-Du håller samma tempo nu som innan du blev sjukskriven fast det enda du har tagit bort är dina studier. Kuratorns ord kändes som ett hårt slag i magen. Samma tempo, tänkte Sara, jag vilar ju flera timmar om dagen. Hon blev ledsen över orden och skämde samtidigt över att inte kunna göra som hon blev tillsagd.
-Men, jag vilar mycket även om jag gör vissa saker ändå, försökte Sara försiktigt.
-Ska du få ihop någon energi måste du samla den på hög innan du gör av med det lilla du samlat ihop. Annars blir du aldrig frisk. Du måste lära dig att stryka streck över hela dagar i kalendern. Inte träffa någon, inte åka någonstans, bara vara hemma och vila. Du måste tala om för dina nära och kära att detta är viktigt för dig. Du kommer att märka när du tittar tillbaka på denna tiden att det bara är en kort tid du gjort på detta viset, men det kommer att hjälpa dig för resten av livet. Din kropp behöver vila, vila och åter vila.
-Vad ska min mamma tycka om detta?mina vänner?
-Det ska inte du bry dig om alls, för du ska bli frisk. Du ska kunna vara tillsammans med dina barn utan att bli arg, du ska kunna köra och handla utan att gå därifrån innan du betalat för att du inte orkar stå i kö. Inget av detta klarar du om du inte vilar dig frisk.
-Ok, jag ska göra mitt bästa, jag ska köra hem och titta i kalendern och börja stryka dagar direkt.
Detta samtal kommer Sara aldrig att glömma för det var det samtalet som verkligen fick Sara att tänka till om sitt höga tempo, som hon inte lyckades bryta förrän kuratorn bad henne styka dagar i kalendern för att vila. Detta är nu tre år sedan och Sara kan idag köra med ett leende på läpparna både för att handla och för att vara på lekplatsen med sina barn utan att bli trött. Allt detta klarar hon av för att hon lärde sig att vila. Att det kunde vara så svårt, det hade aldrig Sara kunnat föreställa sig.
2 kommentarer:
En text om hur viktig vilan är. Mycket tänktvärt. /Betty
Det är väl det som är så svårt, att dra ner på tempot när man är en överaktiv människa.
Skicka en kommentar