MEN
Jag kom på att då skulle jag vara som min egen mamma var när jag var barn. På 70-talet var bardisken ett modernt inslag i köken. Vår bardisk putsades dagligen och synades för att den inte skulle ha några fingeravtryck. Gud, nåde den som satt ner handen på bardisken när den var nyputsad av mamma. Vilket liv det blev, det hördes säkert i hela kvarteret. Och ilskan över att ha funnit saker på bardisken eller fingeravtryck satt i hela kvällen och nästkommande dagar också för mamma.
Mina tankar blir alltså att inte föra in något förbud om en "tom,blank ö varje dag". Jag lever hellre med kärleken tillsammans med min familj än låter dem gå med rädsla för att ha brutit mot förbudet. Jag tror vi är lyckligare då än vad vi var med vår fina blanka bardisk som polerades varje dag i ilskan. Eller vad tror ni?
4 kommentarer:
Jag har växt upp med en superpedantisk mor, helst skulle vi nog inte ens ha vidrört golvet om det hade varit möjligt. Hon har inte lyckats överföra sin mani till mig och jag tycker du gör ett klokt val att låta din familj "leva" i hemmet.
JA absolut! Bättre att leva, än att polera (fast jag kan förstå lite av det, som när hunden kommer in med jord överallt när man nyss torkat golven och känner sej nöjd - fast ändå!)
Jag håller med dig. En gång sade min dotter att kompisens mamma damsugade varje morgon. "Det kommer jag aldrig att göra", blev mitt svar. Och det löftet har jag hållit.
P.S. Det framkom sedan att kompisens mamma var dagmamma. D.S
jag är pedantisk men logisk alltså är det enda förbudet i vår familj att kliva in med skor, men det trotsas hela sommaren av mina små lintottar.
Skicka en kommentar