Utmaning 239 - Att uppvakta

Det gick inte en dag utan att det var ett spelande mail i mailboxen hos henne. Från Kristian. Hon kunde inte förstå hur han kunde hinna med att skriva mail och lägga till fina låtar som passade det han skrivit till henne. Det var otroligt fina ord som kom från en man som hon aldrig träffat. De hade bara chattat som vänner i fyra månader när han började maila fina mail till henne. De var inte påflugna eller vulgära utan mjuka och fina. Varje gång hon tryckte på inboxen pirrade det i magen.

Idag var där en bild på ett par som satt på en varsin barstol och drack en varsin drink. Låten han hade lagt till var "I'm your lady and you are my man". När Lena läste mailet och låten spelades upp rann tårarna nerför kinderna på henne. Hur kunde han skriva så fina saker till just henne? Hur kunde man få känslor till någon man aldrig träffat? Det var något hon inte förstod. Hon läste mailet om och om igen. Låten spelades om och om igen. Tårarna slutade inte rinna nerför kinderna heller. Det var bara hon hemma och hon satt vid datorn i över en timme och bara njöt av den fina låten.
Det vanliga plingljudet från en som vill chatta över msn ljöd i Lenas öron. Det var Kristian som ville chatta.

Vilken tur att han inte kunde se hennes rödgråtna ansikte nu då, tänkte hon.

"Hej vännen, har du tid?" skrev han
"Klart", skrev hon tillbaka.
"Har du läst dina mail?"
"Jaaaaa, du är för rolig du."
"Rolig!!!!! Jag som trodde du skulle tycka det var fint och romantiskt."

Romantiskt, tänkte hon, det pirrade i magen.
Hon skrev: "Ok, då du är romantisk", men det tog några sekunder innan hon tryckte på enter. Väntan på att få ett svar kändes oändligt lång.
"Gillar du det?"
Det blev inte det svaret som hon trott. Det knöt sig lite i magen, vad skulle hon skriva. Klart hon gillade det, alla gillade väl att bli uppvaktade, men vågade hon vara ärlig mot en man hon bara chattat med? Tårarna var torkade nu och hon tänkte då rakt inte berätta om dem för honom. Det var hennes hemlighet.
hon tryckte på M flera gånger, men hon väntade länge med att skicka de bokstäverna. Hon väntade så länge att det kom ett nytt meddelande från Kristian.
"Hallå är du kvar?"
Hon raderade M:n och skrev jag är kvar och "ja, jag gillar att du är romantisk om man nu kan vara det via datorn till en person man aldrig träffat."
Klick där skickade hon det.
Det tog inte två minuter innan hon fick svaret.
"Klart man kan jag gör ju mina försök hela tiden."
Nu började det bli riktigt allvarligt. Skulle hon fortsätta chatta idag eller gå därifrån. Hon funderade på den enklaste vägen, det var så hon levde och kanske därför också hon levde ensam.
"* lol*" klick där var det iväg.
"Det är inte meningen att du ska skratta åt mig, du ska tycka om det och vilja att jag fortsätter" fick hon tillbaka.
Oh, vad han var modig då. Men det klart via datorn kunde man kanske vara modigare än i verkliga livet. Vad skulle hon nu våga skriva då?
"ok, fortsätt då"
"Ja, det tänker jag verkligen göra ;)"
Lena kommenterade inte det utan väntade på en fortsättning.
"Vill du träffa mig?"
Lena kände hjärtat i halsgropen, ögonen tårades och händerna svettades. Svaret blev:
"Klart jag vill, men vet inte om jag vågar"
"Ok, men fundera på det då"
Lena blev fundersam, tänkte han inte pressa henne mer? Det kändes bra.
"Lovar" skickade hon tillbaka."Nu måste jag gå och fixa lite käk."skrev hon i nästa meddelande.
"Kanske vi ses här snart igen"
"Säkert"
"Kram"
"Kram" Det hade de aldrig skrivit förr. Kanske hon kunde våga träffa honom någon gång.