Fina Fredrika är hemma igen efter sin eftermiddag med Honom. Han som hon dansade med på festen. Han som gjorde så hon helt plötsligt kände sig glad när hon vaknade på morgonen. Han som sa att han verkligen ville träffa henne fler gånger och inte bara för en fika.
Det pirrade verkligen i magen när hon tänkte på honom. När hon hade kommit gåendes över torget i eftermiddags kände hon sig lite nervös men oxå otroligt glad för fikan hon skulle på. Han hade inte kommit när hon kom så hon satte sig på en bänk för att vänta tills han kom.
Solen sken från en blå himmel och Fredrika hade sin fina klänning på sig som hon köpt förra veckan. Den hade oxå bara axlar, precis som den gula hon haft på festen, men denna var lite kortare och det hade inte hennes mamma gillar. Men helt plötsligt brydde hon sig inte om vad mamma sa , för nu kände hon sig stark att säga emot.
Där kom han. Vilken kille, och han ville fika med mig, tänkte hon. Han hade blå shorts och en t-shirt som satt åt över bröstet på honom. Hjärtat dunkade på inom henne när hon tittade på honom. När han såg henne lyfte han upp sina solglasögon så deras ögon möttes. Det ögonkastet han gav henne sa allt. Hon behövde inte fundera på om han verkligen ville träffa henne igen. Det glittrade i hans ögon och de log mot henne på ett sätt som hon aldrig kunnat drömma om. Detta skulle bli en fantastisk eftermiddag, det visste hon och den skulle följas av flera oxå, hoppas redan i morgon tänkte hon innan hon reste sig och gick honom till mötes.
2 kommentarer:
En rar berättelse om den där speciella tonårsförälskelsen.
Kul att läsa fortsättningen om fina Fredrika.
Blev lite förvirrad för i första stycket är hon hemma efter sin eftermiddag, men i sista stycket skulle det bli en fantastisk eftermiddag. Men det gör inget, för ögonkastet och glittret i hans ögon förlåter allt ;)
Skicka en kommentar