
Som matmissbrukare är inte storhelgerna något roligt. Det är jobbiga känslor att jobba med hela tiden. Det är en sorg att inte kunna äta som andra när det är fest. Det är inte sorgligt på ett vis eftersom jag själv valt att leva så här, men när festen väl börjar är det jobbigt med allt det fina och den goda maten som står framdukad och jag får bara äta EN tallrik. Jag kan inte stoppa in som jag gjorde förr, då jag åt varje minut den sista dagen för att börja det nya livet den förste januari. Det är jobbigt samtidigt som det är en befrielse att slippa. Idag äter jag det jag mår bra av och slipper all ångest som skitmaten framkallar. Då blir jag fylld av tacksamhet över mitt val att tillfriskna från matmissbruket. Därför gör det mig inget att skriva på tentan idag för då slipper jag att fokusera på vad det är för dag och vad alla anra ska äta och göra denna dag. Jag har själv valt att skriva idag. Jag har haft möjligheten att skriva andra dagar, men då har jag prioriterat annat så det blir säkert en bra dag för mig idag. Jag älskar att skriva och idag ska jag skriva om läraruppdraget, hur jag ser på det och när jag kan skriva personligt är det inte lika jobbigt som när jag ska in och rota i böckerna om teorier och annat som är svårare för mig att skriva om.
Av någon anledning engagerar jag och min man oss inte särkilt mycket i just denna dagen för vi har två hundar som måste få extra mycket kärlek av oss denna dag. Vi måste vara hemma med dem för de gillar inte rakterna. Vi provade att vara borta förra året, men det gick inte så bra så vi är hemma i år. Vi behöver inte engagera oss heller för denna dag är speciell för oss ändå, det är nämligen vår förlovningsdag. 9 år i dag sedan vi bytte ringar. Jag kan fortfarande säga att jag är otroligt kär i min man och så har jag aldrig känt tidigare och bara det är en otrolig vinst för mig som har så mycket jobbiga känslor inom mig och har haft under alla år. I tidigare förhållande har jag flytt, jag har gått istället för att lösa problemen. Detta slipper jag nu,för jag har lärt mig att öppna mig som jag aldrig kunnat tidigare.

Dagen igår var ganska jobbig, men den blev fantastisk på slutet eftersom jag var på ett alanon-möte(12-stegsmöte för anhöriga till alkoholister). Jag höll i mötet och vi hade en nykomling och ett besök av en nykter alkoholist och det var ett fantastiskt möte som gav mig otroligt mycket glädje med mig därifrån. Jag ska gå på fler 12-stegsmöten denna vecka så kommer nog lugnet inom mig snart igen. Jag tror verkligen att jag inte behöver något annat än lite möte i mitt liv för att lugnet ska komma tillbaka. Då kan jag ge min familj lite mer kärlek än jag gjort den sista tiden. Kärlek som jag vill ge men som inte alltid kommer fram av olika anledningar.
Jag önskar av hela mitt hjärta Ett Gott Nytt År till alla
*skrivarvänner som älskar att skriva
*matmissbrukare som fortfarande lider och de som hittat lösningen
*alkoholister som tillfrisknar och de som är kvar i sjukdomem
*virkkompisar som hittat glädjen i att vara kreativ
*barn och ungdomar som har det svårt och de som behöver extra mycket kärlek
*vuxna barn som fortfarande lider av sin dysfunkionella barndom och de som är på väg till ett bättre liv.
Ja till oss alla. Kärlek och gemenskap behöver vi alla i våra liv och jag vet att vi får det bara vi har ett öppet sinne.
Cattis