Utmaning 53 - Det blev aldrig mer detsamma

Våren -06 mådde jag så fruktansvärt psykiskt dåligt för min vikt att jag var beredd att äta vad som helst bara jag fick må bättre. Det var mina tankar då. Jag hittade en dietist som var drogterapeut och näringsfysiolog som kunde det här med sockerberoende. När jag gick till henne fick jag reda på att jag var sockerberoende och inte fick äta socker mer. Jag fick inte heller dricka sprit. Jag skulle också låta bli glutenprodukter och mjölkprodukter. Jag kände direkt "Livet blir aldrig mer detsamma" och det har det inte blivit heller. Det har blivit bättre, fast det kände jag inte de tre första månaderna när jag var sockerfri, men när jag hade insett att jag var sjuk och en matmissbrukare lät jag bli sockret helt och hållet och det var 3/9 -06

När jag emellanåt vill tillbaka till som det var förut frågar jag mina barn hur jag var när jag åt socker och de berättar gärna om deras arga mamma som alltid skällde och alltid åt upp allt godis och chockladbollar som de bakat dem.

Men att skiljas från två så nära pch kära vänner som spriten coh sockret var inte lätt, men rätt. Jag vill inte att livet ska bli som det var förut. Jag vill att livet ska fortsätta en dag i taget som det är idag. Sockerfri, spritfri och kreativ med mitt skrivande för då mår jag som bäst.

Maten och sockret var mina bästa vänner under många år, de fanns alltid där för mig när jag var hungrig, ledsen, arg, frustrerad, ilsken, glad, lycklig, JA, alltid hade jag något att äta för. Nu måste jag känna alla dessa känslor istället och emellanåt är det jobbigt, men inombords är jag lyckligare än att jag trodde jag kunde bli. Jag brukar säga att "jag känner en lycka inombords som jag aldrig känt, som jag aldrig trott att jag kunde få uppleva och som jag alltid längtat efter att få känna.

En dag i taget fortsätter livet som jag vill ha det för jag vill inte att livet ska bli som det var förr.

Varje utgång är en ingång till ett annat ställe - TOM STOPPARD

Ha en bra dag

Cattis