Det kom som en överraskning, men ingen är gladare än jag över att Magnus är nykter sedan två veckor tillbaka. Det hade jag inte förväntat mig alls. Dessa två veckor har varit fyllda av glädje oro och kontollerande. Jag kan inte ta en dag i taget och vara glad för den nyktra dagen. Jag är orolig, jag kollar hans miner, hans tal och hans gång, för att se om han kanske har druckit något lite.
Varför beter jag mig så? Varför kan jag inte vara glad för de nyktra dagarna jag får? Dessa frågor ställer jag mig dagligen, men jag får inget svar. Min oro fortsätter inom mig. Jag har ingen att prata med heller om detta, för vem vill lyssna på en tjatig kärring som har en man som dricker? När han under alla andra år har talat om för alla i vår omgivning vilken påfrestning jag är att leva med. Det är väl vad alla tror och då är det ingen idé att berätta hur jag känner. De tror mig inte ändå. Så här fortsätter mina tankar när Magnus kommer in genom dörren och ger mig en kram.
-Hej älskling, Ska vi köra en runda idag?
Jag blir varm inombords och svarar snabbt.
-Jättegärna. Var vill du köra?
-Kanske till gallerian och handla lite kläder till oss.skulle det kännas bra med lite nya kläder?
Jag gav honom ett stort leende
-Vad tror du?
-Jag skulle vilja prata med dig om att gå på ett AA möte med mig, kan du tänka dig det?
Jag kunde inte svara, för jag blev helt stel i kroppen, hörde jag rätt. Höll hela mig liv på att vändas till det bättre? Det verkade så.
Cattis
1 kommentar:
Wow vilken vändning! JAg önskar att alla med alkolister i närheten skulle kunna få uppleva detta. Och att alla alkoholister skulle kunna få den vändning i sina liv som Magnus fått! Fint och kärleksfullt Cattis! Kära hälsningar Cissi
Ps. Läste också om skrivövningarna du gör med eleverna! FAntastiskt! Deras förmåga att uttrycka sig kommer att öka dramatiskt, det är jag säker på! Lycka till! Ds
Skicka en kommentar