VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


fredag 27 mars 2009

Utmaning 86 - fortsätt dialogen

-Vad var det som hände?
Sara sitter i soffan med tårarna rinnande nerför kinderna. I andra hörnan av soffan sitter Magnus och säger att han varit otrogen.
-Varför, varför har du gjort detta? frågar Sara med tunn röst.
-Det bara hände. Jag var på konferens och drack lite för mycket.
-Drack lite för mycket? Du dricker väl aldrig för mycket. Inte när du är med mig i alla fall.
-Jag vet.
-Hur gör vi nu då?
-Jag vet inte, men jag önskar av hela mitt hjärta att du förlåter mig?
-Förlåter dig! Är du inte klok, nej det kan du inte vara som hoppar i säng med en annan fast du är gift. Aldrig jag förlåter dig, det fattar du väl ändå?
-Det trodde jag, att du kanske kunde göra så småningom.
-Aldrig, Aldrig, aldrig, du fattar inte alls vad som hänt eller? Du har gjort det med någon annan. Du har klätt av dig tillsammans med någon annan. Du har haft din jävla snoppe inne i någon annan helt utan att tänka en enda sekund på mig och vårt äktenskap. Hur fan tror du att jag ska kunna förlåta det? Va? Hur fan kan du tro det?
-Jag vet inte, men jag bara trodde. Förlåt, förlåt mig, snälla Sara. Vi kan inte kasta bort vårt liv.
-Det gjorde du när du stängde dörren på hotellet tillsammans med en annan kvinna.
-Nej, så tänkte jag inte, jag tänkte inte alls. Snälla kan vi inte prata mer om detta?
-Prata? nu skrek Sara, för helvete fattar du inte, jag vill inte se dig, inte prata med dig, inte röra dig, aldrig mer. Med dessa ord lämnade Sara soffan, huset och Magnus och gick ut i kvällsmörkret, fortfarande med tårarna rinnande nerför kinderna och under näsan stod det elva av snor sombara rann och rann medan Sara snörvladeoch snyftade. Detta brydde hon sig inte om när hon vandrade gatan fram ensam med sina tankar. Varför hände detta mig? Vad var det som hänt egentligen?

2 kommentarer:

liselotte sa...

Mycket inlevelse och enorm kraftfull dialog. Bra text.

Miss G sa...

smärtsamt smärtsamt.starkt skrivet.