Begäret försvann. När då? det kommer jag inte ihåg. Men socker begäret tog jag tag i för lite mer än tre år sedan. Det har blivit utbytt några gånger mot annat sedan dess. Tre månaders tid med facebookande och bloggande flera timmar om dagen var begäret tills jag började virka de små figurer. Nu ligger mitt begär i att leta virkbloggar, mönster och drömma om de olika garnsorterna jag vill ha till nösta projekt.
Jag är fylld av tacksamhet för att jag inte känner något begär efter socker längre. Det hjälper mig mycket att slippa det.Min medvetenhet om hur jag fungerar idag gör att jag kan klara av att hantera de andra beägren när det blir för mycket av någonting. Jag lever i nuet och vet att så småningom lugnar jag ner mig.
Nej, nu måste jag ner till min blivande hello Kitty Hawaii docka. Kan inte skriva mer nu beägret efter virkandet tar över.....
5 kommentarer:
Känner igen mig.
Som ordspråket "kärleken består men föremålen växlar" det hade hade passat mycket bättre på mig om man bytte ut kärleken mot begär. Begär är ett slags missbruk. Men man får vara glad om det stannar vid virkning, skrivande och inte går vidare till något farligare.
Att bli av med sockerbegäret måste ju vara guld värt - berätta gärna hur du gjorde!
vilken imponerande resa du gjort - och gör!
Jag vill också veta hur du bar dig åt för att stävja sockersuget.
Instämmer med de andra.Att virka är då ett bättre begär än sockerbegäret.Det begäret var du inte ensam om.Lycka till med virkandet
Skicka en kommentar