Tystnaden är total i huset. Det var sjätte dagen av tystnad denna gång. Sara har vant sig vid den, men det betyder inte att hon gillar den. Henrik gör så här när det är något som inte passar honom. Han blir tyst. Han är tyst länge. Han låter henne verkligen få veta genom tystnaden att han inte accepterar hennes beteende. Det som verkligen är konstigt är att Sara inte har gjort något olagligt eller brutit några löften till Henrik. Hon har bara gjort enligt hennes egna tankar och värderingar, men när de inte överrens stämmer med Henriks blir det tystnad som straff eller vad man ska kalla det.
När tystnaden är över och de är tilbaka där de vill vara och där de alltid borde vara försöker Sara att prata med Henrik om hans tystnad och om sättet han ser på hennes agerande. Hon kommer ingenstans för han är så väldigt envis. Det finns inga andra sätt än hans när de ska göra något. Deras samtal leder ingenstans och tillslut ger sig Sara för att dagarna ska bli bra igen. För ett tag i alla fall.
Det värsta av allt är att Sara börjar fundera om om det verkligen går att leva med en så långsint person som inte ens vill fundera på om hans sätt är det bästa. Hon har ju lovat honom, prästen coh alla andra med att älska honom i nöd och lust. Orkar hon det? Kan hon det? Han lever ju inte efter sina löften eftersom han inte delar glädje och sorg med henne.
Sara gav ifrån sig en djup suck och fortsatte att sortera strumpor medan Henrik satt bredvid i soffan tyst.
6 kommentarer:
gillar särskilt sista meningen. där åskådliggör du verkligen deras liv som bara fortsätter bredvid varandras istället för tillsammans.
Bra text. Det här är värsta sortens utfrysning. Tystnaden. Du har fångat det så bra. En bra tanke är frågan om han lever efter sina löften.
Mycket bra text över ett själviskt beteende som är vanligare än man tror.
Jaha..det här känner jag igen så väl...så har jag levt...men inte nu och aldrig mer! Jättebra har du fångat ett stort problem.
Jättebra fångat. Jag kan se hans buttra min framför mig.
Jag har hört att kvinnor sexstrejkar när de blir sura och skrattar för mig själv när jag läser din text.
Slutet var fint, med frågan om det verkligen fungerar.
Slutar man prata är det kört. Likaså måste man förstå att det inte är färdigpratat förrän båda är nöjda. Man måste orka stå ut med den andres "ältande" trots att man själv kanske tycker att det är färdigdiskuterat. Bra åskådligtgjort.
Skicka en kommentar