Hur kunde detta vara samma person som hon gifte sig med för bara två år sedan. Hon kände inte igen honom. Ögonen var kalla, vassa och hade hur mycket ilska som helst i sig. Munnen var ihopbiten så att man kunde se hur musklerna jobbade i hela ansiktet. Denna man som hon förälskat sig i och bara älskat de bruna ögonen, det mjuka ansiktsuttryck han hade när han tog bort en lock från hennes panna. Detta ansikte kunde inte vara samma som hon hu tittade på med rädsla. Kunde en man som hon litat på förändras på detta vis så snabbt? Hon kunde inte fatta det.
Det hade egentligen inte hänt så mycket som kunde gjort honom så arg heller. Hon kom hem en timme senare än hon sagt efter middagen med jobbet. Var det så farligt? Första gången han visade detta ansiktsuttryck för henne blev hon väldigt rädd och höll sig undan några dagar. Nu när det hände brydde hon inte sig mer än att hon kände en oerhörd sorg inom sig för att hon trodde att det mjuka fina ansikte som hon förälskat sig i skulle finnas där för alltid. Men det hade hon förstått nu att så fungerade inte han. Då var det hög tid för henne att försöka bestämma sig om hon ville leva med denna man som kunde ändra sitt ansiktsuttryck när det behagade honom, eller om hon skulle leva själv.
7 kommentarer:
Huvudet på spiken. Bra beskrivet om en viktig förändring. Det behövs inte så många ord för att förstå den förändring som skedde. Har varit med om det själv. Man får en chock. Kram
Fortsättning tack!
Är det inte underligt att känslor kan vända så fort?
Ops, nu får hon se upp...det osar kontroll och svartsjuka.
Att tala om hur man känner och upplever saken vore kanske inte fel. Upplever att kvinnor i stor utsträckning tar för givet att mannen ska förstå intuitivt vad som pågår och att det skapar en massa frustration.
Jag upplevde texten som Anna och tyckte mig se svartsjukans hårda och destruktiva ansikte...
wow! det var inte illa! måste vara någon typ av rekord!
Förälskelse kan vilseleda de flesta och göra en blind.
Skicka en kommentar