Utmaning 234 - LAGA

De satt mitt emot varandra. Han med sitt mjuka ansiktutryck blandat med det hårda arga. Det skiftade hela tiden. Men idag var hon inte rädd, hon var starkt övertygad om att följa sitt hjärta.

-Kan vi inte försöka igen, han lade sin hand över hennes och tittade henne djupt in i ögonen med den blicken som han visste att hon inte kunde motstå.
-Jag tycker inte att det finns något att försöka, vi har försökt och försökt. Du inser inte dina problem med din ilska och eftersom du inte gör det vill jag inte bo här.
-Men nu klarar jag av att sitta här med dig, jag blir inte arg, vi pratar ju vanligt med varandra. Då kan vi väl försöka fixa det. Vi klarar det. Jag ska inte bli så srg längre.
-Det kan inte du reglera, det vet du. Inser inte du att du har problem och måste gå i terapi för din ilska måste du oxå bo ensam.
-Men vi gifte ju oss för att leva resten av livet tillsammans.
-Men vi lovade att dela glädje och sorg oxå, och det kan inte du, så du bröt löftena först.
Nu kunde hon se förtvivlan blandad med ilskan. Hon kunde se hur han kämpade emot för att visa henne att han inte skulle bli arg. Hon hade bestämt sig. Hon hade sina vänner gömde utanför huset om något skulle hända, skulle de komma direkt. Detta samtal hade hon planerat länge. Det var inte roligt, men hon visste att det gick inte att laga det som blivit förstört mellan dem. Nu skulle hon hitta tillbaka där hon var innan hon träffade honom och hon önskade av hela sitt hjärta att det inte skulle ta så lång tid. Hon ville vara lycklig.