Utmaning 133 - krossat hjärta

Han kryper omkring på golvet framför hennes fötter och bara skriker. Han sätter sig på knä och knäpper händerna och säger:
-Snälla, vi kan väl försöka, jag ska ändra mig, snälla, jag vill vara med dig, snälla, kan vi inte.
Sara bara tittade på honom med kalla tomma ögon. Hon gick in i köket, men han kröp efter henne och fortsatte.
-Snälla, det ska vara du och jag, det lovade vi varandra när vi gifte oss.
-Ja, då lovade du att dela glädje och sorg med mig oxå, men det har du inte gjort alls. Jag klarar det inte mer, det vet du.
-Jag ska vara mer med dig, jag ska stötta dig, bara vi fortsätter. Det var hur pateteiskt som helst att se en storvuxen karl på 100kg krypa omkring med knäppta händer efter henne genom hela huset och till slut kunde hon inte låta bli att skrika åt honom.
-FATTAR DU INTE, JAG VILL INTE VETA AV DIG.
Han sjönk ihop på golvet som om hon hade gott framt ill honom och stuckit hål på honom med en stor nål, han bara låg där och andades snabbt och hårt. Han låg så länge och Sara visste till slut inte vad hon skulle göra så han satte sig ner hos honom och klappade honom på huvudet. Kunde hon krossa hans hjärta idag? Nej, han var inte tillräckligt stark för detta, hon måste nog ta det lite varligt med honom, tänkte hon.
-Vi tar en dag i taget Magnus, viskade hon. Han sa inget utan bar tog hennes hand och kramade den hårt. De satt på detta viset en lång stund säkert en timme, innan Magnus satte sig upp, gav henne en kram och sa:
-Jag ska göra mitt bästa, tack för att du inte krossar mitt hjärta idag.

Sara sa inget, hon log mot honom och gav honom en kram.