VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


lördag 17 april 2010

Jag ångrar mig

När jag fick reda på att jag skulle få gå på Vändpunkten blev jag så glad. Jag var lycklig över att få göra denna resa som anhörig till beroende. Jag blev ledsen redan vid första träffen. Sedan var jag ledsen inombords i flera veckor. När det vände kände jag sådan lycka och glädje över att vara en i gruppen med dessa fantastiska människor som jag fått lära känna. Glädjen varade bara i tre veckor fram tills i onsdags, då något hände igen inom mig. Jag grät en halvitmme när jag var där och sedan dess har jag bara fortsatt att gråta av olika anledningar.

Idag kan jag känna att jag ångrar mig att jag bärjade där. Jag har aldrig någonsin haft så ont inom mig som jag haft dessa veckor. Smärtan jag har idag i bröstet önskar jag ingen annan. Jag vill ha lindring, jag vill inte vara anhörig till alkoholister. Jag vill helt enkelt vara lycklig och få ha de som respekterar mig och älskar mig omkring mig. Jag vill inte känna den smärtan som denna resa satt igång. Jag vill inte minnas de minnena som kommit upp under denna resa. Men det är så dags att ångra sig nu. Det går inte att backa tillbaka och slippa smärtan.

Förhoppningsvis lindras den lite lite dag för dag. Det är min önskan i alla fall.


9 kommentarer:

Johanna Wistrand sa...

Jag läste häromdagen om en författare som skrev att det var först när hon fick skrapsår på hjärtat så det började blöda och det blödde över manuset så att säga som hon blev författare på riktigt. Först då lossnade hennes skrivande (därmed menar jaginte at ditt inte gjort det).
Din smärta kanske kan bli en tröst för andra i det du skriver?
Vara bränsle till skrivandet?

Hur man än gör kommer man aldrig förbi smärtan tänker jag, den bara skjuts åt sidan!
Den är en tillgång! Och att du kan känna den är också en tillgång!

Hälsar en som vet...;-)

)

Uffematten sa...

Tror ändå att det är bättre att all smärtan kommer ut; det kan inte vara bra att stänga in den...
Men fy sjutton, så jobbigt det är!!!

Tänker på dig och skickar en hel massa styrkekramar!

Tina sa...

Hej vännen!!
Jag önskar ingen det du nu går igenom. Men det onda måste ut!! Bättre att du har ont i veckor & sen får leva i sann lycka & harmoni. än att gå & va små lycklig med detta onda gnagande i bakgrunden hela tiden.
Det är först när det onda fått göra riktigt jävla ont som vi lyckas släppa taget om det, & det är det du gör nu. Du plockar upp det till ytan & blir skör & känslig. Du mår så oerhört dåligt att du ångrar att du började denna resan-- det är BRA! Låter konstigt, men av egen erfarenhet så säger jag dig att det är bra. Det är nu du bearbetar allt det tragiska du bär på. Det är nu du börjar slå dig fri från det!
Du kommer att ta dig igenom detta & komma ur det starkare & lyckligare än någonsin.
Håll ut vännen!! Vi är många vid din sida som stöttar dig. Finns säkert de som tycker du är "konstig" & de kan säkert leda till endel bråk, men detta berör andra oxå. de ser din förändring & vet inte riktigt vad de ska göra med det. Det föder en stor osäkerhet hos dem oxå. De är vana att du är på ett visst sätt, & nu börjar du ändra på det 6 det kan uppfattas som skrämmande för nära & kära. Men låt inte det hindra dig. Ta dig igenom detta, för det är ett måste för din egen skull. Finns det sen de som inte klarar av det, ja, då är det deras problem. INTE DITT!!!
Du fixar detta!! Stå ut!! det onda ska ut en gång för alla & sen kan du minnas tillbax på detta med enbart lättnad!!!
Ge inte upp!!!!!!!
Jag finns här & stöttar dig!!!
Keep on going girl =)
Kram Tina

Pysselkiisen sa...

Hej vännen

Tror tyvärr att det kommer bli ganska mycket bergodal-bana hela din tid med vändpunkten. Men det är ju precis det som vändpunkten är till för. Möjligheten att få släppa ut all smärta i en trygg miljö! Tror bestämt att du kommer ur detta starkare än någonsin, kämpa vidare!

Pixi sa...

KLart du kommer att bli starkare "det som inte dödar oss ,gör oss starkare"Fågeln Fenix brände sej på solen o brann upp men tack vare det kunde han bli på nytt född från askan och det är ju så ,vi måste ner på botten för att komma upp..Men det måste ju ändå kännas bättre att ledsamheten är någotsånär kontrollelrad och det är ju inget som skadar dej ,det är bara onda minnen som smärtar men därför är det viktigt att man bearbetar dem så kommer det att kännas mindre ont..sänder dej styrkekramr!!=)

Thessan sa...

Ha en bra helg!

Sara sa...

Stor kram vännen!
Du fixar detta. Även om det är oerhört tufft nu så kommer det vända. Vilken lättnad när du fullgjort denna resa och kan tänka på alla minnen utan smärta. Då vet du att du är framme.

Jag finns här och tänker på dig!

Kram!

Nina sa...

Skickar en stor kram och hoppas och tror att du tar dig ur detta starkare än innan. Jag var ett tag ihop med en kille som var alkoholist, så jag känner med dig (utan att veta något mer).

Kram!!

Anonym sa...

Gumman...
Jag vet vad du går igenom och jag kan bara hålla med Tina.
Det förträngda MÅSTE upp till ytan för att ett tillfrisknande ska få ut sin rätt! Annars är det ju bara den här flykten vi pratat om!
Man kan inte fly sanningen, då den ALLTID kommer ifatt en. Förr eller senare! Och det är bättre att det gör ont nu när du tar tag i det än att det ska göra ont resten av livet!
Det ÄR skit tufft att röra i skiten som legat så länge. Det stinker och det gör så förbannat ont, jag vet!
Man gråter så hela bröstet bränner och man undrar ibland var all gråt kommer ifrån! Men ofta är det ett befriande gråt! Ett gråt som legat där och bara väntat på att få komma fram!!!
Du har kommit långt i din läkningsprocess och jag tycker att du ska vara STOLT över dig själv som gjort denna resan!
Vändpunkten har garanterat fått dig att inse saker du inte visste om och även att se saker du visste om ,men med annat perspektiv!
För mig räckte det inte med att gå på en anhörigkurs. Där skrapades det bara på ytan, fast att det var både lärorikt och jobbigt.
Var sen tvungen att ta i tu med MIG och MITT tänkande runt mycket.. Du vet ju vad jag ska göra i Maj, för nu ska skiten bort för alltid!
Vi är värda att må bra!
Det är en bit dit, men jag ser framåt genom vindrutan och inte tillbaka i backspegeln. Det är ju framåt vi ska, inte sant!!!
Passar på att skirva:
.....♪♫•*¨*•.¸¸♥¸¸.•*¨*•♫♪♥ ♥ ♥♪♫•*¨*•.¸¸♥ ¸¸.•*¨*•♫♪♥
♥ ♥ IDAG ÄR DET INGEN VANLIG DAG, FÖR IDAG ÄR DET CATTIS FÖDELSEDAG!!!
HURRA, HURRA, HURRA!!.....♪♫•*¨*•.¸¸♥ ¸¸.•*¨*•♫♪♥♥ ♥♪♫•*¨*•.¸¸♥
Kramkalas Chrissie