Jag gick ut från vårdcentralen med mitt läkarintyg i handen. Det stod utmattningsdepression på det. Jag var varken deprimerad eller utmattad. Jag var bara så trött. Om jag bara kunde få vila under några månader så skulle det nog gå att läsa igen till hösten, tänkte jag. Men redan efter 2 månader insåg jag att jag var sjuk, riktigt sjuk, inte bara trött.
Jag kunde inte hjälpa min dotter med matteläxan och hon gick i tvåan. Jag kunde inte läsa mer än en sida i en bok förrän jag blev trött och okoncentrerad. Jag blev helt matt, precis som det stod på läkarintyget. Och deprimerad, så helt plötsligt stämde diagnosen på mig.
Jag blev ledsen, riktigt ledsen för att jag var så trött och inte orkade någonting.
Allt jag gjorde var att sitta i en stol och hänga ute som inne under 8 månader innan det vände. Men det tog mer än några månader för mig att komma tillbaka till arbetslivet. Det tog 2,5 år innan jag kunde jobba och 5,5 år innan jag kunde studera igen. Men det vände och det är det viktigaste.
Tack och lov att det vände, nu slipper jag sitta och hänga i stolen varje dag, jag blir nöjd med en liten stund ibland.
Cattis
1 kommentar:
Det kan vara skönt att bara sitta och ta det lugnt ibland, men vissa stunder vill man bara ha något att göra, så man slipper sitta stilla. (Man tänker oftast på för mycket då) .
ha det bra, kram elin.
Skicka en kommentar