsgalan i Kristianstad. Syrran hade shoppat loss riktigt. Ny klänning, Nya skor, Ny väska, ny färg på håret och nya bryn. Vist var hon vacker när hon åkte?




Vår kväll framför tvn var fantastisk och jag körde hem efter melodifestivalen och mina barn sov kvar där hpos sina kusiner.




Alla var lika engagerade att vi skulle få had et mysigt och roligt tillsammans










Jag och Ballerina innan dressyrtävlingen som gick helt åt skogen... Men, men roligt var det. Synd bara att hästen inte ville göras om jag ville





Tänk, redan känner jag mig piggare, efter att få ha skrivit inlägg. tänk, vad skrivandet är viktigt och bra för själen

Ha en bra dag

Cattis

söndag 8 februari 2009

Utmaning 8 februari - om 20 år

Jag sitter i soffan och väntar på barnbarnen som ska komma idag. Alla 4 kommer till mormor idag. Jag har verkligen längtat. Det är tre månader sedan de var här och jag är lite ledsen över att det inte blir oftare. Jag har själv valt att bo långa perioder i England och då blir det långt mellan mötena. Jag känner i alla fall tacksamhet över tekniken och att jag inte är så gammalmodig för det gör att kontakt har vi via internet mellan gångerna vi ses.

Barnbarnen kommer med tåget idag och sedan ska de vara hos oss i en vecka. När denna veckan är slut kommer barnen med deras män och vi ska ha en skön söndag tillsammans. Det gör mig väldigt lycklig över att vi kan träffas allihopa ibland och bara umgås. Vi skrattar och berättar historier om vad vi varit med om sedan vi sågs senast.

Det mest glädjande av allting för mig är att mina böcker säljs mycket ute i handeln just nu. Det var svårt med den första boken när den kom ut,men sedan har det gått bättre och bättre. Det är en härlig känsla att kunna sitta här och veta att de val jag gjorde för 20 år sedan var rätt. Min skrivarkurs i London för många år sedan gav resultat. Jag vågade göra det jag drömt om under många år. Min familj har alltid stöttat mig när jag velat skriva och det har gjort det enklare för mig att prioritera skrivandet när jag velat det.

De månader varje år som vi åker till England är balsam för själen för mig. Då umgås jag med maken och skriver många timmar varje dag. Jag känner en oerhörd tacksamhet för att jag kan ha detta liv vid 60 års ålder. Det trodde jag aldrig för 20 år sedan, men tack alla ni som stöttade mig när jag var ung. Jag vill bara säga att det gör mig så lycklig att kunna skriva när jag vill och träffa min familj så ofta det passar familjerna med deras tider.

Livet blir inte alltid som man drömt om, men ibland blir det faktiskt så.

Dressyrtävling idag

God morgon,

Klockan är 7 och jag sitter här som vanligt och dricker te. Jag ska till stallet idag för det är dressyrtävling. Jag ska tävla i det lättaste programmet. L:D tror jag man skriver. Det är bara skritt och arbetstrav. Jag har gjort det en gång innan och det var riktigt roligt även om hästen inte gjorde som jag bad henne om då. Jag hoppas att detgår lite bättre idag. Jag ärmed i tävlingssektionen i ridklubben oxå och jag har fått arbetsuppgiften att efterjag har tävlat ska jag sitta och skriva ner vad domaren tycker om varje ryttare. Tävlingen är inte så stor, men jag fryser ju som om det är hur kallt som helst och det är det enda som oroar mig, när jag ska sitta i ett ridhus några timmar. Rapport kommer sen om hur det gick.

I morgon börjar en ny diskussion över internet med skolan. Jag läste planeringen igår. 460!!! sidor att läsa ingår denna gång. NU måste jag stryka ännu mer i kalendern för att jag ska få må så bra som möjligt. Diskussionen varar tills nästa fredag så det är till att läsa lite varje dag och tillsammans med min kurskamrat Jenny fixar jag detta.(hoppas jag)

Boken har jag inte tittat på under fredag eller lördag, men jag kommer att ge den hela måndagen och så skickas den till Ann på kvällen. Jag har svårt att sätta mig vid boken när här är folk hemma och om jag inte vet att jag har flera timmar framför mig som jag kans rkiva på. Kanske en sak att öva på. Jag skulle behöva en massör här nu varje dag känner jag i axlarna med all den tid framför datorn. Jag är själv utbildad massör, men det är inte så kul eller lätt att massera sig själv.

Utmaningen från skrivpuff tilltalar mig idag, så den kommer efter tävlingen i eftermiddag.

Ha en skön söndag, hoppas ni slipper frysa och det gråa vädret hoppar över där ni bor.

Cattis

lördag 7 februari 2009

Slipper gå med hundarna idag;-)

Lördag morgon och klockan är 8. Jag dricker kopp nr 2 och har bestämt mig för att skriva ett inlägg. Jag skulle vara hemma hela eftermiddagen igår för att plugga och diska m.m. Den äldsta dottern praor så hon skulle komma hem efter 6. Den lilla var hos en kompis och skulle bli hämtat 5. Alltså hela eftermiddagen för mig själv. Sms började komma från prao tjejen. Kan du inte komma hit, jag har tråkigt. Jag sa nej i över en timme, men när hon tyckte att hon kunde få gå hem gav jag med mig och sa "Jag kommer med mitt hår" sagt och gjort jag körde in till stan och hårsalongen hon praoar på. Sket i disk och studieböcker. Gav henne mitt hår att tvätta, föna och platta. Med andra ord en härlig timme för att bli ompysslad. Vem byter inte bort disk och studier för det. Vad gör inte en mamma för sina barn??

Jag har sålt hundpromenaderna till min yngsta dotter och hennes kompis idag. De ska gå två gånger en timme varje gång med hundarna och jag kan gå i pyjamasen hela förmiddagen.



Jag hos praoeleven innen hon tvättade håret, dottern tycker att mamma är lite jobbig med kameran till sin blogg.




Mamma är pinsam, jag vill inte vara med säger hon









Nytvättat hår som blir fönat






Lite grejande inför plattningen






Klar. Nu har den lilla dottern kommit och tog det sista kortet.

Hon tyckte att hennes mamma blev fin. Gott var det i alla fall att bli ompysslad.



Efter hårfrisöskan fick jag köra 4,5 mil enkel resa för att hämta min yngsta dotters väska som inte blev lämnad när hon varit hos sin pappa sist. vad gör inte mamma för sina barn??
SVAR: (Nästan) allt
Klart hon kör 9 mil för en väska full med en tonrårings kläder, smink och mobil laddare.

Gissa hur mycket hon älskade sin mamma igårkväll?
Nu kallar köket och jag måste göra frukost. Sedan MÅSTE jag plugga lite, lite.

Ha en bra lördag.

Cattis

fredag 6 februari 2009

Utmaning 6 februari

Någon känner sig efterlängtad.

Jag har varit iväg med kompisar i två veckor och är på väg hem nu. Jag vet att flickorna har längtat efter mig. I början när jag hade rest fick jag ett sms och ett telefonsamtal varje dag. De sista dagarna har jag fått minst 25 sms av flickorna varje dag. Den lilla damen skickar flest. Där kan det komma ett med texten "saknar dig" och nästa 2 minuter senare "Jag saknar dig MYCKET". Hon har inte en tanke på att de kostar pengar för mig att ta emor sms utomlands. Hon vill bara förmedla sin kärlek och längtan till sin mamma. Jag älskar det. Jag älskar att veta att de har längtat efter mig. Jag älskar att känna mig behövd. Jag älskar att resa, men älskar ännu mer att vara hemma hos mina underbara flickor.

Detta är andra gången de senaste 5 åren som jag åker ensam någonstans och fast flickorna är i tonåren är det en härlig känsla att veta att de ändå gillar att ha sin mamma hemma.

Pip, nu kommer det ett nytt sms "Jag saknar dig fortfarande lika mycket" Hon är för käck, jag svarar alltid tillbaka med att jag saknar henne lika mycket. Jag är övertygad om att den äldsta dottern saknar lika mycket men hon uttrycker det inte på samma sätt, men så fort jag kommer hem från mina resor har jag alltid två tonåringar runt halsen på mig som inte släpper mig i första taget.

Detta är den viktigaste rollen i mitt liv - att vara mamma

cattis

Äntligen fredag- ångesten är borta

God mrogon.

Klockan är lite över 6 och jag mår bättre idag än i går. Ångesten är borta i lilla bröstet men lite oro är kvar i magen. Jag tror att den oron får vara kvar för det är lite saker på gång som gör mig lite pirrig i magen. Jag ska tävla i dressyr på söndag och det gör mig lite nervös. Min London resa ger mig lite pirr i magen. Det är roliga saker som ger mig pirr i magen, så det är mer positivt än negativt idag.

Värderingen igår gick mycket bra. Mannen som värderade huset var imponerad av vad vi åstadkommit så mycket släppte för både mig och maken. Som jag sagt i tidigare inlägg jobbar maken med sten och vi (jag säger vi, men de) har lagt skiffer som fönsterbläck vid källarfönstren. Det gillade värderingsmannen mycket. Ett exempel på vad maken har fixat tack vare sitt jobb.

Jag avslutade dagen med ett acoa-möte och jag tror att det hjälpte mig att bli av med ångesten. Vi var inte så många, men det gjorde så gott att sitta där i 1,5 timme och bara vara, bara lyssna.

Idag ska jag göra inlägg i diskussionen som gäller skolan och fortsätta med boken. Skolans diskussion slutar idag och vi ska påbörja en ny på måndag så jag känner att jag måste fokusera lite på det.

Idag ska jag orka vara med i utmaningen. Som ni märkte var jag inte med igår,men nu har jag ny energi att skriva så....

Ha en bra dag


Cattis

torsdag 5 februari 2009

Ångest

Jag har fått ångest igen efter ca 4 år utan den. Som jag är för tillfälligt ska jag veta allting om mig själv och jag funderar mycket på varför den kommit på besök just nu. Det kan ha med min ekonomi att göra för det finns inte så mycket jobb till mig för tillfället och maken pratade om att säga upp mig och att jag då skulle stämpla istället. Då blir jag rädd eftersom jag vill fortsätta att plugga och det vet jag inte om jag får när jag stämplar.

Jag har nu på morgonen innan jag skriver detta inlägg skickat en intresseanmälan till Willys för jag vill gärna ha sommarjobb där. Jag ska skicka en intresseanmälan till maxi också om sommarjobb. Kommunen har sista ansökninsdag 30/4 om sommarjobb och där tror jag nog att jag kan få jobb, men jag vet inte i dessa tider alls. Helt plöstligt försvann tryggheten jag känt innan. När jag började plugga bestämde jag mig för att jobba varje sommar, men som tiderna är nu känner jag inte att det är en självklarhet att få sommarjobb alls. Jag har jobbat i en Prssbyråbutik i min yngre dagar och det gillade jag skarpt, därför hoppas jag att jag kan få jobb i en butik i sommar, men får jag inte det får jag ta det jag får.

Nu till något roligt. Jag hittade en filt i källaren igår när jag städade. Den tänkte jag att den stora hunden, Smida kunde få ligga på, på soffan. Tror ni att hon gjorde det när jag kom upp i morse. Nej, utanför filten låg hon såklart och när den lilla damen kom upp tog hon platsen på filten istället. De är för roliga de små djuren. Det blir aldrig som matte tänkt sig.



Syrran köpte ett par stövlar i förrgår på rea och då blev jag med sugen på att köpa stövlar och det fanns ett par som jag ville ha. Ordinariepris 1595kr. rea 995 och sedan halva respriset. FYND!!! härligt de är fina eller hur??

Får se om jag lyckas få till en text till utmaningen som inte associerar till alkoholisten hela tiden.... Jag får tänka när jag är ute och klistrar.

Ha en bra dag.

Cattis

onsdag 4 februari 2009

Utmaning 4 februari.

Jag hade befarat att denna dagen skulle komma, men ändå haft förhoppningar att den inte skulle komma på länge.

Pappa hade varit nykter sedan januari. Vilken gång i ordningen han varit nykter i några månader vet jag inte. Jag Hade suttit på högskolan två lördagar i månaden och tentat. Antingen hade jag en ordinarie tenta eller en omtenta. Alla tentor var lika jobbiga att göra. Nu var jag inne i maj månad och snart var det sommarlov. Jag visste att pappa hade börjat dricka igen fast ingen sa det till mig. Jag hade inte träffat pappa heller och inte märkt det genom att se honom, ändå visste jag. Pappa kom inte lika ofta som han gjort från januari till dags datum. Han ringde inte längre heller till mig som han börjat göra så fort han blev nykter i januari. Mamma var tröttare igen och det visste jag var en måttstock om pappa var nykter eller inte. Tänk att ingen talade med mig om pappa drack, men ändå kände jag det i atmosfären att det hänt. Det jag visste skulle hända, men som jag hoppades inte skulle hända.

Jaha, då fick vi 4 månader av nykterhet denna gång. Vi får vara lycklig för det man får är det inte så. Jag ringde syrran och frågad om mina farhågos var sanna. Tyvärr svarade hon att de var det,men att hon och mamma ville att jag skulle få tenta "ifred". IFRED, man tentar inte ifred om man är ett vuxet barn till en alkoholist. Då gör man ingeting i fred för man är aldrig lugn inombords eller kan koppla av totalt eftersom alla känslor inombords alltid är kaos.

Det blåser inte idag

Jag vet inte om jag ska skriva tyvärr!!! eller inte. När det inte blåser betyder det att jag måste ut och jobba. Jag har mycket att göra här hemma, så det lockar inte, men jobbet måste skötas. Maken är min arbetsgivare och chef och mina arbetsuppgifter passar mig som varit utbränd, så jag FÅR INTE klaga.

Syrran var och gjorde kap igår i en skoaffär igår. Skor och stövlar för halva reapriset. Jag hade bestämt mig för att köpa snygga svarta stövlar till hösten, men nu blir det till stan efter jobbet kl.10 när affären öppnar. Ni kanske undrar när jag skriver efter jobbet 10. Ja, mina uppgifter idag tar 1,5 timme och då får jag väl! inte klaga. Mitt jobb är mycket bra, fast jag borde haft mer jobb för det ger inte så mycket pengar. För er som inte vet byter jag afficher på reklampelare och tavlor på stan. Denna sorts reklam har minskat så det säljs inte så ofta och då får jag mindre jobb. Resultatet, mindre pengar. resultatet av det - mindre shopping i London!!! Hur ska det gå???

Vi ska renovera köket nu som ni kan förstå om ni tittar på mitt kakel i inlägget innan detta. Värderingsmannen från banken kommer imorgon och det måste städas och putsas lite innan dess. Jag har två tråkiga dagar framför mig, men min dotter som praor har en ledig dag idag och tänk vilken hjälp jag får av henne då... Tack älskling.

Angående min bok, så ska jag inte skicka den förrän på måndag och nu när jag måste städa i två dagar ska boken vila tills fredag, då tar jag tag i det sista jag vill justera innan jag skickar den till Ann(coachen).

Nu är min andra kopp te slut och det är dags för frukost och sedan jobb.

Min utmaning kommer sedan.

Ha en bra dag

Cattis

tisdag 3 februari 2009

skönt att vara inne idag

Snyggaste kaklet i Skåne? Årsmodell -69. Lika fin årgång som mig. Så har jag det i mitt kök just nu, men som sagt, det ska vara renoverat och klart till min 40-årsdag i april





Ugnen har vi fint placerad i storarummet på en byrå.... Jag är faktiskt lycklig över att jag har en ugn för jag var utan ugn i ett år när den andra var paj. Allt ordnar sig eller hur??


Här kommer en visning av alla mina teer. Jag funderar på om jag någonsin ska kunna dricka upp teerna innan jag köper nya hela tiden. Svaret blir alltid detsamma NEJ!




Detta goda är för gott. Denna dotter praoar hos en frisör och kan sova lite längre än när hon går i skolan. Lite bus med hundarna hann hon med imorse också.



Det andra goda är här. Hon var på topp i går kväll, hon hördes i hela huset när hon stod i andra delen av huset och pratade engelska med sig själv. aJag hade gått från henne, men hon pratade i badrummet med spegeln i 10 minuter på engelska. Käck tös det...



Nu har jag gått igenom boken de sista sidorna och som min coach säger känns de lite ogenomarbetade. Jag ville nog bara ha de klara. Nu ska boken vila i 2 dagar för jag ska plugga och städa huset. Vi ska ha värderingsmannen här på torsdag och då måste jag få upp värdet på huset med att putsa kaklet i köket;-) eller. Ni ska få följa mitt kök. Det ska bli spännande faktiskt. Min make jobbar med marmor och granit och vi var i Italien i somras och valde granit till köket. Han ska själv göra köksbänkarna och han är "RÄTT" duktig....

Ha en bra eftermiddag och jag hoppas att ni inte blåser bort.

Cattis

Utmaning 3 februari- Ta chansen

Jag hade gått och mått dåligt i så många år nu. Vad skulle jag ta mig till egentligen? Fortsätta att må dåligt? Fortsätta att äta på samma vis som alla i min omgivning säger är en besatthet, fast jag tycker att jag bara äter lite för mycket. Finns det verkligen någonting som kan hjälpa mig? Jag mår psykiskt dåligt och de vill att jag ska ändra min mat. Hur hänger det ihop?

Vi sätter oss ner och de förklarar för mig att jag äter på känslor, Äter på känslor? Jag? De ber mig tänka efter när jag äter som mest och när jag gör det kommer jag på att jag gör det när jag är ledsen, känner mig ensam, är förbannad på mamma eller tycker allmänt synd om mig för att jag har inget jobb.

De säger att detta är den chansen jag får nu för annars går platsen till någon annan.Vågar jag släppa taget om mitt liv och försöka må bättre och äta annorlund? Har jag något val? Egenligen inte för jag har verkligen nått botten, nu är det dags att våga, våga ta chansen till ett bättre liv.

Tack för att ni inte gav upp om mig.

Jag tar chansen...

DET BLÅSER I SKÅNE!!!!

Jag kan inte jobba utomhus för det blåser så mycket. Det är på gott och ont. Jag gillar att vara inomhus, men det är tråkigt att skjuta jobbet framför mig hela tiden. De afficher som jag skulle klistrat idag är exakt likadana som de som redan sitter där, så det känns lite onödigt, och därför gör jag inte det idag när det blåser. Jag får lägga dagen på skolan och boken. Jag börjar med resterande 30 sidor i boken som jag ska gå igenom innan jag måste plugga lite.Eller plugga lite mycket. Kanske...

Jag fick planeringen igår för mina studier och den var "rätt" lagom. Jag ska ut på praktik, samtidigt som jag ska försöka jobba + 2 tentor och 2 träffar på skolan och däremellan ska jag fylla 40 med stor fest och en konfirmation. Låter som en bra vår för en tidigare utbränd kvinna va??? Då ska jag även he ett 13-års kalas + ett 15-års kalas oxå. SAMTIDIGT som vi renoverar köket och vardagsrummet för det ska vara klart till in fest i april. Visst har vi en bra planering??

Det blir mindre möten, och mindre ridning. Jag tänker göra det som jag behöver göra för mitt välbefinnande, men jag tänker inte ta ut mig. Jag tänker ta en sak i taget och en dag i taget för då vet jag att jag klarar denna vär oxå.

Ha en bra dag...en sak i sänder

Cattis

måndag 2 februari 2009

Utmaning 2 - Jag har tappat bort mitt choklad

Jag står med rumpan i vädret och rotar på den nedersta hyllan i kylskåpet efter mitt mjölkchoklad som jag gömde där i går kväll innan jag gick och lade mig. Var kan det vara? Jag hoppas innerst inne för makens skull att han inte har snott mitt choklad för då blir det soffan i en vecka.

Jag börjar känna mig lite desperat över att stå och leta efter en shokladkaka när klockan är 7 en söndagsmorgon, men jag är ju sugen och jag vill äta NU! Jag bestämde i och för sig igår när jag lade mig att jag skulle ha en godisfri dag i dag, men då visste jag inte att jag skulle vara sugen på choklad så fort jag vaknade. Jag kan ha en godisfri dag en annan dag istället. Visst kan jag det? I morgon kanske? Ja, ja det behöver jag inte bestämma nu, just nu är det viktigaste att jag hittar mitt choklad, och där, där längst inne under morotspåsen hade det halkat ner. Ett lugn spred sig inom mig. Jag skulle slippa köra till statoil klockan 7 en morgon för att få min choklad kaka. Jag kunde sätta mig i soffan och njuta i pyjamasen. Tänk vad bra jag gömmer mitt godis..

Jag får vara inne idag!!!

God morgon,

Klockan är halv 8 och jag dricker kopp nr 2 av mitt goda te. Mitt skåp med alla mina tesorter är proppfullt. Jag köper och köper nya tesorter hela tiden. Jag tänker emellanåt att nu räcker detta länge, men sedan när jag tycker att det börjar sina köper jag nya sorter igen. Jag ska ta ett kort på allt mitt te sedan och visa er.

Jag har inget utomhusjobb idag och tur är väl det eftersom det blåser så mycket. Jag ska klistra imorgon och vi får se hur det går i blåsten. Jag provar med en tavla och sedan kör jag hem om afficherna flyger ifrån mig. Jag brukar resonera att när stegen blåser omkull och afficherna flyger från mig då är det dags att köra hem.

Nu ska jag snart äta frukost och sedan ska jag plocka fram boken och ge den lite tid. Jag måste utveckla några scener som jag upptäckte igår att de inte stämde riktigt. Jag har många funderingar med boken,men just nu tänker jag att jag skriver ner dem och frågar Ann om dem när jag kommer till London och sedan jobbar jag med dem där.

När vädret är så här tråkigt som det är nu är det tråkigt med hundarna. Jag skulle gärna vilja sitta här framför datorn hela dagen, men det går inte. Jag följde mina syskonbarn hem med hundarna igår och det blev en timmes promenad innan jag var hemma igen och det gjorde dem gott.Mig med för den delen. De sover fortfarande, den stora andas så tugnt så tungt. Gott. Jag behöver inte ta ut mig alldeles för deras skull idag känner jag.

Nu ska jag gå och fixa till min underbara frukost och sedan blir det skrivande på boken.

Ha en bra dag, hoppas ni har bättre väder än i Skåneland.

Cattis

söndag 1 februari 2009

god natt

Nu har jag gått igenom boken ytterligare några sidor, men det är rätt jobbigt att börja med det på kvällen när jag är trött. I morgon ska jag börja med det direkt på morgonen tänkte jag.Jag måste i och för sig plugga oxå, men det hinner jag säkert det oxå.

Helt plötsligt är jag inte ett dugg nöjd med vad jag skriver och har skrivit i boken, men jag inbillar mig att det är naturligt att känna så precis innan jag ska skicka texten till min coach.Det ska jag göra på torsdag kväll, tänkte jag.

Jag är helt slut och jag är fruktansvärt avundsjuk på min syster som kan gå och lägga sig när hon är trött och somna då!! låter rätt naturligt kanske, men tyvärr fungerar inte min kropp på det viset. Jag måste snällt vänta tills klockan är i alla fall halv 10. Det kan vara rätt jobbigt om man är helt slut klockan 6, som jag har varit idag.

Nu är klockan 21 och jag kan närma mig mitt sovrum och sängen tänkte jag. Borsta bissingarna och läsa några rader i en bra bok, så är klockan snart halv 10.

puss och god natt

Cattis

Utmaning 1februari

Ljus Ljus, Ljus jag vill ha ljus. Varför är det bara grått, grått, grått. Jo, för jag bor i Skåneland. Det är tungt inombords och det har det varit hela hösten. Ljuset betyder väldigt mycket för mig har jag kommit på vid 39 års ålder. I morse vaknade jag efter 7 och då hade det börjat ljusna och det kändes lite, lite lättare. Jag tar en dag i taget och räknar minutrarna som dagen får i ljusets tecken varje dag. Allt blir mycket enklare när ljuset kommer. Jag har fler timmar att jobba utomhus på. Jag tycker det är roligare att gå ut med hundarna. Ja, allt blir helt enkelt mycket roligare, mycket skönare och helt enkelt allt och alla blir mycket lyckligare.

Ha en bra dag där ni är och jag hoppas ni har det ljusare än vi här i skåneland där det är grått, blåsigt och minusgrader... inte roligt alls, tack för skrivövningar och datorn.

Cattis

Känner mig off

God morgon,

Söndag morgon och klockan är halv 9. Jag är inne på min andra kopp te och sitter och läser tidningarna, bloggar m.m på datorn. Jag känner mig lite off och kan inte förklara riktigt varför. Jag tror att det beror på att jag har något inom mig som jag måste berätta för min make. Jag mår inte bra av att vara oärlig. Jag går inte omkring och ljuger för honom, men jag har en sak inom ig som jag vill att han ska veta. Det ska han få veta idag och då tror jag att det lättar inombords oxå.

Gårdagen blev bra, men jag blir alltid ledsen när jag inte orkar så mycket som jag vill göra. Jag gick igenom min bok i går kväll och det kändes bra, men jag fick ångest över att jag helt plötsligt tyckte att det jag skrev inte var bra. Naturlig känsla eller? Jag ska skriva mer på boken idag och på torsdag ska jag skicka den till min coach.

Det är grått, kallt och blåsigt idag och en typiskt innedag för mig. Men om man som jag äger två hundar och det är min uppgift att se till så de får luft kan man inte stanna inne en hel dag, tyvärr. Jag hoppas att energin och glädjen kommer efter frukosten. Min utmaning kommer oxå om en stund. Den passade mig perfekt idag.Berätta om hur du påverkas av ljus. Kan inte bli bättre än att fömedla mina tankar om det gråa tråkiga skånevädret.

Ha en bra dag tills vi ses här igen.

Cattis