Utmaning 241 - Om att ångra sig

Där tryckte hon på tangenten på datorn så att anmälan gick iväg till Stockholm Marathon. Nu skulle hon betala in 400 kronor och sedan var det klart. Klart att hennes namn skulle stå på anmälningslistorna i alla fall. Drömmen om att springa ett marathonlopp hade funnits i flera år och nu hade hon kommit ett steg närmare det i alla fall. Ångra sig kunde man alltid göra, tänkte hon. Det viktigaste för henne var att fullfölja sina drömmar och mål som hon hade inom sig. Detta var ett steg att försöka fullfölja drömmen om ett marathonlopp.

Hon gick ut i hallen för att snöra på sig joggingskrona och idag göra allt hon kunde för att försöka uppnå denna drömmen. Hon skulle ut i skogen och springa länge idag. Klockan var bara sex på morgonen och det var alldeles tyst ute. Fåglarna kvittrade och solen sken denna tidiga maj-morgon. Det bästa tänkbara scenario för en joggingtur, tänkte hon. Vad ljuvligt. Skorna var på och hon gick ut från huset. Hon promenerade alltid de första tio minutrarna innan hon stretchade lite och sedan sprang hon. Hon sprang för det mest i över en timme för när hon väl börjat kunde hon inte sluta. Fötterna bara flög fram. Hon sprang aldrig fort, men det var uthålligheten hon behövde för ett långlopp så hon trodde att hon sprang på ett bra sätt inför ett marathon lopp.

Just nu fanns det inga tankar på att ångra sig för anmälan för allt kändes bara hur bra som helst. Hela hennes kropp sa att den var gjord att springa långt. Allt kändes underbart.