Jag avbryter min make när han pratar med mig. Jag avbryter honom innan han har pratat klart. Det är mycket ofint och varje gång jag kommer på det skäms jag och blir arg på mig själv. Denna mycket tråkiga vanan har varit otroligt mycket värre än nu. I 12-stegsprogram har jag verkligen fått låra mig att lyssna på vad andra säger, och det ahr jag lyckats med rätt bra med andra utom min make.
Jag jobbar med det varje gång det händer och sakt sakta blir det bättre, men framför allt när vi har våra diskussioner är jag tråkig med detta sätt. När jag är stressad vill jag gärna arbryta och fortsätta hans samtal för att få honom att jag har förstått och att han inte behöver berätta mer.
MEN jag känner tacksamhet över att jag är medveten om det och att det kan bara bli bättre och bättre ju mer jag jobbar med det.
Cattis
9 kommentarer:
Tack så mycket. Hoppas du också får en bra dag.
Mina vänner är väldigt bra på att avbryta mig när jag pratar, åtminstone vissa av dom. Rätt så störigt och irriterande och nu har jag gett upp med att verkligen säga det jag ville. Alltså om dom avbryter mig och senare säger "Ursäkta, vad var det du sa?" så säger jag helt enkelt "äh, det var inget" för jag orkar inte hålla på att upprepa mig hela tiden.
Men bra att du är medveten om det för det är nog inte mina vänner :)
Kram
tack för din kommentar och det här med att avbryta hmmm jo du det är något jag kämpar med alltid och alltid men att skälla på sig själv hjälper det ?? jag gjorde det innan och även nu ibland men då tankarna dyker upp så som gud nu gjorde jag det igen så dyker en annan tanke upp hallå det är ju det här jag tränar på och ny fick jag träna igen :)
intressant ämne det gillar de su skriver om och har en fråga: har du läst kay Pollak? helt underbar där får man träna sig ibland :) må gott i solen och livet just nu
Svårt att bryta vanor...men försök. Det är oerhört jobbigt att bli avbruten när man vill få fram nånting. Jag har en arbetskollega, som hela tiden avbryter mig och snart går jag i taket tror jag. Man blir så irriterad!!
Kram på dig
Åhhhh, tack så hemskt mycket vännen för nallen =) Super glad blev jag!!
Dåliga vanor.. hum, dom kan verkligen vara jobbiga *fniss*
Kramar till dig!!
En gosig nalle väntar på dig på min blogg :)
kram!
Hej vännen! Har varit jättedålig på att läsa andra bloggar på sistone. Men även om jag inte kikar in eller kommenterar så tänker jag ofta på dig.
Jag har nog också en tendens att kunna avbryta andra, sen börjar jag relatera till mig själv och sånt jag upplevt. Skäms också när jag inser efteråt att jag låtit det hända igen. Men nu är jag i alla fall medveten om det, så jag jobbar på det.
Vill bara berätta för dig att du inspirerat mig till att vilja bli lärare. När vår situation blivit stabilare så ska jag kolla upp mina möjligheter :).
Hoppas solen lyser extra mycket på dig i sommar.
Kram
Jag själv har en väldigt lång startsträcka när det gäller att komma på vad jag ska säga och lockar därmed motparten att fylla i för att spara tid. Man måste nog inse att vi alla är väldigt olika och försöka acceptera det.
Ett stort steg är ju taget när man är medveten, då ligger förändringen bakom knuten!
Medvetenheten om en ovana är en början till att kunna ändra på den...du är på väg.
Skicka en kommentar