Jag måste väl skriva idag

för i morgon kommer maken och mina älskade döttrar. Det känns helt underbart och idag när jag vaknade kände jag mig riktigt lycklig för första gången sedan jag kom hit. Det låter kanske konstigt men det är riktigt jobbigt att vara ensam. Jag trivs här och vill inte ha det ogjort på något sätt, men det är inte så enkelt som jag trodde att det skulle bli.

Idag har jag varit på utflykt i Hastings och det var mysigt och roligt att ha varit där, men det hade varit roligare med sällskap.

Ha en skön fredag + helg - jag ska VERKLIGEN njuta och mysa

Jag får väl åka hit igen

när döttrarna ska gifta sig, tror jag bestämt. För så fina klänningar som jag ser här blir det svårt att inte åka hit när den dagen kommer. Men jag hoppas det dröjer många år innan det är dags.

Dagarna går här och jag upplever mycket fint varje dag, men jag blir samtidigt trött och orkar inte blogga, eller plugga som jag borde. Så alldeles precis beslöt jag mig för att hoppa av en av de små kurserna som jag läser. Creative Writing in English säger jag hejdå till nu. Kraften finns inte där. Den svenska kursen Kreativt Skrivande II ska jag fortsätta med och förhoppningsvis kunna skriva bättre texter då jag inte ska gå båda två.




Sedan tog jag ännu ett fantastiskt beslut igår. Jag ska troligtvis inte plugga heltid under våren, utan bara fokusera på den sista terminen i min lärarutbildning som är på 50%, utan jag ska avlasta maken istället i firman, för han klarar inte av det administrativa så bra, så där ska jag ta hand om den biten istället så får han göra det han är bra på.





Idag har jag min dag hemma där jag planerar mina lektioner och skriver skolarbeten. Det känns skönt att få ha en dag hemma även om jag tror att min handledare i Sverige inte gillar det. Enligt henne ska jag följa min handledare på skolan 40 timmar i veckan, men när inte hon är på skolan 40 timmar, hur gör jag då? Nej, detta passar mig alldeles utmärkt.

Familjen kommer på lördag och det känns alldeles, alldeles underbart.

Ha en skön tisdag - det hoppas jag att jag får

Jag har blivit välsignad

i det hinduiska templet som ni kan se längre ner i detta inlägg, och så har jag besökt en moské med håret täckt såklart. Det var två mycket intressanta besök som jag fick vara med om i torsdags. Det är ett ämne eleverna har på gymansiet som heter International Perpective som ger dem möjligheten att åka på utflykter och uppleva mer av kulturen än de läser om i skolan. Jag får inte glömma, vi åt lunch på IKEA, som tyvärr inte var gott, men eleverna åt köttbullar och var så glada över att få göra det.









Detta hinduiska templet var byggt på plats i London i carrerra marmor. Det var helt otroligt vilka konstverk de huggit ut i marmorn för hand. Min man jobbar med marmor och vi har varit i Carrerrabergen i Italien och tittat när de bryter från brotten där. Att få se hur de fantastiska stenhuggarna kan göra otroliga konstverk är alldeles magiskt. Jag har tyvärr inga kort på konstverken för det fick man inte ta.




Sen hade lärarna och busschauffören en liten rolig överraskning till eleverna. Abby Road. Det är där Beatles spelade in all sin musik. Detta är alltså Beatles studio.














Här står alla ungdomar och skriver på muren som många andra gjort när de gått förbi.












Jag har inte skrivit här på ett par dagar för jag har inte orkat. Jag har haft mina två sämsta dagar här sedan jag kom. Jag har känt mig så otroligt ensam och jag har tänkt så mycket på familjen där hemma med en dotter som inte mår så bra och då gör det så ont i mig med. Tack vare min systers fina ord till mig lyckades jag vända de negativa tankarna igår och mådde bra igårkväll och jag mår bra idag. Jag har även kommit på att jag måste ut och se mig mer omkring. Det lättar nog oxå upp sinnet. Jag kan inte sitta i lägenheten hela tiden ensam. Jag måst ut och uppleva saker här. Nu har jag vilat klart, nu är det dags för lite action i London.

Hoppas ni får en fin dag - jag ska se till att få det även om det regnar här idag

Cattis i London

London är indelad i zoner och jag bor i zon 3. Det jag inte visste var är att skolorna jag är på är i zon 4. Så när jag åkte till den ena skolan igår, kom jag inte ut från stationen eftersom min biljett var ogiltig. Jag skulle fått betala 20 pund för ogiltig biljett,men fick köpa en för 2 pund för att komma ut. När jag skulle gå på bussen kostade det 2 pund och det hade jag inte cash, det diffade på några pence. In igen på stationen för att köpa en ny biljett som skulle räcka hem för 5 pund och så kunde jag äntligen åka till skolan.

Idag skulle jag ta ett kort till mitt nya travelcard som ska gälla en måndag och jag hade växlat mig till pund i mynt och så snurrade jag ner stolen och satte mig tillrätta och skulle lägga i mynten - den apparaten tog bara sedlar. En fempunds sedel skulle det vara och det hade jag ju bara i mynt ingen sedel. Ut igen och växla, sen tillbaka, smila och blixten och sen var det äntligen klart.

Ja två dagar i mitt häftiga Londonliv

Hoppas ni sover gott i natt - jag bör göra det för jag har varit vaken sedan 4.15 för mammahjärtat var lite oroligt. Natti Natti

Igår var det en jobbig dag

för jag kände mig ensam, rastlös och i och med de känslorna blev jag ledsen oxå. Men det är bara till att acceptera att alla dagar inte kan vara de bästa och framför allt inte de dagarna som jag är ensam hela dagen och inte säger ett enda ord. Jag pratade med min yngsta dotter i telefon och det var underbart såklart. Hon låter så lycklig när vi pratar i telefon så det värmer morhjärtat så gott. Idag känns det bättre när jag vet att jag ska till skolan och få träffa människor och få prata med min handledare och hålla i två lektioner. Eleverna verkade tycka om mig plus att de älskar att skriva och älskar de att skriva älskar jag dem. Så, nu är jag inte särskilt nervös längre. Min handledares konsruktiva krititk var inte heller farlig att höra och jag känner mig trygg som lärarstudent på skolan.





BIlderna kommer ifrån min joggingrund som blev 50 minuter lång i Crystal Palace Park igår och det var tunga steg som gick uppför den sista backen där lägenheten ligger. Jag tror att den ligger vid den högsta punkten här i Crystal Palace. OCH här är det många backar upp ska ni veta.





Idag börjar jag inte förrän 10 och i morgon ska vi på utflykt hela dagen och på fredag är det sovmorgon igen med början 10. Lektionerna slutar inte förrän halv 5 på eftermiddagen och så har jag en timmes resväg till lägenheten så det blir sent när lektionerna varar till 16.30. Men som tur är slutar jag halv fem på måndagar och onsdagar. När jag då är ledigt på tisdagar kommer de dagarna att fungera ändå, trots att det är långa dagar.

Have a nice day - I'll do my best, but I'm sure it'll be better than yesterday

Första lektionerna avklarade

och med det första skrivövningarna gjorda. OCH eleverna älskade det. De gillar verkligen att skriva både eleverna i klassen med elever från 4-6 och klassen med elever från 8-9. Här behövde jag inte sätta en tid utan de bad om mer tid för att skriva. Klassen med de yngre eleverna var fnissiga och skrev två och två, medan de äldre eleverna skrev en och en och det var knäpptyst i klassrummet i 30 minuter. Det är den tysta stunden jag älskar. Att få se eleverna låta pennan bara röra sig över pappret i 30 minuter utan avbrott, då älskar jag att vara lärare.





Detta fina höstträd står på den gatan som jag promenerar sista biten till skolan. Jag älskar alla dessa fina hösträd och tycker att livet är unerbart just nu.














Tänk att jag vågade förverkliga min dröm vid 41 års ålder med 4 barn hemma, en make och 2 hundar som haft mig hemma i huset under flera års tid, gjort det där som ingen märker att jag gjort. Jag älskar detta jag gör nu och är så glad att jag ger mig denna möjlighet.

Ni kan tro att tacksamheten flödar varje dag här.

Idag är jag "ledig" och ska läsa texter och en bok som gymnasieeleverna läser. Sedan är det nog dags att städa lilla lägenheten oxå.

Jag önskar er alla en härlig tisdag - det får jag - I know it

Jag är trött

Men otroligt glad över vad detta äventyr ger mig. Igår träffade jag en tjej som jag träffade på den första författarcoachkursen som jag gick för 1,5 år sedan. Vi hade helt underbart roligt, med promenad i Hyde Park, te på Starbucks och en tur på Harrods. På eftermiddagen kom en kollega in till henne och vi drack te ännu en gång på Starbucks och satt där i två timmar och skrattade och hade det hur trevligt som helst. Det känns dock i kroppen idag att jag var iväg mellan 9 och 18. Jag är trött, riktigt trött.


Men idag blir det en tur in på Europas största OA (Overeaters Anonymous)möte och sen bara en lite liten tur på Oxford Street. Två affärer ska jag "titta" i, samt köpa overkneestrumpor hos killarna som har sina stånd på gatan. Vykort måste med köpas idag och börja skrivas.


I dag måste jag förbereda mig inför morgondagens lektioner. Jag ska hålla min första, juu. Jag kommer inte ihåg om jag ska ha två lektioner en med varje klass, så det måste jag ta reda på. Morgondagens schema är två lektioner på förmiddagen och sen tre timmars "ledigt" innan det är två lektioner till och så slutar vi halv fem. Under de tre timmarna hinner jag plugga mycket och förbereda mina lektioner så det känns mycket bra. Jag fick tillgång till en dator förra måndagen och kunde kolla facebook, bloggar, läsa aftonbladet men det känns inte bra att göra varje ledig timme utan det är bättre att förbereda mig och läsa mina böcker för det är två som eleverna läser plus två som ingår i mina studier.







Äntligen hittade jag det som min lilla hund verkligen behöver där hemma. Ett halsband från Harrods. Visst är det ett måste? Hon blir nog sååå glad när matte kommer hem med det.







Ha en skön söndag - jag ska försöka vakna ordentligt och njuta så gott jag kan

Jag trivs

så bra på båda skolorna jag är på. Detta är Richmonds American Univercity och här finns även Svenska Skolans gymnasium. Här är vi två dagar i veckan och har engelska A och B samt ett ämne som heter International Perspective.





Det är otroligt vacker här och det har ändå varit gråväder när jag varit här, så det ska bli spännande att se hur höstfint det är när solen skiner. Det har de lovat att den ska göra hela nästa vecka. Det blir spännande att se om deras prognoser är lika bra som våra hemma i Sverige















Det är lite mäktigt att vara i dessa gamla fina byggnader.




Just nu är jag på väg till city för att träffa en tjej som var med på den första författarcoachkursen jag var på här i London. Vi ska till Knightsbridge och leta upp en garnaffär som jag hittade igår när jag satt här och surfade rundor.




Jag är så glad och jag mår så bra och allt är så roligt här. Om 14 dagar kommer min underbara familj och då ska vi bara umgås, mysa och prata. För nu säger jag inte många ord, ska ni veta. Allt sköts via facebook eller msn. Och jag är en MYCKET pratglad tjej annars, så är lite, lite jobbigt. Men det blir kanske jobbigast för Susan idag när vi träffas. :)

It's a new day

Jag sitter och lyssnar till Rixfm på webbradio. Lite småkul faktiskt.

Skolan börjar kl 10 och jag ser fram emot dagen idag. Så har jag i mitt 41-åriga liv aldrig känt särskilt ofta i mitt arbetande liv. Min syster älskar att gå till sitt jobb varje morgon och jag säger ofta att jag längtar tills jag får uppleva det. Just nu känner jag i alla fall glädje över mina dagar på skolan.

Jag önskar er alla en finfin fredag - det ska jag se till att jag får

Äntligen tänker jag på engelska ockå

Jag trivs jättebra och jag börjar komma in i det engelska språket. Jag är så imponerad av de svenska eleverna som går på skolan. Vissa elever har en svensk förälder cch en engelsk, men vissa har två svenska föräldrar som jobbar här. Det är så roligt att höra dem prata helt obehindrat under lektionerna. På måndag ska jag ha min första lektion. Kan ni gissa vad det är? En skrivövning såklart.

Jag har fått två böcker till i mina händer som ska läsas och den ena är på nästan 500 sidor och den andra är tunn. Det är böcker som eleverna på gymnasiet ska läsa i engelska A och B.

Just nu sitter jag bara och väntar på att det ska bli kväll, för jag har inte sovit i natt så jag är så trött så trött. Men vi hade bara två lektioner med en 4-5 i engelska som var otroligt rolig. I morgon börjar vi inte förrän tio, men slutar halv fem. Så det klarar jag nog. Onsdagarna kommer att bli värst för då börjar vi på gymnasiet i en annan skola kl 9 och är där 3 lektioner och sen åker till till grundskolan och har 2 lektioner så jag är borta 10 timmar den dagen. Deras lektioner är 60 minuters lektioner, så det är lång tid med engelska. De har alltid två timmar efter varandra.

Jag chattar med min familj varje dag och det fungerar bra, tycker jag. De klarar sig alldeles utmärkt utan mig juast nu denna första veckan, i alla fall. Flickorna sätter sig vid datorn så fort de kommer hem så chattar vi en lång stund där. Maken gör oxå det, men älgjakten är igång, så det har inte blivit så mycket av den sorten med honom.


Ha en skön torsdag - själv längtar jag bara till john blund kommer

Ledig dag idag

men då ska jag plugga och läsa de böckerna som eleverna läser på skolan. Denna bok läser eleverna i årskurs 4-6. Den handlar om en kille som hamnar in ett koncentrationsläger men han vet inte att det är det. han blor där med sin mamma och pappa och pappan jobbar för tyskarna.






Denna bok läser eleverna i årskkurs 8-9 och den ska jag läsa i dag. Den är inte tjock och jag har redan läst hälften. Den handlar om en 16-åring som sticker hemifrån till London och blir hemlös där.








Det känsa lite ensamt just nu, men jag hoppas den känslan går över om några dagar, när jag kommit in i rutinerna med skolan och undervisningen där. jag ska börja ha lektioner nästa vecka och jag hoppas min engelska har kommit igång då. Det gick inte så bra igår tyckte jag, men jag hoppas att det går bättre och bättre för varje dag






Crystal palace är otroligt backigt. Jag ska börja springa här idag och det blir mycket backträning som jag aldrig gjort innan.







Detta är Svenska Skolan I London och den ligger lite sydväst om Hyde Park. Den ligger nära Themsen så jag tror att jag ska ta mig dit på olika sätt för att få ta del av den fina naturen där. Min första dag i skolan igår var helt underbar. Fast jag var trött njöt jag hela tiden. Alla hälsade mig välkommen och pratade med mig. Där var två andra lärarkandidater. Den ena kom från Halmstad och den andra pluggade oxå i Kristianstad men bodde i Hässleholm. Då tänker jag så här: Om gårdagen var bra fast jag var så trött att jag var yr i huvudet, hur ska då de andra dagarna bli när jag är pigg?


Jag önskar er alla en härlig tisdag - jag tror att jag får det - jag ska göra så gott jag kan i alla fall

Till skolan idag

Nu är jag på plats i en fin liten lägenhet, med ett vardagsrum och ett sovrum. Den är helt ny i ett gammalt hus hos dem jag bott hos tidigare när jag varit på skrivarkurser här. Det enda som är minus med lägenheten är att det finns ingen spis, bara micro med grillfunktion, men det lär jag mig snart att leva med. Jag får klara mig utan kokta ägg dessa veckorna.

Idag är jag nervös, för nu ska jag hitta resvägen till Svenska skolan och sedan träffa en hel hög med lärare och elever idag. Jag är så trött varje dag, men jag hoppas att det släpper snart. I morgon börjar min handledares enda lektion 14.45. Jag har en timmes enkel resväg till skolan, så det blir lite tråkigt om jag ska behöva åka dit varje tisdag för en lektion. Men det löser sig.



Igår var jag på europas största OA (Overeaters Anonymous)möte. Det var 50 stycken matmissbrukare i samma rum. Det är så mäktigt och kraftfullt att få träffa dessa underbara människor i denna gemenskap. Jag ska dit igen på söndag, för det är så roligt att träffa nya människor även om jag blir trött av det. Jag ska även försöka besöka andra möten oxå för att få uppleva olika möten här i London.Det finns så många varje dag, så det blir inte svårt alls att hitta dem. Jag har oxå tänkt att leta upp något alanon (möte för anhöriga till alkoholister)möten oxå.

Tåget in till London tar 25 minuter och jag kommer att utnyttja den tiden att skriva på. Igår gick jag igenom de olika perspektiven man kan använda sig av när man skriver + berättarrösten. Det är något jag och mina kurskamrater ska diskutera i en litteraturdiskussion i skrivarkursen Kreativt Skrivande II. Vi har då läst boken Skriv på av Elisabeth George. Jag kommer att dela med mig av hennes tankar i nästa inlägg, för det är mycket intressant läsning som jag får ta del av i denna bok och den vill jag dela med er.


Igår köpte jag en fin temugg i Disney affären. Jag köper minst en till mig själv när jag är här. Så skåpet därhemma börjar få en hel del fina muggar som står på hyllan. Denna gång tänkte jag köpa en varsin till maken och flickorna som ska stå och vänta på dem när de kommer. Då blir de nog glada tror jag.









Jag köpte även ett par söta morgontofflor där för det var något jag verkligen behövde eftersom golvet i lilla läganheten är kallt.

Ha en härlig måndag - jag ska göra så gott jag kan

Snart på plats i min älskade lägenhet

Jag ska bo hos dem jag bott hos när jag varit på skrivarkurserna. Inte i samma lägenhet, men i samma hus och det känns tryggt och bra. Jag har kommit igång med skrivandet och nu när jag får lång resväg till skolan kan det bli många rader på tåget både med mina studier och boken. Målet är att få färdigt mina sista scener under dessa veckor jag är här. Sedan börjar det gedigna redigeringsarbetet innan jag skickar mitt älskade manus till förlag.

Nu är det snart dags att packa mina väskor och åka till lägenheten, där jag ska lämna väskorna och sen åka in till city igen för lite, lite shopping.

Ha en skön lördag - det ska jag försöka ha

På plats

i mitt lilla rum på ett hotell. Här ska jag vara tills lördag då jag ska flytta in i en lägenhet där jag ska bo i tre veckor.

Innan jag reste i morse lade jag en godiskrans på alla huvudkuddar till min familj. Jag hade även skrivit kort till dem alla. Detta är dotterns krans gjord med bara geisha. Den lilla dotterns krans är gjord av rollokolor och grabbarna har blandad kompott med alla praliner med papper om.




Här är jag tagen av att behöva säga hej då till maken. Vi har aldrig varit ifrån varandra i 3 veckor sedan vi flyttade ihop och det är 8 år sedan. Flickorna har jag aldrig varit ifrån så länge. Men en dag i taget går det. Snart är de här hos mig, och vi ska njuta tillsammans. Det blev en del tårar idag när jag sa hejdå till syrran och familjen, men det känns ok nu när jag är på plats.

I morgon ska jag ut och titta på lägenheter och sen blir det nog vila tror jag. Fast detta rum som är på 6 kvadratmeter kan jag nog inte vara i för många timmar åt gången.

Ha en skön tordags kväll - jag somnar nog snart

Alledeles för tidigt att vara uppe

men går det inte att sova så går det inte. Jag ska gå igenom packningen igen, så att det är rätt antal kilo i rätt väska, äta frukost och som jag alltid gör innan jag reser - jag tänker.

Döttrarna är ledsna för att jag åker och det känns mycket i mitt mammahjärta kan ni tro nu ska jag ska lämna dem. Jag har inte sovit många minutrar i natt och det enda jag tänker på är att jag ska lämna flickorna. Hur kan jag ha gjort detta val?

Nästa inlägg kommer från London. Jag har gjort presenter till hela familjen som de ska få när jag åkt. De kommer att hitta dem på sina kuddar när de kommer hem från skola/jobb. Det blir säkert roligt för dem. Bilder på presenterna kommer i morgon.


Ha en skön torsdag - för mig kommer den att bli mycket speciell

Nu är jag trött

Nu har jag gjort klart med bokförnigen, allt som gäller den privata ekonomin samt planerat det sista som ska med i packningen.

Oh, vad jag blir trött i huvudet när jag jobbar med siffror. Det är tur att det inte är mitt heltidsjobb.

Det blir nog inte många timmars sömn i natt, men vad gör väl det när äventyret börjar i morgon.

Ha en skön onsdag - jag ska njuta ikväll med min familj så mycket jag bara kan

Snart-inte många timmar kvar nu

tills jag reser. Gjorde jag mina sista utomhusarbetsuppgifter och nu är jag ledig från dem i 7 veckor.

Nu ska jag koncentrera mig på att få med mig allting. Det jag tänker mycket på är mina studier. Det gäller tre kurser som jag ska ha litteratur med till. Jag blev inspirerad av en bloggläsare som varit i New York och där skrivit på sin bok. Jag hoppas innerligt att jag ska kunna skriva klart mina scener i London. Men det är ju "bara" att ta mig den tiden.

Ha en härlig tisdag - jag ska bjuda syrran med familj på middag ikväll och njuta av deras sällskap.

4 dagar kvar

I dag skulle jag varit moster för syrran och hennes make ska till Ullared, men i går kväll när barnen skulle skjutsas hit efter ett kalas ville inte Amanda. Så nu är hela familjen på väg till Morgan & co och jag har en dag till mig själv. Det står planering, packa samt jobba lite på schemat. Några timmar framför datorn med mina skoluppgifter blir det oxå. Om det finns några fler som vill komma och säga hejdå till mig innan resan, visar sig idag. Men om ingen det inte gör, det tänker jag njuta av att få ha dagen till mitt förfogande. Maken är i skogen för idag börjar drevjakten.

Solen skiner från en klar och fin himmel, så det kommer säkert att bli en bra dag.

Ha en underbar söndag - det ska jag ha

Respons eller icke respons

I min ena skrivkurs skulle vi skriva en text där vi var inspirerade av en författare. Jag skrev utifrån Mia Törnbloms bok Så Dumt. Min text handlade om en tjej och kille där killen är alkoholist och inte vill tillfriskna. Jag skrev om min bakgrund i mitt följebrev där vi skulle förklara varför vi valt den bok vi valt. Jag fick 3 mycket fina kommentarer om att de tyckte om texten, min ärlighet och dramat i den. Den sista responskommentaren kan ni läsa nedan:


Reaktion på ditt följebrev: ?Jag behöver egentligen inte säga att jag lever i detta, för det förstår ni ju säkert eftersom jag skriver om det?, skriver du. Det oroar mig. Förhoppningsvis var det så att du var känslomässigt skör när du skrev det påståendet och att det just då påverkade din uppfattning om hur en text fungerar, men bara för att vara på den säkra sidan vill jag ändå kommentera det här. Om du tror att det verkligen finns en absolut och ständig överensstämmelse mellan den värld som författaren framberättar och den författarens livssituation, kommer det att påverka dig mycket negativt både som författare och som läsare (och därigenom också som kritiker och i relationen till oss medstudenter). Om du inte skrivit att du sett alkoholism på nära håll hade jag inte dragit den slutsatsen av din text utan bara konstaterat att du var intresserad av hur alkoholism fungerar, ett intresse som det kan finnas många andra förklaringar till. En författare iklär sig roller, ibland ytterst skrämmande sådana, precis som skådespelare. Din läsare kommer att granska din text, inte dig som människa ? en text kan innehålla personliga minnen eller fragment av sådana, men de ligger utanför det material som finns tillgängligt för läsaren om inte du, som i ditt följebrev, väljer att göra det tillgängligt. Om du inte inser det kan du som författare komma att begränsas av din rädsla, inte våga dela med dig av ett minne (eller fragment av ett sådant) eller berätta en helt osann historia av rädsla för att din läsare ska tro att du är den du skriver om.
Antagandet om överensstämmelse mellan det framberättade och författarens faktiska livssituation kommer också vara katastrofal för din roll som läsare, och främst då som kritiker av dina medstudenters texter ? du kommer inte att kunna vara objektiv och bedöma text som just text om du tror att allt vi säger är sant. Förra terminen, inom ramarna för Kreativt skrivande 1, skrev jag en novell om en seriemördare som mördar unga vackra kvinnor i kärlekens namn. Det betyder inte att jag är seriemördare eller lockas av att utöva våld mot kvinnor. Novellen avslöjar inget annat om mig än att jag just då var intresserad av att berätta en sådan historia. Men om du läst den novellen och inte kunnat skilja mellan mig och min protagonist (huvudperson) hade din kritik färgats av dina felaktiga antaganden om mig som människa, när ditt jobb var att bedöma text som text ur ett så objektivt perspektiv som möjligt.
Man ska aldrig vara rädd för att berätta en historia. Text är text, liv är liv. Om du släpper rädslan kommer du att bli en bättre författare.
Övergripande om din text: Jag tycker inte att du misstolkat ?inspiration?. Det finns ett samband mellan den bok du hänvisar till och den text du skrivit.
Jag tycker det är bra att du valt ett ämne som du kan relatera till, men jag tror också att du måste använda den relationen bättre, gå på djupet redan här, utnyttja dina minnen för att levandegöra miljöer och människor. Fråga dig också varför du inte utgår från den barn-förälder-relation som du upplevt. Varför sätta upp en mur mellan det vita pappret och dina faktiska minnen? Kanske underlättar den muren för dig som människa ? men inte för dig som författare. Kanske kan det vara värt att börja om från början, med ett faktiskt minne? Jag tror att din text skulle bli starkare och mer levande då.
Om du inte börjar om från början utan väljer att fortsätta med den här texten vore det bra om du jobbar med flytet i språket. Här kan högläsning av den egna texten vara ett bra medel för att hitta skavankerna. Där uppläsningen haltar brukar även texten som sådan halta, det vet jag av egen erfarenhet. Jobba även mer med bilderna av miljöer och människor, som är viktiga för att levandegöra en text och dra in läsaren i den texten.
Kritik av specifika textsegment:
# Ibland gör du onödiga distinktioner som ?sin konferens? och ?hennes bil? när det bara ?finns? en konferens och en bil i diegesen (den framberättade världen) och ?konferensen? och ?bilen? därför fungerar bättre.
# ?Shell mack? är inte två ord. Mer korrekt svenska att skriva ?Shellmack? eller, på sin höjd, ?Shell-mack?.
# Du skriver att protagonisten inte kollar sin mobil så ofta under konferensen, bara för att därefter direkt beskriva hur hon svarar på ett antal sms. I sin nuvarande utformning känns de två meningarna motsägelsefulla på ett ofördelaktigt vis.
# Du skriver ?hade önskat?, vilket känns som ett märkligt val av tempus.
# Ibland haltar dina meningsbyggnader. Se t.ex. ?Men det var något bara hon kunde veta när hon kände att det fick vara nog.? Se även ?Hon spottade ut orden saliven sprutade.?


Denna person skrev mer om min känslomässiga skörhet, min rädsla, mina murar och hur jag blir som författare än om vad min text behövde för att utvecklas. Hur kan en annan människa genom att läsa en text med 4000tecken samt ett följebrev på 7 rader veta så mycket om mig och hur jag blir som författare, när det var texten personen skulle ge respons på inte mig som person? Jag mailade denna person själv för att förklara hur jag ser på denna sk respons. Jag lät min syster och man läsa det och de blev hur förvånade som helst. Är ni det oxå eller är det jag som överreagerar?

Jag ska göra vad jag kan för att släppa detta nu, och förhoppningsvis kan jag det.


Ha en skön lördag - det ska jag ha