Vilka uppgifter skulle du kunna ge en medhjälpare omedelbart?
Jag trycker in luckan på diskmaskinen med en suck. Vad jobbigt, tänker jag, nu måste den tömmas snart igen. Trycket över bröstet kommer varje gång jag trycker in luckan till diskmaskinen för då vet jag att den måste tömmas om en stund.
Det ringer på dörren och jag går med tunga steg för att öppna. Jag orkar knappt det, men jag är för nyfiken för att låta bli. Det är mamma.
-Hej, säger jag trött.
-Hej gumman, hur är det? Behöver du hjälp med någonting idag?frågar hon glatt.
-Ja disken och tvätten kanske, säger jag tveksamt.
-Det fixar jag, det är därför jag kommer idag, för att låta dig slippa göra det som är tungt för dig. Läg dig på soffan så tar jag över nu.
Underbara mamma som accepterar mig som jag är. Hon accepterar min sjukdom fast den inte syns. Hon kommer en gång i veckan och tar hand om disk tvätt och städning åt mig. Fast denna vecka blev det två gånger och jag är fylld av tacksamhet. Inte för att min ångest färsvinner, men trycket i bröstet lättar något när jag slipper tömma maskinen själv. Vilken tur att mamma vill vara mamma fast jag är 35 år gammal.
2 kommentarer:
Hej! Vad svårt det måste vara att ha en sjukdom som inte syns, som du skriver. Jag antar att man kan mötas av en hel del ifrågasättande? Jag tar av mej hatten för din mamma.
Dina texter borde användas för internutbildning av försäkringskassans personal.Har själv varit långtidssjukskriven med "osynlig sjukdom" - känner igen mej i dina vardagsnära beskrivningar. Fint!
Skicka en kommentar