Jag ger mig själv jullov

en vecka från mina skoluppgifter. Jag orkar inte tänka på allting som jag vill göra inför julen samtidigt som de 4 uppgifterna finns i tankarna. Nej, igår kom jag på att jag ska minsann låta de uppgifterna vara tills efter jul. Det känns som ett mycket bra beslut. Nu kan jag konentrera mig på att få fint hemma och mysa den andra tiden som är över.

Igår joggade jag med friskis och svettis och det var underbart att komma igång igen. Det känns lite i ryggen idag, men blir det inte värre än det är nu, klarar jag det med. Jag är övertygad om att ryggen (och jag) mår bäst av mina joggingturer varje vecka och jag ska göra vad jag kan för att fortsätta med det.

Nu börjar julen närma sig och alla går inte omkring med den förväntasfulla känslan som alla borde känna. Några går omkring med ont i magen och är fulla av rädsla för vad som ska hända denna jul när mamma/pappa inte är nyktra. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla barn kunde få uppleva en nykter jul med glädje och lycka, men tyvärr kommer jag inte att få uppleva det.

Min egen jul kommer alltid (så känns det idag) att tillbringas med min syster och hennes familj, trots att båda mina föräldrar är i livet. De är 67 och 69 år gamla, men har valt missbrukslivet före familjelivet. Ett mycket tragiskt val tycker jag. Samtidigt så har jag lugn och ro inom mig, vilket jag inte hade de sista 15 åren när jag umgicks med mina föräldrar. Då började far dricka mycket i november månad och höll oftast på till 1 januari. De sista åren som vi firade jul med mina föräldrar gjorde vi det hos mig, för mamma orkade inte ordna all mat och stök hemma hos sig, sa hon, MEN samtidigt hade far inte möjlighet att springa och dricka i smyg (trodde han) hemma hos sig. Förra julen fick mamma med honom till en herrgård på Öland,vilket han inte gillade, men det var hennes lösning till att se till att han drack så lite som möjligt. Medberoende? Japp, i allra högsta grad.

MEN, som sagt, jag är tacksam över att ge mig och mina barn en nykter jul utan att vara ledsen och rädd för hur den ska sluta. Det betyder inte att jag är glad över det, men tacksam för att jag ger mig denna fridfulla jul, som jag och mina barn är värda.

Jag önskar er alla en fin fredag - själv ska jag njuta av min första lovdag, som ska avslutas med dans.