Nu har jag varit ute och klistrat lite och är helt slut. Nu har kraften gått ur mig fullständigt.
Jag har pratat med många människor och alla hade lika roligt på min fest och det är det viktigaste, att festen blev lyckad. Men nu när spänningarna släpper blir jag alldeles matt.
Jag fick inget telefonsamtal från mina föräldrar och inga blommor, ingenting. Jag hade inte väntat mig något, men det kändes ändå. Den lilla Catharina ville ju att mamma skulle komma ihåg henne och gratulera henne. Det är tungt, faktiskt, men jag är oerhört tacksam för alla som var hos mig för min skull på festen. Jag måste försöka ändra riktning på tankarna när de skenar iväg mot "tycka synd om mig självhållet" mot det positiva jag har i mitt liv. MEN när det gäller mina föäldrar är det inte alltid så lätt.
Nu ska min dotter konfirmeras på lördag och då kommer de dit för att uppvakta henne och det ska bli spännande hur de behandlar mig då. Sist var jag mer eller mindre luft för dem, när den lilla dottern fyllde år.
Nu ska jag krypa ner i sängen och ta en liten powernap. Min kropp vill ha det....
Ha det gott.
Cattis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar