-Du är som en tant, mamma. Du stickar, du virkar och dricker te i massor. Orden kom från Hanna. Sara bara log mot henne.
-Tycker du att jag är en snygg tant oxå då?
-Klart, fast du börjar bli lite gammal.
-Jag är väl inte gammal, jag kommer aldrig att bli gammal jag som är så pigg och glad alltid.
-Visst.
-Är jag inte det då?
-Jo, men det är bara tanter som virkar dagarna i ända, de unga mammorna har annat att göra.
-Fast jag tränar ju hjärnan, jag har ju hjärngympa med mitt virkande. Det vet du att det hjälper mamma att bli frisk igen.
-Visst.
Sedan Sara läste den lilla notisen i Hannas slöjdsal om att stickning och virkning är bra hjärngympa började hon virka igen. Hon hade haft ett uppehåll sedan tonårstiden, men de tvar riktigt roligt att virka. Sedan hon började i mars månad hade hon virkat 35 solhattar i olika färger till alla i sin omgivning. Nu var snart sommaren slut och det var dags att börja virka eller sticka något annat än solhattar. Något som stimulerar, men som ändå kan komma till nytta för andra.
Jag får nog ta med Hanna och Maja till garnaffären så får de välja vad de vill att jag ska göra, tänkte hon. Sedan hon började virka solhattarna kände hon sig oerhört mycket gladare än innan hon virkade. Det var verkligen sant att det var bra hjärngympa som stimulerade tillfrisknadet från hennes utmattning.
4 kommentarer:
Låter inte som en sysselsättning för mig, men jag kan förstå glädjen i att se något växa fram.
Bra dialog. Känns verkligen äkta. Känns som om du skriver om dig själv. Gillar det :-)
Med 35 solhattar bara i omgivningen kan Sara glädja sig åt en stor vänkrets! :-)
Det är bra att du plockar berättelser ur din egen verklighet vilket det verkar som att du gör. Det låter i alla fall så riktigt. Det blir också trovärdigt. Dina berättelser är alltid fyllda med hopp. Har alltid stickat och virkat själv, det ger en sådan bra mental vila.
Skicka en kommentar