När barnen var små hade jag skavsår i öronen alltid, kändes det som. Nu när jag mår bättre och har tagit hand om mig själv under några år klarar jag av att umgås med barn under flera timmar utan att få skavsår i öronen. Då drar jag slutsatsen av att det inte har med barnen att göra utan mitt mående.
Jag var aldrig riktigt lycklig när jag hade barnen små, jag har alltid älskat dem villkorslöst, men jag har också alltid haft en oro inom mig som jag inte blev av med förrän jag hittade till 12-stegsprogrammen.
Dessa hemska skavsår som jag fick i öronen när barnen var små yttrade sig så att när dagen närmade sig sitt slut ville jag bara att de skulle komma i säng för jag var så trött. Jag ville vila öronen så att de fick läka lite. Jag var mycket ensam med barnen och jag ville bara ha tystnaden som kom när de små grynen sov. När den kom fick jag lite tid att läka skavsåren i öronen för att återigen bli såriga när de små älsklingarna vaknade tidigt nästa dag. Men kärleken fanns därför dem och det gör mig gott att ALDRIG få några sår i öronen idag, vad de än gör.
Finns det några irritationsmoment som är värre än dem vi inte kan beklaga oss över? - MARKIS DE CUSTINE
Ha en bra dag
Cattis
2 kommentarer:
Skavsår kan verkligen sätta sig på många platser hos oss. Intresannt ingångsvinkel
Vad härligt att du fått osårbara öron så att du kan njuta av dina tonåringar!
Skicka en kommentar