VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


tisdag 2 februari 2010

"Ni har kommit långt"

De orden fick vi höra under en föreläsning igår. De som hade sin frågeställning klar och hade hittat litteraturen, de hade kommit långt.

Dags att börja tro på mig själv då, eller??

Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att tro på mig själv. Jag tycker att jag mår bra och att jag klarar av skolan, men ändå spökar det rejält hos mina hjärnceller.

På torsdag är det första handledningsträffen och sedan ska arbetet igång. Jag ska köra upp till "min" stuga i Finnböle, den som vi firade jul i. Lugnet i min stuga är vad jag vill ha några dagar. Jag ska dit och påbörja mitt arbete, i tystnaden och ensamheten. Då kan det bara bli bra, eller hur.

Jag har fått reda på att det är en klassåterträff i april med klassen från grundskolan. Jag vet inte om jag är intresserad av att träffa dem. Hur resonerar ni när det gäller att träffa klasskompisarna och det liv ni hade med dem för så många år sedan? Kan säga att jag har inte haft det lätt i skolan. En orsak var att mina initialer var CP och ni kan tro att barn kan hitta på mycket dumt med de bokstäverna.


Ha en härlig dag - det ska jag ha

3 kommentarer:

Tina sa...

Hej gumman!!
DU ÄR DUKTIG!!!! Tycker du är helt fantastisk!!! Du kan & gör så mycket som många av oss andra aldrig hade klarat!!
Tro på dig själv, för vi är MÅNGA som tror på dig!!!

Jag har ALDRIG gått på nån terträff med skolan & kommer ALRIG att göra det! Jag har ingenting att säga dem. De mobbade & slog mig i många år..varför utsätta mig själv för att träffa dem igen? Nä', skolan är ett avslutat kapitel för mig!!
Viktigt ä'r att DU känner efter vad DU vill & känner!!! Ta sen beslutet efter det!!!

Va rädd om dig!
Kram Tina

Pixi sa...

Nää jag e inte heller mycket för klassträffar,vad ska man prata om egentligen?det ordflödet tar slut efter ett par minuter o jag e inte den som är ute efter nåt ytligt o skvaller,så nää det finns så många andra som gottar sej i sånt så det får de göra..Vet hur det e att inte tro på sej själv,stundtals går det bra men precis som du säger så spökar hjärncellerna för en o man e på ruta ett igen,men på nåt vis kommer man tillbaks o man får väl lite på processen...E det så att man måste åka bort för att skriva?Det e väl sant att koncentrationen inte finns där när man har folk kring sej !Ha det så bra nu !Kram kram=)

Toffs sa...

Jag kikade in på din härliga virkblogg tidigare idag, och nu hittade jag ju ännu ett guldkorn! Dina berättelser, både de fiktiva och de verkliga, är jättefina och jag måste säga att du låter dina bloggläsare komma nära dig. Superfint skrivet!

Och självklart, när du tar upp ordet klassträff (det kollrar sig i nacken av obehag bara jag hör ordet) så måste jag ju säga att det bara är till för den där innersta klicken... Jag svor på att aldrig återvända till skolan efter nian, aldrig någonsin. Inte för att jag blev mobbad eller så, men jag såg hur mina vänner blev behandlade, av såväl lärare som elever. Och kanske är det därför jag nu utbildar mig till lärare, för att kunna göra den där lilla skillnaden?

Stora kramar från lilla mig