VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


måndag 26 januari 2009

Utmaning 26 - Hoppet

Jag sitter i soffan och funderar på vilken runda jag ska ta med hunden. Jag orkar inte plocka upp bajset efter henne så det får bli upp i skogen. Jag böjer mig ner mot armhålan när jag reser mig upp och rynkar på näsan. Tänk att jag är så trött så att jag inte orkar tvätta mig. Jag känner hur illa jag luktar och när jag tittar mig i spegeln blir jag besviken på mig själv för att jag sminkade mig när vi var borta i lördags. I dag är det onsdag och äntligen har jag kliat bort sminket från ansiktet. Jag kan inte förstå varför jag inte kan lära mig att INTE sminka mig när jag ska gå bort. Jag orkar inte tvätta mig när jag kommer hem coh inte nästa dag heller.

Jag tar jackan på mig och kopplar hunden och vi börjar vår promenad mot skogen, men innan vi har hunnit dit bajsar det lilla skrället. Kan hon inte förstå att jag inte orkar börja mig ner. Jag böjer mig ner med en suck och plockar upp det. Jag vänder och går hem igen för jag orkar inte gå upp i skogen. Jag kastar bajspåsen bredvid soptunnan för jag orkar inte lyfta på locket.

Hur kunde det blir så här? Ja, det undrar jag verkligen, men kuratorn säger att det blir bättre. Jag är så glad över våra samtal för hon ger mig verkligen hopp. Hopp om att orka tvätta mig så att jag inte luktar illa. Hopp att orka lyfta på locket så att soporna hamnar där det ska. Hopp att bli frisk.

Cattis

3 kommentarer:

Sofie B-C sa...

Ännu en gripande text som förmedlar dragkampen mellan uppgivenheten och hoppet på ett väldigt levande sätt! Man rikigt känner tyngden av vardagen. Mvh Sofie

Tjotten sa...

Hopp finns!
Jag känner igen det, var där för 8 årsedan!
Bra och sorgligt, men så är det ibland och för endel alldeles för ofta.
Men...
hopp finns!

Cattis sa...

Det var min vardag för 5 år sedan, och nu pluggar jag till lärare och skriver en bok. Tänk vad skönt att man aldrig tappar hoppet.

Tack för att ni läser min blogg och ger kommentarer.

Cattis