Jag är helt slut. Min lilla dotter är tre veckor och idag fyller jag 25 år. Maken kommer in med det jag önskat mig en CD-spelare. Jag orkar knappt ta bort pappret. Maken tittar besviken på mig och undrar om jag inte ska ta upp den från kartongen. Jag sa att jag gör det sen när jag inte är så trött. Jag hade hört att man skulle bli trött efter en förlossning, men inte trodde jag att jag inte skulle orka gå upp från sängen på min födelsedag.
Maken var snäll och gullig som alltid och ordnade allting. Jag skulle bara ha tre gäster denna dag för resten skulle komma senare i vår. Han lagade fläskfilé, råstekta potatisar, färska champinjoner och gräddsås till det. Han var inte van vid att laga mat, men denna dag ansträngde han sig verkligen för min skull.
Mina tre gulliga gäster kom och det var syrran, mamma och min farmor. Mamma tittade lite oroligt på mig när jag låg i sängen och inte orkade gå upp. Hon uppmanade mig att gå till doktorna nu för detta kunde inte vara normalt. Hon frågade om jag hade tagit febern och det hade jag inte, men jag gjorde det på uppmaningen och den var inte så hög,men över 38 grader. Jag lovade att jag skulle gå till doktorn nästa dag.
När vi sklle äta lade jag upp två tunna skivor av potatisen på min tallrik, en skiva fläskfilé och lite sås. I mina ögon var det väldigt mycket mat, men mamma tittade med stora ögon på min tallrik och frågade om jag inte skulle äta mer.
Så fort vi ätit kröp jag ner i sängen igen med min lilla baby. Jag var nöjd med allting bara jag fick ha henne med mig. Jag brydde mig inte om ifall jag fyllde 25 eller vad som hände bara hon och jag var tillsammans. Gästerna stannade tills vi ätit tårta och sedan gav de sig av igen, men innan de körde blev det många förmaningar om ett läkarbesök för min del. Jag lovade detta, fast jag inte tyckte att det kunde vara så viktigt, jag var ju nybliven mamma och då är man trött.
Dagen försvann som i en dimma, jag var glad över att de kommit och att maken lagat mat till mig, men det var dottern och sängen som var största prioritering. Jag var ju en nybliven lycklig mamma och vem brydde sig om sin egen födelsedag då?
Jag var dock sjuk och fick läggas in igen på sjukhuset för blodförgiftnining, så mamma hade rätt med att det var nogåt allvariligt denna gång. Vilken tur jag hade att mamma denna gång inte hade slutat att vara mamma.
Ha det bra
Där det finns kärlek sker alltid underverk - WILLA CATHER
Cattis
2 kommentarer:
Det var ju inte någon munter födelsedag, hoppas du har fått bättre sen dess.
Och sö önskar jag dig all lycka till med resan och skrivkursen. Lite avis är jag allt, men har inte ekonomi till det:-(. Ha det i alla fall bra och skriv sedan om hur du har haft det.
Kram Tjotten
Jag minns också hur det var med det nya livet. Att ingenting annat var viktigt och att ens eget liv liksom suddades ut i konturerna för att innesluta det lilla livet. Så otäckt att du i verkligheten att du var sååå sjuk! Det är tur att det finns mammor i sådana lägen! Ha en fantastisk Londonupplevelse, på alla plan! Cissi
Skicka en kommentar