VÄLKOMNA HIT

Välkomna till min skrivande värld som består av mycket mer än att skriva min bok. Jag har skrivit på min bok sedan hösten 2007. Den är klar när jag räknar orden, men jag har några få scener kvar att skriva. OCH självklart behöver den bearbetas och jobbas med mer innan den ska skickas till förlag.








Jag läser till lärare och har då även läst några skrivarkurser på nätet. Att skriva för barn och unga, Kreativit Skrivande, Att skriva på nätet och Kreativt Skrivande II och Kreativt Skrivande III.



Lämna gärna en kommentar när ni hälsat på. Det värmer mitt hjärta oerhört mycket om ni vill ta den minuten till det. Då kan jag leta upp er i cybervärlden och göra detsamma hos er.


lördag 19 september 2009

Utmaning 262 - skvallra

-Att du alltid måste skvallra till flickorna, vad du är tråkig.
Saras mamma tittade på pappan med tårar i ögonen. Sara svarade när inte mamman kunde:
-Det är väl inte att skvallra när man lättar på bördan man har inom sig.
-Kan inte jag få ta en öl utan att tanten säger det till er, är det att skvallra. Sara tittade på pappan och skakade på huvudet.
-Älskade pappa, när ska du förstå att även om du endast dricker en öl blir mamma och även jag ledsen. Du har gjort det så många gånger under så många år att vi vill att du slutar med att även bara dricka en öl. Sara betonade bara för att mamman skulle förstå att hon visste att det inte rörde sig om bara en öl. Men båda två visste att i pppans värld var det på det viset.

Pappan reste sig hastigt att stolen trillade och då förstod Sara att han även tagit en öl idag med.
-Har du tagit en öl i dag med, pappa?
-Ja, det gjorde jag för jag var törstig efter att jag klippt gräset, det såg du ju tant, ringde du direkt och skvallarde då eller? Det är konstigt att jag inte kan får ha ett eget liv när mina döttrar är vuxna och flyttat hemifrån. Det är konstigt att du tant måste berätta allt för dem som händer här.

Nu var han igång på riktigt, nu märkte även Sara att han inte var nykter och att det var mer än en öl i hans mage. Sara reste på sig och tog sin handväska för att köra hem.
-Ska du hem nu och ringa Susanne och skvallra om dagen, eller? Sara svarade inte pappan utan sa hejdå till mamman och gick mot dörren med samma tyngd i bröstet som alltid när hon åkte från föräldrarhemmet.

6 kommentarer:

Miss G sa...

väldigt gripande skrivet.

marmoria sa...

Bra, men jag tycker sista meningen är litet övertydlig. "den välkända tyngden i bröstet", eller något sådant, vore bättre.

razaha sa...

så väl jag känner igen de där orden.
I min ungdom dejtade jag en kille som jag senare fick reda på var alkoholist, och han sade exakt de orden. "Jag är ju bara törstig efter att vi varit och badat, eller är det fel att jag dricker lite?" På något konstigt vis lade han över skulden för sitt drickande på mig. En destruktiv relation som tyvärr pågick länge, länge.

Drumalex sa...

Tungt, måste varit svårt att lämna kvar mamman och åka därifrån.

Sissan sa...

Vad skönt att hon kunde åka därifrån.
Gripande berättelse om Sara.

Nettan sa...

Alla har de samma ursäkter... Har behandlat samma tema i min utmaning idag.