Utmaning 190 -en vändpunkt

Sara kom hem från maxi och Magnus mötte henne i dörren.
-Var är varorna? fågade Magnus
-Varorna? Vilka varor?
-De du körde till maxi för att handla.
-Jag körde väl inte till maxi för att handla.
-Jo, det gjorde du? Var har du annars varit?
Sara sa inget.
-Ska vi inte äta något till kvällsmat nu då? frågade Magnus lite surt.
-Jo, vi har väl mat hemma?
-Nej, för det skulle du köpa på maxi.
-Jaha, varför har jag inte gjort det då?
-Det undrar jag med, var du på maxi eller?
Tystnad igen och sedan började tårarna rulla nerför Saras kinder. Sara satte sig på hallgolvet och var tyst en lång stund. Magnus stod och väntade på svar.
-Ja, jag var där, men när jag började gå mot kassan klarade jag inte av mer, så jag satte vagnen och gick ut till bilen. Hon sjönk ihop på golvet och bara grät.
Magnus satte sig ner, lade hennes huvud i sitt knä och klappade henne.
-Det gör inget, vi äter pizza ikväll. Jag kan handla i morgon.
-Det gör väl något, jag är ju inte klok, jag klarar inte av någonting.
-Det har blivit för mycket av allting, det vet vi båda två, men nu kanske det är dags att förstå att något måste göras, eller?
-Mmmmmm, hörs det från Sara.
-Jag ringer läkaren på måndag då, ok?
-Ja, det blir bra, sa Magnus medan han reste sig för att hämta telefonen så han kunde beställa pizza till dem.

Senare efter när de satt i soffan mätta och belåtna frågade Magnus igen
-Är det säkert att du går till läkaren nästa vecka? Förstår du att du är helt slut?
-Jag tror detta blev vändpnkten för mig när jag kom hem utan varor och inte kom ihåg var jag varit, sa Sara med en tunn röst.
-Det ordnar sig, det ver du, men du behöver vila nu ett tag och hämta nya krafter.
-Jag ska.

Cattis