VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


tisdag 10 februari 2009

Utmaning 10 februari

Något väcker min nyfikenhet (Huvudpersonen idag)

Jag sitter i bilen på väg till syrran. Hon ringde sent i går kväll och frågade om jag kunde komma till henne i helgen. Det var fyra dagar dit, hur kunde hon tro att jag kunde vänta i fyra dagar på att få reda på vad hon ville. klockan är halv fem på morgonen och jag har femtio mil framför mig. Jag måste köra vid denna tid för jag måste vara hemma ikväll igen. Hur knäpp är jag egentligen? Varför kunde jag inte vänta till helgen? Syrran lät konstig i rösten så jag blev rädd, nyfiken och väldigt orolig. Var någon sjuk? Tankarna virvlade i huvudet på mig dessa tidiga morgontimmar jag satt i bilen.

Jag stannad i Jönköping, då var jag halvvägs, för att äta frukost. Jag stanande på Mc dobalds såklart eftersom det var min favoritmat. Jag skämdes nästan för att tycka det, eftersom detär skräpmat, men faktum var att jag älskade det och hade kunnat äta det sju dagar i veckan. Men med tio kilos övervikt fick det räcka med en dag i veckan hade jag bestämt. Jag lyckades inte alltid håll mig till det men jag gjorde verkligen mitt bästa.

Fruksoten var nere och jag fortsatte min resa. Jag ringde syrran när jag hade tio minuter kvar för att kolla om hon var hemma. Det var hon såklart inte, hon var hos frisören. Jag suckade djupt. Skulle jag köra dit eller vänta hemma hos henne? Nej, jag valde det första alternativet. Jag körde till frisören och gick in där och sa hej. Syrran blev förvånad minst sagt. Hon gapade och kunde inte stänga munnen på flera minuter kändes det som. "Vad gör du här" frågade hon med glädje i rösten. Vad skulle jag säga? Saningen eller? "Jag blev orolig för ditt samtal igår kväll och kunde inte vänta till helgen", sa jag. "Du är för underbar" sa hon. Hon var klar och skulle bara betala, så jag gick ut igen och väntade på henne där ute.

Hon kom ut och vi gick tvärs över gatan för att ta en fika på kondiset där. Vi satte oss längst in och syrran satte sig med ryggen mot dörren för att ingen skulle se henne eller höra henne. Jag lutade mig mot henne och viskade. "Vad har hänt? Jag blev orolig, du är väl inte sjuk?" "Nej", viskade hon tillbaka. "Bara gravid" Jag blev tyst, helt tyst,detta hade jag inte väntat mig. Min syster skulle få sitt första barn vid 42 års ålder. Jag visste inte vad jag skulle säga. "Du ska bli moster, är du inte lycklig" "Jag vet inte", svarade jag. Det var en ren lögn för denna dagen hade jag längtat efter i tjuog år så till slut sa jag. Det klart att jag är. Alla mil i bilen var värda denna nyhet. Jag var så lycklig.

5 kommentarer:

Lillemor sa...

Jag älskar mina båda syrror djupt och blev tagen av din text. Det här känns som om jag också skulle kunna göra det. Bandet mellan systrarna går som en fin stark tråd i den här berättelsen och hur man gläds med varann. Och vilken fin bild på dej och hunden i förra inlägget!

Cattis sa...

den relationen jag och min syster har idag är jag glad,tacksam och stolt över. Den har inte kommit över en natt, men nu är vi mycket glada över att vi kämpat för vår relation. Hunden följer mig som en skugga alla mina vakna timmar.... det är kärlek det.... eller besatthet... kalla det vad ni vill

Cattis

Margareta sa...

Jag är också rörd över den kärlek som inte sätter några gränser när känslan går före tanken på besvär.
Javisst är hunden människans bästa vän! Jag hade en bouvier som nu lever som älskad änglahund i mitt hjärta.

Cecilia Sahlström sa...

Kärlekens gränser är inga! Jag blev glad av din text och glad av din glädje! Jag saknar systrar. Har bara bröder och får nöja mig med det. Men det blir aldrig detsamma tror jag! Den relationen du har med din syster är obetalbar. Och du beskriver kärleken er emellan fint och avstämt. Cissi

Miss G sa...

Berörde starkt. Om man har en sådan syster som dej,så klarar man sej.