
Min dotter har skrivit mörka dikter och de är rätt jobbiga att läsa, men nu är de ljusa och fyllda av kärlek.
Läs och skriv gärna vad ni tycker om hennes sätt att skriva.
Hon är sådär bra.
Sådär väldigt bra som jag behöver.
Hon är lagom smal.
För att mina armar ska kunna slutas runt henne.
Hon har perfekta ögon.
Såna perfekta kastanjbruna ögon.
Som man sjunker djupare in i varje dag.
Hon är sådär fin.
Sådär så jag blir lite avundsjuk ibland.
Hon är väldigt snäll.
Sådär så jag kanske inte förtjänar det.
Och när hon ler.
När hon ler dör jag lite varje gång.
Ni borde se henne.
Ni borde bemöta hennes leende.
För var dag, som går.
Blir hon bara vackrare och vackrare.
Och ibland undrar jag,
om hon är en ängel från ovan.
I så fall,
skulle hon va världens vackraste ängel.
Min egna,
min alldeles egna ängel från ovan.
Och jag brukar kalla henne.
Min, min min min.
Bästavän.
Jennifer 14 år
3 kommentarer:
Jättevacker och känslig dikt. Jag brukar läsa din dotters blogg ibland. Hon är duktig med ord tösen din. :)
Ja, det är hon verkligen. Vad glad jag (och hon) blir när jag läser att du är inne på hennes blogg ibland.
kramkram
Jättefin dikt.... =) Kram
Skicka en kommentar