Jag sitter i en bil som kör alldeles för fort för att jag ska känna mig trygg. Träden vi kör förbi hinner jag knappt se för de bara svishar förbi. Fast jag hade inte känt mig trygg utanför bilen heller för jag tycker att livet går alldeles för fort för mig. Dagarna bara försvinner och jag hinner inte tänka efter vad det jag vill egentligen.
Alla dessa tider att passa varje dag tar snart knäcken på mig. Alla dessa rutiner jag måste se till att de förblir rutiner. Det passar inte mig just nu faktiskt. Jag skulle mycket hellre bara vilja vara. Vara i nuet, med mig själv och mina tankar. Försöka tänka ut vad det är jag vill göra med mitt liv innan hela livet har svishat ifrån mig, som det känns just nu att det gör, när jag nu åker alldeles för fort på denna väg.
Varför kommer dessa tankar nu när jag inte känner mig trygg i bilen? Varför kan jag inte sätta mig ner hemma och fundera på vad det är jag vill göra med mitt liv egentligen. Det hade varit mycket bättre att göra det hemma i en paus från alla saker jag springer runt och fixar med när jag är hemma.Saker som inte är så viktigta utan som jag bara flyttar runt för att jag ska hålla ångan uppe.
Om jag bestämmer mig här och nu i bilen att jag ska försöka att ändra på några saker hemma. Jag vet att jag inte kan ändra på allting på en gång, men några saker som kan få mig att må bättre. Jag måste börja med att vara ärlig mot mig själv. När jag klarar av det klarar jag av att vara det mot andra också. Jag måste verkligen veta vad detär jag vill. När jag vet det kan jag göra det på ett ärligt och modigt sätt. För modig har jag inte varit i detta höga tempo innan, men nu ska jag lugna ner mig, bli modig och ärlig och börja leva i nuet istället för i den hastigheten jag haft fram tills nu.
6 kommentarer:
JA, det tycker jag absolut att du ska göra!!!:=) Någon gång i livet måste man välja åt sig själv och för sig själv!
Tyvärr kan jag inte anta utmaningen, inte om jag ska vara sanningsenlig, eftersom bilden blev en på min dotter (hon är 22 år snart). Jag är försiktig med bilder på mig själv och min familj, eftersom jag är halvoffentlig (genom mitt yrke)och har råkat ut för en del händelser som skakat om mig en aning. Nätet är en plats, jag absolut inte litar på. Visst har jag haft bilder inne, men med tiden har jag blivit mer försiktig. Jag är ledsen! För jag tycker om att bli utmanad. Kram Cissi
Du är ju en av de modigaste jag vet genom det du skriver här! Men hurra för dig om du kan bli ännu modigare.
Jag antog din utmaning föresten.
/Anneli
Ska man kunna vara ett stöd för andra måste man själv stå stabilt. Eller var egoistisk ta för dig så du mår bra, då kan du ge vidare.
En urvriden trasa kan inte vara räddningen för en torr växt.
Ta vara på livet och kör hårt!
Kloka ord! Det är jätteviktigt att leva här och nu och inte bara planera för morgondagen. Tyvärr är det enklare sagt än gjort. Men så länge man är medveten om det finns det hopp!
/Karina
Det är viktigt att tillåta sig att lyssna på sig själv och verkligen låta rösten få kraft. Det kan vra bra att sitta i en bil och prata med någon. Det sägs att många av våra viktiga beslut fattar vi i bilen.Vi kan inte springa ifrån varandra.
det är också fint att byta miljö och därmed bryter man sin egen invanda roll och öppnar upp för det nya.
Lycka till på just din väg
Tack för utmaningen. Men känner inte just nu för att vara på bild.Jag har också hört att det går att använda bilden fritt av mig på olika sätt. Det gillar jag. Men tusen tack för att du tänkte på mig
Skicka en kommentar