Den tunga kvällen avslutades med guld

Oh, vad tårarna rann nerför kinderna på mig när jag läste upp min lifestory. Jag visste att de skulle komma, men inte i den mängd och med den kraft. Det var inte bara jag som grät, min berättelse fick även mina gruppkompisar att fälla några tårar.

När jag läste upp min berättelse och själv kände den röda tråd jag hittat var det ok,men när gruppledarna hittade fler röda trådar gjorde det ännu ondare inom mig. Nu är det gjort och nu ska jag komma börja min resa mot ett lättare liv. Mitt liv som är att ha vuxet upp med en hel hög alkoholister omkring mig(3!!!st) mår som jag mår. Och konsigt nog var det min far som var tryggheten i mitt liv, fast det var han som drack. Mamma blev tidigt en alkoholistfru och starkt medberoende till en av de andra alkoholisterna i mitt liv(hennes lillebror). Då var det min pappa som stod för kramarna och tryggheten. Därför smärtar det mig dubbelt att blivit svikna av båda två som vuxen. Ingen har valt mig.

Med den smärta som barn känner över en mamma som inte vill eller kan vara en mamma är jag fortfarande fylld av sorg och smärta. Jag hoppas att det kan lindras lite denna vår som jag går på Vändpunkten. Otroligt mycket smärta har jag inom mig och jag vill verkligen bli av med den. jag vill lära mig att leva med den på ett sätt att jag kan få må bra utan att gå omkring och längta efter något som inte finns(en mammas kärlek).




Denna urladdning som det blev för mig när jag berättade min story gav mig en tung känsla inom mig och en otrolig huvudvärk. Huvudet smärtar fortfarande och jag hoppas att det släpper om jag bara tar det lite lugnt nu på förmiddagen.




Dagen avslutades i tv-fåtöljen med ögon som knappt kunde vara öppna men jag kunde inte gå och lägga mig. Jag såg när de svenska killarna skidade hem det fantastiska guldet.










Jag önskar er alla en fin dag - jag ska försöka att få det utan att pressa mig att prestera hela dagen.