
Jo,
*jag svarade i telefonen (brukar annars låta bli det när jag är i min lilla bubbla)igår när en mycket viktig vän ringde. Och hennes bekymmer var så mycket värre än mina. En översvämmad lägenhet som inte går att bo i på över 3 månader. En flytt med två små barn är ett måste. Det lättade mycket inom mig efter det samtalet. Det är en vän som är med i 12-stegsprogrammet så vi hade ett fantastiskt samtal.
*jag ringde min sponsor och fick ur mig allt och med lite feedback och förståelse från henne angående mina sjukdomar så blev tankarna lite ljusare även efter detta samtal.
*jag mailade min lärare och bad om att få lämna en tenta två dagar efter deadline, det gick bra
*jag ringde och bad att få ett samtal med min läkare och han ska ringa så fort han kan.
*jag gav mig tid att virka i lilla fåtöljen och en basker blev klar.
Det är nämligen så här: Jag fick diagnosen bipolär klass II (en lindrig form av manodepressiv) för 10 månader sedan och det är troligtvis en justering av medicinen som måste göras för att jag ska komma ur svackan. Jag har svårt att se på mig som jag var innan jag fick diagnosen för jag är ju ett riktigt "psykfall" som jag säger med glimten i ögat. Jag är nog den ende som ser annorlunda på detta för min familj tycker att jag är samma underbara människa som innan den diagnosen, men jag vet inte det jag. Min sponsor sa att om jag jobbar mer i programmet kommer det att kännas bättre, hon visste många inom OA(Overeaters Anonymous) som oxå har den diagnos som jag fått och de mår bra när de tar hand om sig själva extra mycket.


Jag önskar er alla en finfin onsdag - jag ska göra så gott jag kan med min dag som ska avslutas med ett alanonmöte(12-stegsprogram för Anhöringa till alkoholister)
5 kommentarer:
Heja Cattis, det brukar vara skönt att ta tag som du gör nu.
Tack Åsa, ja, idag känns det bara bra, Skönt att göra något för mitt mående och inte fastna i de negativa tankarna.
kramkram
Vet du; vi har ju aldrig träffats, inte haft kontakt så himla länge, men jag känner att jag tror benhårt på att du fixar det mesta :)!
Kramen!!!
Jag förstår att det måste vara svårt att få en diagnos samtidigt som det måste känna skönt. Hoppas att medicinen regleras så att du snart mår ännu bättre.
Du anar nog inte hur stark och modig jag tycker att du är. Du har gått igenom så mycket och kämpar fortfarande. Kämpa vidare!
Jag önskar dig ett fantastiskt 2011av hela mitt hjärta!
Kramar!
Hej Cattis!
Hittade din blogg och jag känner verkligen att jag måste grotta ner mig i den och i ditt liv. Kram och lycka till dig!
Skicka en kommentar