VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


torsdag 22 april 2010

Idag ska jag skriva


på mitt examensarbete. Hela dagen har jag till mitt förogande och det var längesedan jag hade en hel dag. Det försvann många timmar förra veckan när jag var ledsen så jag måste ge mig den tiden nu.

I går på Vändpunkten var temat Bekräftelse. Den positiva och den negativa. Får jag bekräftelse för vad jag gör eller för vem jag är? Den negativa blir ju om man gör något negativt för att få uppmärksamhet. Skär sig, skjuter ner kompisarna i skolan, klär sig provisoriskt osv. Det positiva är ju vad man gör i hemmet kanske eller på jobbet. Eller det bästa av allt om man för bekräftelse för den man är.

En mycket intressant föreläsning, med många fina ord från min kära vänner i gruppen. Det bästa med allt var Jag grät INTE. Jag var glad när jag åkte därirån och det känns fortfarande bra. Jag har bearbetat detta med bekräftelsen under mer än tio år så det känns mer eller mindre klart och därför gjorde det inte ont att prata om det.

Det som gör ont är när jag ser min mamma möta mina barn med glittriga ögon och med storafamnenkramen. Att hon ger dem bekräftelse. Detta är något hon ALDRIG gett mig, men jag vet att det är många som ger sina barnbarn det de inte kunnat ge sina barn. Men "vi då" tänker jag. Ska inte vi få bli kompenserade för vår barndom som inte innehöll kärlek, kramar eller bekräftelse? Tror min mamma att hon gör mig glad när hon ger mina barn det jag aldrig fick? Det får jag aldrig svar på från henne, men jag kan säga NEJ, det gör hon inte. Hon sårar mig ännu mer.

Men, jag har lärt mig att leva utan min mamma i mitt liv och tro mig, det är det lugnaste liv jag levt. Med det menar jag lungt inombords. All oro och kontrollerande om hon dövat sig med piller för att min pappa var full. Allt detta är borta. Och det gör mig så glad att få lite sinnesro. Det är jag värd efter så många år med alkoholister.

Jag skulle bara skriva några rader innan cykelturen med hundarna, men som det är när jag skriver min bok, orden bara kommer. Fingrarna flyger över tangentbordet utan att jag knappt vet vad de skriver. Hur underbar känsla som helst.

Ha en underbar dag - det ska jag ha medan solen förgyller hela landskapet med sin närvaro

2 kommentarer:

Tina sa...

Hej gumman!
Så skönt att du mår bättre!!! Har tänkt sååå mycket på dig ska du veta!!!
Ja, du har nog rätt. De ger nog barnbarnen mycket av det de aldrig klarade ge oss!!

Önskar dig en fin dag vännen & lycka till med arbetet!!
Varm kram Tina

Anonym sa...

Underbart att gårdagens Vändpunkt blev bra! Tänkte på dig igår kväll!!!

Min teori angående mammor som inte visat kärlek till sina barn är ren och skär SKAM!!
Dom skäms innerst inne, vet säkert om sina fel och brister, men för sina egna barn kan dom inte ens be om ursäkt och ändra på sitt beteende.
Men barnbarnen är en ny "kull" som dom inte behöver göra samma misstag mot!
Det är bara vad jag tror o själv känner..

Önskar dig en kanon bra dag i källaren!!!

Kramkalas
Chrissie