Skrivardottern har givit ut en bok

Min dotter fin sin bok utgiven före mig. Det är alldeles underbart. Den finns på vulkan. En mycket fin kompis kom med ideén att göra en bok till jennifers födelsedag och jag nappade på ideén direkt. Många fällde tårar när jag presenterade den inför gästerna och dottern på kalaset. Jag läste både baksidetexten samt förordet för dem. Hennes tre bästa kompisar samt hennes syster hade skrivit några rader om vad de tycker om henne och de orden finns oxå med i boken.


Den finns att kolla in eller varför inte köpa den. Gick inte att länka, så jag fixar in adressen här https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=55734


En mycket rörd moster när hon fick titta på systerdotterns bok



















Den överlyckliga författare, hon läste










och läste i boken


Vi önskar er en finfin dag och hoppas på att ni ska gå in och titta på hennes bok. OCH förhoppningsvis tycka att den är värd att köpa.

Min dotter leker med orden IGEN

Och det var en sån otrolig lättnad.
Att kunna skratta med henne.
Min egen moder.

Jag har varit dum mot henne.
Jag har inte var dag älskat henne så myckte som jag borde.
Men jag ska bli bättre.
Så otroligt mycket bättre.

För idag.

När våra skratt ekade i mitt rum.
Och när våra röster smälte samman.
Insåg jag va det va.
Att kunna älska någon.
Bara för den finns där.

Och det är just det jag gör.
Skrattar med henne.
Min egen moder.

Och jag vet.

Jag vet verkligen att hon gör allt.
För att jag ska klara det.
Det här som kallas leva.

Och alla gånger.

Omvärlden gett upp.
Har hon lovat mig.
Att allt kommer att bli bra.
Och jag avgudar henne för det.

Just för det.

I fem år har jag och min dotter kämpat tillsammans för att hon ska få må bättre. En dag i taget kämpar vi. Vi ger inte upp. Jag ger aldrig upp och det vet hon, som ni kan läsa i hennes fantastiska dikt. Denna dikt fick jag via sms igår kl nio på kvällen.Jag gick upp till hennes rum och la mig i hennes säng och så kramades vi en stund.

Hon leker med orden, ibland blir det mörka dikter(och jag tycker de är jobbiga att läsa), ibland ljusa (och då blir mitt mamma hjärta glad igen).

MEN

det viktigaste av allt är att hon skriver och får ur sig skiten när den river och sliter i henne. Om ni inte har läst hennes blogg, gör det, för hennes texter är så fantastiska, när hon leker med det skrivna ordet. Ni hittar hennes blogg här.

Vi har kommit varandra så nära i vår familj under dessa år och jag är otroligt tacksam att jag har lyckats bryta det destruktiva beteende som jag fick växa upp med tillsammans med min mamma. Jag vill inte ens tänka tanken hur vi haft det om jag varit som hon var när jag var barn. Som tur är behöver jag inte fundera på det för vi är en kärleksfull familj där vänlighet är mycket viktigt för mig. Jag tjatar mycket om "att här är vi vänliga och kärleksfulla". Kanske lite för mycket ibland, men det är otroligt viktigt för mig. Taskig attityd accepterar inte Mamma Cattis och det vet de om.


Jag önskar er alla en härlig fredag med mycket kärlek omkring er - jag vet att jag får det och jag längtar tills alla är hemma igen

Mina mål 2011 - Boken ÄR nr 1

Några nyårslöften ger jag inte för att jag gör alltid så gott jag kan när det gäller hur jag lever mitt liv. Nyårslöften gav jag före jag tog tag i mitt matmissbruk och det handlade alltid om att gå ner i vikt. OCH det lyckades aldrig....så jag fokuserar på mål istället


*Boken - här ska de sista scenerna skrivas och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer ur denna svacka som gjort att jag inte skrivit på ett år.

*Löpningen - Jag ska springa en halvmara till sommaren och har skaffat mig en löparcoach för att få den bästa träningen inför det loppet.

*Bloggen - försöka hitta tillbaka till det skrivna ordet, så att det blir det som bloggen fokuserar på. Jag hoppas att den inspirerar, hjälper, stöttar, roar er läsare och som kan förmedla det till mig så jag fortsätter att blogga för min skull, men även för alla er andra i cybervärlden.

*Hälsan - jag måste göra vad jag kan för att få må så bra som jag förtjänar. Jag måste aktivt jobba för att inte stanna kvar i den dalen (himla mörk sådan) där jag just nu har varit ett tag. Jag vill inte vara här nere, jag vill vara uppe, med lätta härliga känslor inom mig varje dag och jag ska göra vad jag kan för att komma dit.

*Familjen - fortsätta visa min underbara familj att de är det viktigaste för mig.

Jag vet att jag kan få ett härligt 2011 om jag akivt jobbar för det och inte låter de mörka tankarna, prestationsångesten, sökandet efter bekräftelse ta över. Om jag bara kan fortsätta skriva vet jag att måendet blir bättre, men just nu lägger jag märke till alla uteblivna kommentarer samt att mina följare minskar istället för att ökar. Om jag hade mått bättre hade jag inte fokuserat på det negativa utan fortsatt att skriva och jag ska verkligen försöka hitta tillbaka till de lätta känslorna, utan att vilja prestera, så fort det bara går.

Jag önskar er en fin dag och ett fint 2011 - jag ska aktivt jobba på att få en fin dag och en dag i taget ska 2011 bli ett fantastiskt år för mig och mina nära och kära.

Jobbigt att känna

och jobbigt att vara hemma.

Sedan jag slutade missbruka mat och alkohol har jag fått det mycket jobbigt när jag åker iväg på semester. De första dagarna är alltid jobbiga med nedstämdhet och jag känner inte mig lycklig och glad alls för att åka iväg. Det är något jag lärt mig under dessa 4 år som jag haft det såhär, men nu när jag kommer hem efter 6 veckor utomlands mår jag på samma sätt. Jag känner inte mig glad över att vara hemma och inte lycklig över att ha varit iväg. Jag känner mig mer olycklig än lycklig och tycker att det är jobbigt att jag inte uppskattar det jag borde uppskatta. Att få ha varit iväg OCH att vara hemma hos familjen igen.

Där sa jag det, jag BORDE uppskatta. Enligt vem? Varför ställer jag sådana krav på mig själv och anser att jag ska känna och vara på ett visst vis bara för att jag varit iväg på något magiskt?

Jag är fantastiskt duktig på att slå på mig själv när jag inte är eller gör som jag anser att jag borde vara/göra. Jag är oxå en som analyserar och funderar mycket på varför jag känner/inte känner som jag gör. MEN jag accepterar oxå mina känslor och jag är övertygad om att denna känslan eller ickekänslan som jag har just nu, släpper om några dagar. Tills dess tar jag en dag i taget och gör så gott jag kan med.


Hoppas ni får en fin torsdag - jag gör så gott jag kan för att få det

One day at a time