VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


fredag 23 januari 2009

Utmaning 23 Hasse bryter alla sociala regler

Jag hör ett rap från hallen. Jag sitter i soffan hos Sara med ett glas vin och vi väntar på Hasse och hans kompisar som också är bjudna till festen. Efter detta fasansfulla rap hör jag Hasses röst högt och nästan skrikande " Är Sussi här". Jag kände hur det kröp i kroppen, vad ville han mig, tänkte jag. Han kom in i rummet där vi satt och jag såg att han hade nog druckit en hel del innan han kom. Det är likadant alltid tänkte jag. Hur ska denan kväll sluta?

Hasse kom till min fasa fram till mig i soffan och gav mig en kindpuss. Han osade öl,sprit och alldeles för mycket rakvatten. Han trängde sig ner mellan mig och Lena och vände Lena ryggen helt för att prata med mig. Lena brydde inte sig, det visste jag, men jag tyckte att det var väldigt oartigt. Lena satt bara kvar några minuter innan hon reste sig och gick och när hon hade ställt sig upp nästan skrek Hasse "duger det inte att sitta här bredvid mig mer?" "Är du för snobbig för mitt sällskap?" "Nej inte alls, svarade Lena, jag ska hjälpa Sara i köket. Hon gick ut i köket och till min fasa följde Hasse efter. Jag var tvungen att också se hur detta gick. Jag hörde Hasse fråga Sara vad det blev för mat."Har du orkat laga något idag eller har du varit lat som vanligt?" Sara svarade inte utan sa till Lena "Ska vi duka ut maten?"

Vi gick alla ut och satte oss och när vi började skicka runt maten på sina uppläggningsfat började Hasse igen.
"Har du fått din kvinna att laga mat idag eller", sa han till Lars.
"Ja , hon är duktig hon, svarade Lars lite tveksamt.
"Det vet jag intee om jag håller med om"SA Hasse högt. Jag tyckte det började bli lite pinsamt nu faktiskt. Rätt var det var kom en ännu värre rap än den han fick ur sig i hallen. Nu var det verkligen pinsamt. Hasse bara skrattade, medan alla vi andra var tysta.
"Vad är det med er ikväll?" stönade han, Helt utan förvarning lyfte han på rumpan och släppte en sådan brakare så jag trodde det var en bomb som kom. Han skrattade så tårarna rann. Men då fick Lars och hans bror nog och frågade Hasse om han kunde följa med ut i köket. De talade om för honom att han inte var önskvärd på festen mer och han bara fnös och skrek att han egentligen inte ville vara där heller. "JAG SKITER I ER ALLA" skrek han när han gick.

Lugnet och tystnaden var fantastisk och det dröjde inte många minutrar förrän vi njöt som vi brukade göra tillsammans på festerna vi hade ihop.

Cattis

4 kommentarer:

Tjotten sa...

Sicken fest, den hade jag inte velat va på. bra skrivt!
Vems man var Hasse, fick en känsla av att någon av kvinnorna till hörde honom men blev inte rigtigt klok på det.

Cattis sa...

Hasse var en kompis, utan partner som inte kunde sköta sig socialt.

Cattis

Sofie B-C sa...

Hej Cattis, detta var en stark berättelse som nästan fick det att krypa i kroppen på mig. Särskilt när jag tittade på ditt 12-stegs inlägg som följde. Det käns som om du har erfarenhet av vad du förmedlar, och du ger en levande bild av hur det kan vara när en enda person sprider en sådan kaos. Du fångar så väl de andra middagsgästernas inledande tveksamhet -ska man vara artig, kommer Han att gå för långt ... Och så kommer bomben; den aggressiva hänvisningen till kvinnan, matlagerskan -och så släpper han sig ljudligt som pricken över i:et. Jättefint inlägg. Tack för det! Sofie

Cattis sa...

Hej Sofie,

Ja, visst vet jag hur de kan bete sig. Som jag skrev känner jag oerhörd tacksamhet över att ha 12-stegsprogrammet med mig, men emellanåt blir det en nackdel. Jag "ser" för bra hur personerna är och varför barnen är som de är. Detta är något jag tar med mig som en bra och engagerad blivande lärare.

Cattis