vuxet barn

Jag är ett vuxet barn till en alkoholist och jag har hittat lösningen. Lösningen för mig är att inte ha kontakt med mina föräldrar. Det ger mig lugn och ro inombords. Innan jag tog avstånd ringde jag varje dag för att kolla om pappa var nykter och hur mamma lät i rösten.Detta slipper jag nu. Jag slipper vara förälder åt mina föräldrar.

Att jag tagit avstånd betyder inte att jag älskar det. Det lilla barnet som aldrig fått en kram av sin mamma som barn längtar fortfarande efter den trots att jag fyllt 40 år. Det är därför det gjorde så ont när hon inte ens kunde ge mig kramen och säga grattis.

När jag nu skriver en bok är det otroligt befriande att få skildra dessa känslor i en karaktär i boken. När jag skriver utvecklar jag karaktären ännu mer än hur jag känner, tänker och tycker för att det ska bli intressant.

Efter maj månad ska jag börja skriva igen. Jag har en tuff månad framför mig med jobb och skolan och det går före boken, men när skolan är slut så plockar jag fram boken igen och sedan ska fingarna flyga över tangentbordet.

Nu ska jag snart på min första anställningsintervju och det känns lite konstigt. Vi får se vad de tycker om mig.

Ha en bra dag

Cattis