Jag tog mig till ett AA-möte igårkväll. Trettonafton och klockan 19, jag trodde inte att det skulle vara så mycket människor där då, men när jag kom var det redan fullt runt bordet och fler kom efter mig. Vi blev 27 stycken. Mäktigt, häftigt, härligt att få känna denna gemenskap coh kärlek som det är på dessa möten. Jag sa inget första rundan men sedan var det tid över och jag berättade om min sorg över att min pappa inte velat ta tag i sitt liv när inte jag och min syster ville vara en del av hans onykra liv. Jag berättade över sorgen som finns hos mig att min mamma valde bort mig för att jag inte ville se min pappa full. För att jag inte accepterade hans val.
Jag berättade oxå att jag känner tacksamhet över min väg i 12-stegsprogrammen och att jag vill inte vara en del av min pappas onyktra liv, men jag skulle gärna vilja ha honom i mitt nyktra liv. Mitt liv som är fyllt av tacksamhet och lycka över att vara nykter och sockerfri med hjälp av kärleken och gemenskapen inom 12-stegsprogrammen.
En nykter alkoholist berättade efter jag sagt mitt om hur stark kärleken är till alkoholen och det kändes så fint när han berättade det. MEN jag vet allt det där, OCH förstår allt vad han sa, men kan ändå inte förstå varför min pappa väljer spriten. När det finns så många andra som valde sina familjer och går till AA vecka efter vecka år efter år. Varför kunde inte min pappa välja mig och min syster? Precis som så många andra gjort.
Varför?
