Utmaning 178 - uselt humör

-Det är ju själve fan att man inte ska kunna få sova nu när man ska jobba i natt.
Dörren intill köket öppnades och Sara kom ut i köket där Hanna och Maja satt och ritade. De satt alldeles tysta med huvudena nere i sina tecxkningar fullt koncentrerade med sina teckningar såg det ut som. I själva verket var de rädda förs in mamma när hon var på detta humör. och tyvärr var det inte så sällan utan nästan varje dag hade flickorna märkt.
-Vem var det som var på toaletten och spolade efteråt? nästan skrek Sara. Vem? Ingen vågade svara.
-Nähä, skit i det då, bry er inte om att mamma är trött och måste sova för att orka jobba inatt och tjäna pengar så jag kan köpa saker till er, skit i det då. för fan.
Sara satte på kaffebryggaren, slog med skåpluckorna, tog fram en kopp och gick ut på altanen för att sätta sig. Magnus kom in i köket från tv-rummet och såg flickornas nersjukna huvud i teckningarna och suckade djupt.

Han gick ut på altanen och frågade:
-Kunde du inte sova?
Han fick inget svar, ojoj, det var på det viset idag. Ska jag fixa kvällsmaten till dig? Fortfarande tyst. Han gick in igen och stängde dörren ut mot altanen och satte sig vid köksbordet hos flickorna.

Altandörren öppnades och Sara kom in och hällde upp en kopp kaffe och gick ut på altanen igen, allt under tystnad. Spänningarna som alltid fanns i huset när Sara var på detta humör låg över hela rummet.Alla blev tysta och inåtvända för att inte störa Sara eller göra något som hon retade sig på för då skällde hon alltid. Hon skrek alltid åt Hanna och Maja när hon inte kunde sova fast de bara suttit tysta målat eller tittat på tv.

När det sedan blivit tyst i huset från Saras grymtadne, skällande och slamrande i köket och Sara hade kört iväg till sitt jobb kröp flickorna alltid upp i Magnus knä i soffan och kramades och de sa alltid.
-Kanske är mamma på bättre humör i morgon, hoppas det i alla fall.

Magnus bara kramade dem tillbaka.