Jaha, Då är jag 42

och det känns inte alls någon skillnad. Jag ville inte skriva ett inlägg igår eftersom dagen var Elins. Jag tappade gnistan att fira min födelsedag efter min stora 40-årsfest för två år sedan.

Genom hela livet har jag endast blivit bekräftad av mina föräldrar vid jul och när jag fyllde år med presenter för flera tusen. Nu behöver jag inte presenter från någon, det räcker med att de visar att de vill vara med mig och det behöver inte vara på min födelsedag för att jag ska vara nöjd. Det är så skönt att inte tråna efter en massa presenter för att känna mig älskad, som jag gjort i 38 år. Det är fyra år sedan jag tog avstånd från min fars drickande och jag känner mig lättare och lättare inombords för varje år som går. Sen att andra problem kommer emellan då och då, det är så livet ser ut, men det som har med min anhörigproblematik har lättat genom åren.

Jag har aldrig haft problem med att bli äldre, så jag njuter av varje födelsedag tillsammans med min familj. Fast i år var det en otroligt lugn dag. OCH det passade mig perfekt.

Det har blivit för mycket för mig nu, så jag är trött, utmattad och nedstämd. Jag har blivit tvungen att lägga undan min uppsats några dagar och bara samla lite kraft. Det hände nämligen några saker i söndags som gjorde mig rädd. Jag vill inte skriva ut vad jag pysslade med med respekt för min familj, men det var INTE särskilt sunt, det jag höll på med. Förvirrad och glömsk är jag och det känns igen från förra gången jag blev utbränd, så jag vet att jag måste vara rädd om mig.

Det jag har svårast för är att säga att jag går ut skolan i vår, när jag inte blir klar. Alla frågar om jag tar min examen, "då ska du söka jobb nu", "grattis till examen" osv. Jag vet att jag inte ska bry mig om vad andra säger but, det är lättare sagt än gjort att släppa taget om just det faktum att jag går ut min lärarutbildning men tar inte min examen. Fast jag är stolt över min prestation, men har ändå dessa jobbiga känslor. Jaja, det känns bra, bara att få ur mig dem här.

Återigen så visar detta mig att skrivandet verkligen förbättrar mitt mående.

Ha en skön tisdag - själv ska jag njuta av att skriva klart inledningen på min bok och sedan skicka in den till skrivarkursen för respons.

Lugnet har infunnit sig

Nu är jag där jag var för ett år sedan. En sak i taget när det gäller uppsatsen. Jag läser och jag skriver. Jag klipper och jag klistrar i dokumentet. Ingen stress, ingen oro. Det som är klart på måndag kl 12, det är klart då. Jag kan inte göra mer åt det.

Jag älskar dessa fantastiska insikter, visst är de underbara? Våga inte säga något annat. ;)

Ha en fortsatt fin fredag - det ska jag ha

Nu ska jag fortsätta att klippa och klistra

i word-dokumentet. Det gick himla bra igår och fast jag upplever det som att jag är långt efter (som jag anser det) så känns det faktiskt riktigt bra just nu. Sex timmars arbete gav resultat igår. Idag fortsätter jag med arbetet och ska vara nöjd med det jag hinner med.

Jag är även stolt över mig själv att jag sätter gränser som gör att jag slipper den inre stressen. Jag har lämnat återbud till en tjej-träff som vi har varannan månad. Den är i morgon och inplanerad sedan två månader tillbaka, men min hjärna och kropp säger nej till att åka iväg i morgonkväll.

MEN

Min kropp klarar inte av mer än uppsatsen och familjen just nu. När jag inte lyssnar på kroppens signaler och jag blir matt, trött och deppad, så tar det mycket längre tid för mig att återhämta mig, än det gör för de som inte varit utbrända. Jag vill inte hamna där igen.

Det är förmodligen svårt för andra, som inte varit där, att förstå. Antingen har man inte varit utbränd och suttit i en stol i månader apatisk (som jag gjorde) eller så har man inte lyssnat på kroppens gränser så man till sist hamnar i det tillståndet. (Och kan då inte förstå gränssättningen jag gör för att kroppen säger åt mig att göra det). Det är inget jag kan göra något åt,hur andra människor anser att jag borde göra/orka, men jag sätter gränserna för mig just nu för jag vill inte trilla ner i mörkret när sommaren kommer och uppsatsen är klar. Men, jag har svårt att släppa taget om vad andra människor tycker om mig. Jag vet att jag inte ska bry mig om det, men det är lättare sagt än gjort. Jag lovade en tjej idag att jag skulle jobba med det idag - att inte bry mig om vad andra tycker.

Ja,ja nog om det. Nu ska hundarna ut på promenad. Jag ska, innan dess, dricka upp teet och hoppa ur morgonrocken, sen efter promenaden blir det uppsatsen. Heja mig, som ni skriver i kommentarerna TACK!!!

Jag önskar er alla en fin fredag och hoppas ni får en mysig dag - själv ska jag göra det som får mig att må bra, nämligen skriva på uppsatsen och sen springa innan jag hamnar i soffan för att fira kväll