Längtan efter choklad var stor. Hon hade inte ätit det på nästan tre år. Hon visste innerst inne att hon inte kunde äta det heller för eftersom hon missbrukat mat och godis under 25 års tid, så hon hade ätit sin ranson för resten av livet. Hon visste det. Men just idag skulle hon innerst inne gärna tagit en enda bit. Kunde inte det gå? En enda bit. Alla som gjort det säger att det inte går att ta en enda bit. Precis som det är för alkoholisterna, de kan inte ta ett glas öl. Men tänk om hon inte är som alla andra då. Kanske just hon kan ta en enda bit. Det rev och slet i henne av längtan efter en endaste liten bit marabou mjölkshoklad. Hon visste innerst inne att när dessa tankarna kom skulle hon ringa sin sponsor, men hon stoppade hellre en bit choklad i munnen, lät den smälta och njöt. Njöt av denna söta goa mjuka smak som bara fanns där i munnen under några minuter. Några minuter? Det tog bara några sekunder innan en bit var slut i munnen på henne, det visste hon.
Många sa att det inte var så gott som man trodde att det skulle vara efter ett långt uppehåll med socket, men kanske inte det heller stämde på henne. Kanske det smakade gott för henne. Kanske chokldsmaken var så underbart härlig som den var när hon åt den varje dag för några år sedan. När lugnet spred sig inmobords efter några bitar. Kanske effekten skulle bli densamma idag med en endaste liten bit. Kanske.
Nej, hon tog förnuftet till fånga. Hon var matmissbrukare och istället för att stoppa den där goa biten i munnen tog hon telefonluren och slog numret till sin sponsor. Hon skulle förbli sockerfri, även om hon innerst inne var helt övertygad om att en bit choklad skulle smaka helt fantastiskt underbart.
9 kommentarer:
Mmmmmmm Marabou...
Själv kommer jag från en släkt som älskar choklad så jag har nog det i generna. Inte så att jag äter det varje dag, men iblnad kommer det där suget efter papper som prasslar och den speciella söta doften av choklad.
Bra beskrivet i din text.
Nu blev jag sugen igen...jag är en obotlig choklad-aholic. Bra skrivet, utmärkt beskrivet.
Geisha choklad är helt klart min stora svaghet. Helt fantatiskt intressant blogg du har, synd att vi aldrig fick jobba ihop under sommaren. Fast vi hade förmodligen inte fått så mycket gjort då i alla fall, haha. Sköt om dig
vilken jätte bra beskrivning av hur tankarna lura i ett begär, har samma tankar när jag vill röka efter många år av att sluta så har jag insett att det är den lilla nikotinisten i mig som lurar och idag har jag insett att jag bestämmer men ibland är det extra svårt
När jag läser dina texter om matmissbruk och sockerbegär känner jag hur det snörper till i bröstkorgen. Jag undrar om det inte är dags för mig själv att ta tag i mina egna vanor. Vräka i sig choklad tills man mår illa är inte riktigt friskt. Visst är det gott i början, men den oro som får mig att köpa chokladkakan är inget mot den ångest jag känner när den är slut.
Missbruk som missbruk. Kännerigen mig då jag kanske kan kalla mig periodare. En enda bit kan vara fördärvet, men huu så gott.
Minnet av en smak är som minnen i övrigt. Man förskönar och förbättrar och kanske är det bättre då att behålla minnet av smaken istället för att bli besviken. Rätt gjort tycker jag.
Duktigt av dig att du höll på dig. Du fick det att vattnas i munnen på mig. Ska jag vara ärlig så tror jag nog att din text var godare än en bit choklad. Bra beskrivet av våndan att stå för sitt beslut.
Du är både stark och modig!
Dessutom inspirerade du mig till ett inlägg, ska försöka skriva ner det nu.
Kram
Skicka en kommentar