Vilken vecka jag haft. Vilken smärta jag känt. Vänder det nu? Nu är det inte bara jag som lider nu är det dottern, dotterns alla kompisar och bästisens familj.
Vi måste helt enkelt vara rädda om varandra. Vilken tankeställare det blir när olyckan är framme. Jag var och pussade på denna underbara flicka som ligger ihopsatt på intensiven just nu. Hon ska opereras mer nästa vecka och jag är så ledsen för hennes skull och hennes familj. Vilka dygn de haft och vilken tid de har framför sig. Men de fixar det, med sin familj, släkt och vänner, så blir detta med bra.
Men för dotterns del är det jobbigt. Hennes "andrahälft" "Siamesiskatvilling" är borta och de går i nian och nästa termin ska de gå på en varsin skola. Det smärtar min dotter kan ni tro. Men jag försöker verkligen få henne att ta en dag i
taget. "Vem ska jag sitta jobba med på hemskunskapen, Vem ska jag sitta med under alla lektionerna?" Frågor som dottern grubblar på hela tiden. Men en dag i taget, blir det bra och det som händer iskolan ordnar alltid sig. Även om det inte känns så just nu.
Vi vet inte när henne kompis kommer på sina kryckor i skolan. Förhoppningsvis innan skolavslutningen. Vi vet bara att idag sover hon mycket och att hon längtar väldigt mycket efter min dotter. De skulle åkt till Ullared i morgon och det var vad hon sa när hon kom till akuten. "Vi som ska till Ullared". Det blir bra, jag vet det, med lugna fina tankar och mycket kraft åt kompisen så blir detta bra. Min dotter har startat en grupp på facebook och den har fått 93 medlemmar innan det ens gått ett dygn. Hon är så lycklig över detta.
Ett fång rosor till er alla för era fina kommentarer under ina tunga hemska dagar.När det gäller min egen smärta hoppas jag verkligen att ni alla har rätt
-att mitt skrivande blir bättre
-att jag blir starkare
-att gråten läker
-att jag kommit långt som gråter och jobbar på med mina känslor
Om ni inte har det ska ni få...
I dag ska jag till högskolan och få handledning på mitt examensarbete. Det känns jobbigt för det är grupphendledning och jag skriver ensam och har ingen att bolla mina tankar med. Jag vill och behöver ett enskilt handledningssamtal och det ska jag kräva. Det har jag rätt till anser jag. För jag lär ju mig att stå upp för mig själv, eller hur? Det står att vi har rätt till 25 timmars handledning och vi får 10 timmar i grupp, varav jag får ca 20 minuter. Tänk vilken lätt jobb våra handledare får. I stället för att handleda eleverna 75 timmar på 20 veckor handleder de oss 10 timmar under 5 tillfälle. Här ska det ställas krav. Borsta bort smärtan, Cattis och stå upp för dig själv, ja, det ska jag göra.
Ha en skön aprildag - jag ska göra så gott jag kan
4 kommentarer:
Oj vad jobbigt för er. Jag ska hålla alla mina tummar och tår för att allt ska gå bra för din dotters kompis.
Självklart håller jag en extra liten tumme för dig att du ska må bra. Du verkar vara en så fin människa (trots att jag inte känner dig), och därför önskar jag dig allt fint.
Håller med om att olyckor eller sjukdomar blir tankeställare, och då inser man hur skört livet är och att man måste ta vara på det. Jag var själv sjuk förra året och hoppas bli friskförklarad i höst, och min sjukdom har lärt mig att leva i nuet och ta vara på livet för man lever bara en gång.
Alla mina tankar och kramar till er.
Det var mycket tråkiga saker som har hänt dig och din familj. Ibland verkar det som att allt tråkigt samlas på en och samma person. Och nu är du och din dotter särskilt drabbad. Önskar verkligen att det går snabbt över och att flickan på sjukhuset blir läkt snabbt. Hon hade ju tur som inte blev värre skadad.
Sorger och skador som har drabbat
en som barn är jobbiga att ta itu med och det gör så förtvivlat ont, men när du har gråtit färdigt och ser att du idag har mycket att glädja dig år så kommer du att se att du har blivit stark och har fått en erfarenhet som inte går att läsa sig till eller köpas för pengar. Då kan du använda det i dina böcker och veta att du vet vad du pratar om. Lycka till och gråt ut alla tårar så kommer lugnet sedan och glädjen kommer att blir större.
Jag har ju inte skrivit så mycket på min blogg för att dels så är min exman där och kommenterar och hotar mig och dels så har jag varit i en själslig svacka då jag inte haft ork och veta hur jag ska få till min bok. Jag skriver om kvinnorna i Bibeln för jag tycker att vi inte har fått veta så mycket om dem. Därför blev jag så glad att du berättade om Julia Camerons bok Lusten att skriva, så jag köpte den och jobbar nu med den och det är riktigt roligt. Då kom jag på hur jag ska berätta om dessa fantastiska kvinnor på ett sätt som jag ser det.
Så jag vill tacka dig för att du delar med dig av ditt. Och just nu speciellt den här boken. Lycka till med allt och så håller jag tummarna och sänder en bön för er att allt går bra för er alla.
Det är rätt, stå rak och så stark som du bara förmår.
Kram!
Hej underbara du!!
Mitt hjärta blöder med er alla!! Vilken mardröm!!
Det kommer att gå jätte bra detta & ur detta kommer ni alla starkare än någonsin!!! Ingen annan tanke får plats än att detta går bra & alla blir starkare!!!
Du finns i mina tankar varje dag & alla de dina!!!
Det går inte en dag utan att jag tänker på er. Undrar hur ni mår? vad ni gör? osv....
Varm kram till er alla!!!!!
Tina
Skicka en kommentar