Gårdagen var seg, depp och allmänt jobbig. Timmarna i Malmö innan loppet igår fick vi tillbringa i bilen för det regnade och haglade så vi visste inte om vi ville springa. Vi satt i bilen och kollade in de som åt råa korvar innan loppet, de som hade tjocka kedjor runt halsen och de som hade fina joggingkläder. Allt kommenterades av oss som visste allt om allt. Till slut så beslutade att vi går ner och kollar när det ska starta, så ser vi hur mycket det regnar då. Sagt och gjort. Vi tog ner till startområdet och in bland kvinnorna - hamnade där starten gick och när loppet drog igång hade det slutat regna. Mina ben var lätta och jag pressade mig mer än jag tidigare gjort. Den ena kilomterertiden efter den andra vara bara så himla bra. Jag sprang mitt bästa lopp ever och kom i mål på 25.55. Lyckan var total och är så än idag.
Så med dessa tankar att jag är så himla glad och stolt över detta så fortsätter jag att plugga, blogga och skriva på boken och jag hoppas att de lätta fina känslor jag har inom mig just nu kan få fortsätta finnas här med mig en dag i taget.
Ha en skön tisdag - själv ska jag bara njuta över min prestation som lyfte hela mig.
2 kommentarer:
Ofta är det just så att när det känns som värst blir resultatet bäst!
kram!
verkar vara så ja. ;)
Skicka en kommentar