Utmaning 8 februari - om 20 år

Jag sitter i soffan och väntar på barnbarnen som ska komma idag. Alla 4 kommer till mormor idag. Jag har verkligen längtat. Det är tre månader sedan de var här och jag är lite ledsen över att det inte blir oftare. Jag har själv valt att bo långa perioder i England och då blir det långt mellan mötena. Jag känner i alla fall tacksamhet över tekniken och att jag inte är så gammalmodig för det gör att kontakt har vi via internet mellan gångerna vi ses.

Barnbarnen kommer med tåget idag och sedan ska de vara hos oss i en vecka. När denna veckan är slut kommer barnen med deras män och vi ska ha en skön söndag tillsammans. Det gör mig väldigt lycklig över att vi kan träffas allihopa ibland och bara umgås. Vi skrattar och berättar historier om vad vi varit med om sedan vi sågs senast.

Det mest glädjande av allting för mig är att mina böcker säljs mycket ute i handeln just nu. Det var svårt med den första boken när den kom ut,men sedan har det gått bättre och bättre. Det är en härlig känsla att kunna sitta här och veta att de val jag gjorde för 20 år sedan var rätt. Min skrivarkurs i London för många år sedan gav resultat. Jag vågade göra det jag drömt om under många år. Min familj har alltid stöttat mig när jag velat skriva och det har gjort det enklare för mig att prioritera skrivandet när jag velat det.

De månader varje år som vi åker till England är balsam för själen för mig. Då umgås jag med maken och skriver många timmar varje dag. Jag känner en oerhörd tacksamhet för att jag kan ha detta liv vid 60 års ålder. Det trodde jag aldrig för 20 år sedan, men tack alla ni som stöttade mig när jag var ung. Jag vill bara säga att det gör mig så lycklig att kunna skriva när jag vill och träffa min familj så ofta det passar familjerna med deras tider.

Livet blir inte alltid som man drömt om, men ibland blir det faktiskt så.